Minneshögtiden 2020

Den gick verkligen till historien denna Minneshögtid i Corona-tider. För många av oss, kanske de allra flesta, innebar det att för första gången högtidlighålla minnet av Jesu död i våra egna hem. Jag hann tänka att det här kommer att bli Minneshögtiden med lägst antal närvarande på många, många år. Men istället verkar det som att det blev omöjligt att säga hur otroligt många som faktiskt lyssnade på talet! 

Vi hade förmånen att ha med oss en extra deltagare trots utegångsförbudet. Ingrid, som även var med ifjol, bor ju bara ovanför oss. 

Sett från vårt köksfönster; i lägenheten där uppe bor det vittnen som tillhör engelska församlingen. Vi hörde när deras sång startade strax före vår egen, och så kände vi av gemenskapen trots allt 🥰

Vår församling var uppdelad i olika videokonferenser tjänstegruppsvis. Vissa som inte har tillgång till internet fick haka på via ett vanligt telefonsamtal till någon som var uppkopplad. Och som en sista utväg kunde man se det inspelade talet själv. Tyvärr var det många studier som hade så dåligt nät att de inte lyckades spela upp föredraget, men den officiella siffran ”närvarande” i vår grupp hamnade på 55. Totalt i församlingen blev det hela 255, faktiskt fler än ifjol!

Jag håller fortfarande kontakten med ett ex-studium, vår granne på förra stället som numera bor i New York. När vi studerade bjöd jag alltid in henne till Minneshögtiden, och även andra möten så klart, men med tanke på området där vår sal ligger ville hon aldrig komma. Hennes man ville inte heller att hon skulle fara till Javillar på kvällstid. Men en sommar när jag var i Finland höll vi igång studiet via Skype, så jag bjöd in henne till årets Minneshögtid på Skype. Tyvärr var jag lite oklar om vilket ”kl 7” det gällde, så hon hade stigit upp extra tidigt för att koppla upp sig på morgonen. Det var ju en fin ansträngning i alla fall. Sen när det väl gällde fungerade inte tekniken, men hon såg talet från hemsidan istället. 

Det här var första gången som Griselda fick ta del av ett tal från vår organisation, och hon var storligen imponerad av kvaliteten på undervisningen. Hon skickade flera röstmeddelanden efteråt och beskrev vad hon förstått av talet. Jag förklarade att vi får lyssna till liknade bibliska tal med olika teman varje lördag, och sa att hon är välkommen att lyssna via Skype redan nu till helgen. Det ville hon gärna, och hon sa också att hon vill återuppta studiet. Kanske kan detta elektroniska sätt att närvara sänka tröskeln så att hon sen börjar gå på mötena där hon bor, vi får se.

Jag hade också skickat länken till det förinspelade talet till många studier, ex-studier och återbesök. Vissa som jag inte väntat mig såg det faktiskt samma kväll. De hade kanske inte kommit till Rikets sal, men nu fick de höra talet ändå. 

En latinamerikansk tv-kanal gjorde reklam för vår ”Minneshögtid online” i direktsändning. Och i flera afrikanska länder sändes talet både i tv- och radiokanaler. Fler rapporter och erfarenheter lär väl strömma in allteftersom. Men det blir helt klart omöjligt att fastställa hur många som lyssnat på talet i år. Tvärtemot det rekordlåga antalet jag förutspådde nåddes miljontals fler än vanligt denna gång. Jehova och hans organisation kan verkligen dra nytta även av tragiska omständigheter.

Var detta ”el gran final”, den sista gången vi firade Minneshögtiden? Vi måste vänta och se. Men den blev helt klart historisk! Nu får vi fokusera på att ta vara på det intresse som visats och fortsätta arbetet med att göra lärjungar.