lördag 26 oktober 2013

En eftermiddag i Javillar

I torsdags när jag stod och väntade på systern som jag skulle samarbeta med fick jag syn på en liten sovande kattunge på trottoaren på andra sidan gatan. Eller var den död..!? Jag gick närmare och kunde konstatera att den andades, så jag strök den försiktigt över den smutsiga pälsen. Den reagerade knappt, men började kvickna till så småningom. Den var på sin höjd 4 veckor gammal, mager och full av loppor. När den väl vaknat ordentligt tittade den med intensiv blick rakt i mina ögon och jamade efter mat. Så jag tog upp den och bar iväg den till närmaste colmado (kiosk) och frågade efter mjölk. Ägarinnan var vänlig nog att hälla lite mjölk från sonens nappflaska, och den lilla fyrbeningen glufsade i sig med stor aptit. Några grannar upplyste mig om att den blivit "kastad", slängd bland soporna så där som de gör här med allt de inte längre vill ha. Jag lämnade den åt sitt öde, undrandes om jag verkligen gjort nytta eller bara förlängt dess lidande...

Systern dök upp och vi gick mot hennes studium. På väg dit träffade vi en äldre kvinna som satt på trottoaren utanför sitt hus med ena foten på en stol. Foten var svullen och sårig, och hon baddade den med något antiseptiskt som fick det att ila längs ryggraden. Min ryggrad, hon kände tydligen ingenting trots att hon hade rått kött framme. Det var någon from av spetälska menade de, och mycket av vävnaden var redan död. Hon putsade vidare och det vände sig i magen på mig. Man ska härdas.

Så kom vi till studiet. Tänk dig en lite större, gles och förfallen lada, slå upp en lika gles och halvrutten mellanvägg och sätt upp lite gamla trasor på väggarna. Jordgolv med krossad betong på vissa ställen. Några gamla slitna möbler, allt smutsigt och rostigt. Där bor en kvinna (med ett ansikte som skulle lämpa sig för omslagsbilden till ett modemagasin) tillsammans med sina 5(!) barn. Den yngste halvnakna lille pojken krälade runt på golvet (eller vad man nu ska kalla det) och stoppade konstant fingrarna i munnen, som ju småbarn gör. Där satte vi oss tillrätta för att studera. Myggen som kretsade runt vaderna, hade de månne malaria, eller dengue, eller både och?! Finns det månne loppor eller löss i de uttjänta soffkuddarna, eller nåt ännu värre? Nåja, jag höll ju i kattungen fast den hade loppor. Fokusera på studiet! Samtidigt var jag ändå tvungen att reflektera över hennes glada uppsyn och klämkäcka sätt. Hon verkade ta sin livssituation med jämmod. 1 Tim. 6:8 i praktiken? "Har vi mat och kläder och tak över huvudet, skall vi vara nöjda med det." Säkert hade hela familjen fått äta åtminstone ett mål mat den dagen. Klädda var de ju alla, utom minstingen, men han föredrog nog att näcka i värmen. Tak hade de också, knappt några väggar men ett tak... Så varför vara missnöjd!?

Jag lägger inte upp några bilder i detta inlägg, och det kan ni ju tacka mig för! Vill du ha bilder så kom hit och hälsa på och följ med oss en eftermiddag i tjänsten i Javillar, så kommer du att få bestående intryck!

2 kommentarer:

  1. Ja-a, våra katter har det bättre än människorna där! Fast jag har sett det med egna ögon blir jag lika bestört över hur folk måste bo. I jämförelse lever vi lyxliv! "Rik den som nöjd är"- gäller överallt!
    God fortsättning med ert fina arbete!!
    Kramar!!

    SvaraRadera
  2. Gråter och ler samtidigt..så starka Jehova gör er<3 Måste vara känslomässigt tufft med alla de olika situationerna ni ställs inför! Vi tänker på er, och berättar för vännerna här om ert liv.Tanja och hennes studie (odöpt förk.26 år ung)var här.jag visade inlägget,hon satte genast in adr.för att kunna följa ert liv där.Tårarna bara rann för henne..Ni påverkar mångas liv,och vi älskar er så mycket! Kramar

    SvaraRadera