lördag 19 oktober 2013

Uppvärmning

Packningshjälp i Munsala

Vi hade tur med resan igen en gång; både vi och bagaget damp ner i Santo Domingo i söndags! Måste ge en eloge till Air France också - vi blev så väl omhändertagna. Min granne var dock inne på toan och rökte, två gånger!! Men det var ju inte flygbolagets fel.

Rum 118

Betel är ju en oas mitt i en förorenad värld. Vi fick duscha av oss och sova gott, och så var vi med på morgontillbedjan och frukost på morgonen. Sen kom resans enda krux; brodern som skulle hämta oss och köra oss till bussen kom aldrig. Så vi fick ta en vanlig taxi, men kom oss iväg för sent för att hinna med 9-bussen. Trafiken var helt galen! Men vi passade på att tala med vår unge chaufför om uppståndelsehoppet, han hade mist sin pappa när han var 10 år. Alltid nåt!

Dags att klora grönsaker och frukter igen

Väl på plats i Costambar såg lägenheten ut att ha varit öde i flera år, med skandinaviska mått mätt. Så vi städade och vädrade och gjorde stället beboeligt igen. Dagen efter behövde skafferi och kyl fyllas på (det enda som fanns i kylen var chokladen från Finland) så vi for till La Sirena och handlade. Det tar ett tag att komma igång igen...

I tisdags träffade vi också familjen som för tillfället hyr Gennas lägenhet; Gunter (chilenare), Zoraida (från El Salvador), Dayanara och Talysa. De har alla vuxit upp i Kanada och har senast bott i Vancouver. G & Z är reguljära pionjärer, så  även Daya 11 år! Och 9-åriga Taly är döpt och har som mål att bli pionjär inom ett halvår. Det ni! Och de kommer från helt klassiska västerländska förhållanden... Verkligen härligt att se! Så, med risk för att ådra mig småbarnsföräldrars misshag tänkte jag bara kallt konstatera att vad barnen åstadkommer har nästan helt och hållet med föräldrarnas ansträngningar att göra. Såvida inte barnet har alla tänkbara bokstavskombinationer utom I och Q, som Tommy Larsson skulle ha uttryckt det ;P


I onsdags kom vi oss äntligen ut i tjänsten. Vännerna var så glada att ha oss här igen, så det var ett enda kramande, både vid möte för tjänst och mötet senare på kvällen. I torsdags var vi också ute, och så idag (lördag) när jag hade förmånen att samarbeta med Talysa. Hon var så duktig vid dörrarna. Sen kom huvudvärken smygande; det är sååå varmt här ännu och vi har inte vant oss än, så jag fick världens migränanfall och när jag kom hem kräktes jag två gånger och låg i fosterställning hela eftermiddagen. Mår bättre nu och hoppas kunna fara på mötet ikväll. Joel hade bokstudiet i onsdags och har Vt-studiet ikväll, välkommen tillbaka till DR! ;P

Två gånger har vi smitit ner till stranden en stund för att svalka oss, i det 32-gradiga vattnet...
Som sagt, sommarvärmen hänger envist kvar. Varje em/kväll tornar mörka moln upp sig, det mullrar och blixtarna far kors och tvärs över skyn, men det kommer inget svalkande regn.
Efter helgen ska vi försöka komma igång ordentligt med rutinerna, vi får se hur det går. Avslutar med en bild från ett kärt återseende; Skrutten! <3


2 kommentarer:

  1. Åh, vad härligt det låter! :-) Hade inte sagt nej till det turkosa vattnet heller.. ;-) Ska bli roligt följa er nu när jag själv sett många platser ni nämner.. som tex La Sirena hehe.. jag minns deras Wi-Fi ;-) Hoppas det går bra med de gamla rutinerna!! Kramar!! Kelvin hälsar oxå :-)

    SvaraRadera
  2. Du e ju redan brun som en pepparkaka! Ingen D-vitaminbrist för er denna vinter heller. Ni är såå duktiga som fortsätter återvända, trots att nyhetens behag är borta för länge sen och er närvaro där bara betyder jobb o jobb o jobb (ja, litet bad och sol emellanåt är ni värda). Klockan e redan 17.30 på vår lediga måndag och jag har inte ens börjat städa (och som märks gör jag allt för att skjuta upp det litet till...). Nu ska jag ta dammsugaren i vacker hand och tänka på duktiga er (som kanske också städar idag?). KRAAAM!

    SvaraRadera