Årets jobbigaste dag?

Ack dessa avsked! Efter en helt underbar sommar och en fin start på tjänsteåret började ångesten komma krypande. Det blir ofelbart dags att åka iväg igen, mot Dominikanska Republiken för 7 :de gången. Och denna gång höll jag inte ens ihop under frukosten. Lite skyller jag nog på PMS också!

Nu är vi i alla fall på tåget mot Dickursby där Tommy hämtar upp oss. Kusinen i Esbo låter oss bo i lägenheten inatt, och imorgon är det tänkt att vi ska flyga Helsingfors-Paris-Santo Domingo och sen övernatta på betel där. På måndag ska vi upp med buss till Puerto Plata.

Jag räknar med att allt kommer att börja kännas helt ok så småningom, precis som de andra gångerna. Detta är inte den typ av liv jag skulle välja rent egoistiskt sätt, men i denna tid blir prioriteringarna annorlunda. En säsong i taget, vad vi gör om ett år är inget vi tänker på just nu. Kanske är jag återigen lite motvilligt på väg någonstans, eller så har vi något helt annat på gång. Vi ska försöka göra det bästa av den här säsongen till att börja med.

Vi har fått ladda batterierna, vi har fått lugn och ro och många fina stunder med släkt och vänner. Det är vi oerhört tacksamma för! Tack alla ni som förgyllt vår tillvaro på ett eller annat sätt denna sommar!