Fosterfamilj igen

Sen drygt 3 veckor tillbaka har vi haft en till liten lurvboll i familjen. Det skulle inte upprepas sa vi senast, och vi menade det också. Men vem kan låta en 2-veckors föräldralös kattunge bara dö!?

Det handlade dessutom om Sira. Kattungen som vi räddade förra säsongen och som Ingrid här ovanför adopterade. De kom fram till att de inte kunde ha kvar henne och gav henne till en vän inne i stan. Där födde Sira en liten unge, och två veckor senare blev hon bortrövad. Tyvärr är jag ganska övertygad om att hon blev köttgryta. Ingrid ville inte låta den lilla dö så hon tog hit den.

En så liten baby kräver ju en hel del omvårdnad. Ingrid kände sig otillräcklig och Arnaud ville inte ha den inne. Sen kan ni räkna ut resten...

Matning med pipett flera gånger om dagen. Tack och lov sov han hela nätterna!

Skräckblandad förtjusning när han såg storebror Barnabas, som till en början fräste och uttryckte sitt ogillande.

Stapplande steg och mycket pipande.

Nyfiken på livet. 

Efter bara några dagar började Barnabas förlika sig med situationen och började sköta om den lille. Mycket pälstvätt blir det, och mycket kommunicerande. När babyn pep blev Barnabas orolig och försökte pocka på vår uppmärksamhet. ”Han e hungrig, ni måste mata honom” kändes det som att han försökte säga.

Simba har vi bestämt att han ska heta, vår lilla lejonkung. 

Hans mormor nere i Javillar hade samma färg, jag kände henne också.

Redan vid 3 veckors ålder kunde Simba gå till kattlådan själv, och nu äter han själv också. Och tack och lov sover han mycket! 😅 

Så här sitter vi nu i vår sociala distansering som vore vi en småbarnsfamilj. ”Schhh, Barnabas! Lill-beibi sover, väck honom inte!” Så måste man ju se till att storebror inte känner sig åsidosatt heller, när nykomlingen får så mycket uppmärksamhet. 

Joel har varit produktiv de senaste dagarna och målat om här inne. Så då fick jag en anledning att tvätta gardiner och överdrag till soffkuddarna. Känns fräscht! 

Testade göra juice på Aloe Vera från trädgården också. Och en hårinpackning.

Däremellan görs mindre nyttiga och mer kaloririka grejer, våra magar är snart lika runda som katternas 🙈 

I övrigt försöker vi så gott det går hålla igång med tjänsten och studierna. Mötesnärvaron har ökat ordentligt, förra lördagen var vi 140 sammanlagt i Javillar! En av dem som lyssnade i vår grupp var faktiskt Griselda i NY, och hon avslöjade efteråt att hon hade förberett kommentarer till alla paragraferna men är för blyg för att svara ännu. Kanske vi får henne att slå på kameran och säga hej till vännerna efter mötet ikväll åtminstone. 

Det var ju det här med vår resa också... Den vi hade bokat 14/5 blev inställd inte helt oväntat. Flygbolaget erbjöd oss sen en ny rutt och nytt datum, enligt dem den tidigaste möjligheten, 1 juni. Det datumet var det tänkt att vi skulle börja jobba men som det verkar blir vi dessutom tvungna att sitta i hemmakarantän i 14 dar när vi väl kommit fram. I nuläget får vi bara vara nöjda om vi överhuvudtaget tar oss till Finland i sommar. Det känns bra att ha en resa bokad även om ingen vet hur världen ser ut i slutet av maj. Det här är vad som gäller just nu, och så fortsätter vi med en dag i taget... 

”Små grodorna...” De var så lustiga att se att jag ville fota dem. 

Vår lilla entertainer 🥰 De är bra att ha i dessa tider, våra pälsbollar 😌