Men ve och fasa..!

 Nu är jag less på blogger och hela eländet!! 😩 Jag tänkte kika om någon hunnit läsa förra inlägget, och inser till min förskräckelse att mer än hälften av inlägget är borta! Här satt jag och kämpade med bilder som inte ville dyka upp, och bytte till att skriva på laptop:en i stället för att inget annat funkade alls, knappade på ett tangentbord utan ”å-ä-ö” och var så nöjd över att äntligen kunna publicera. Och sen är det bara borta, förlorat i cyberspace!

Det här skulle vara med...

....och Arcadia med sina ”maestras”

Resten jag skrev om minns jag inte ens, men åtminstone kan jag ju berätta hur det gått med Barnabas.

När vi hade tänkt ta in honom till veterinären i lördags så var han som uppslukad av jorden. Vi hade fått låna Rosas bil, men den stod här i onödan. På kvällen dök han tack o lov upp, vi hann misstänka att han blivit så dålig att han krupit undan för att dö. Men vi var tvungna att vänta till idag, måndag, på att kliniken skulle öppna igen.

Idag var han inne på morgonen, och vi fick låna Rosas bil igen. Sen behövde vi ju få in honom i flyttburen också, och det blev ingen lätt match. Han förstod vad det gällde och stretade emot till varje pris. Det blev en jakt runt hela lägenheten som slutade uppe på lampkonsollen i badrummet. Joel satte en tygpåse över hans huvud och fick ett rejält grepp och kunde tvinga in den panikslagne stackaren i buren. Inte alls vad någon av oss hade önskat, men valmöjligheterna var få.

 Veterinären var trevlig och det blev koll med ultraljud för att konstatera det som redan misstänktes - kristaller o dyl som blockerat och irriterat urinvägarna. Tydligen var det också förklaringen till hans övertvättande av pälsen på alla möjliga ställen. Så nu blir det medicin i en vecka och sen anpassat foder framöver. Billigt och bra! 🤑 

Träffade en riktig cooling på mottagningen. Han gick runt som om han ägde stället, och var mysig med alla som ville beundra honom och hans vackra blå ögon 😻

Nåja, så det sved lite i plånboken men åtminstone verkar Barnabas få tillbaka sin livskvalitet och vi vår frass 🥰 Så jo, om inget drastiskt händer de här sista dagarna så blir det nog en trevlig avslutning på detta knasiga år! 😁

En fin avslutning på ett konstigt år (hoppas vi!)

 Den här dagen blev inte alls som planerat. Redan på morgonen observerade Joel att Barnabas har problem med kisseriet igen, så nu måste vi försöka ta honom till veterinären imorgon. Det i sig räcker för att vända upp och ner på min tillvaro. Sen mitt i tvättandet for elen, som omväxling 😒 Det är lite knepigt att tvätta och städa utan el och vatten. Så jag satte mig med jobbet en stund för att känna att jag fick nånting vettigt uträttat och för att få fokusera på något annat. Fick prata med familjen i Munsala en stund också, det hjälper humöret. 

Men här tidigare har vi faktiskt haft flera ljusglimtar i tillvaron. 

Till exempel fick vi salmiak-leverans från Finland när Ilpo kom tillbaka till ön 😁 Nu ska vi nog klara oss till våren. 

Första veckan i december hade vi kretsvecka. Då blev det pålyst att församlingen fått en ny förkunnare, Omar som Joel studerar med. Det är särskilt kul för Tatiana, hans fru, och även dottern Darina. Hon var pionjär i Atlantica, den första församlingen vi kom till redan för nästan 13 år sen. Då hade vi aldrig kunnat gissa att Joel skulle få möjligheten att börja studera med hennes pappa!  

Veckan efter kretsveckan hade vi sammankomst, och då kom ljusglimt nummer två. Arcadia blev äntligen döpt. Dessutom var det Joel som fick privilegiet att döpa henne, vilket ju kändes lite speciellt.

Idétorka när det kommer till titel...

 

Nu testar jag att lägga upp alla bilder först, så får vi se vad det här inlägget blir till 😅

Där på nedre våningen bor vi 👆🏼 och den där kvällen var himlen fylld av rosa moln.

Den här utsikten har jag från mitt ”kontor” på förmiddagarna. Jag insuper allt det vackra varje morgon innan jag tar tag i dagens göromål, och tackar ofta Jehova för att vi får bo så här 🙏🏼😌

   Allt frodas inte, inte ens här. Vår stackars bougainvillea blev helt uppäten av insekter nyligen, men den börjar få nya blad nu igen. ”Slagen till marken, men inte tillintetgjord”, fint föredöme 😉

 Ha! Så här går det när man köper papaya bara för kärnorna 🙄 Joel vill inte äta frukten alls, så jag har fått äta desto mer...  

Äntligen avokadosäsong igen! 

 

En annan kväll med vackra molnformationer ☺️

 

Vi har haft förmånen att vara med på olika Zoom-aktiviteter nyligen. Här var det bibelskattjakt på gång, och för att få tillgång till nästa uppsättning frågor skulle vissa bibliska händelser iscensättas och fotas. Det kanske syns vilket tillfälle som åskådliggörs här av de andra i várt team..? 😁

Häromdagen var vi medbjudna på en musikafton med vänner från församlingarna i Skellefteå. Det var verkligen trevligt att få se alla igen och dessutom få njuta av jättefina musikuppträdanden!

Jag har hunnit vara en sväng till frissan ocksá (bytte till datorn och har inte alla bokstäver)

Slingor i hela háret och klippning gick pá ca 22 Euro. DET är definitivt billigare här, men inte sá mycket annat. Vi konstaterade nyligen att 1kg ost kostar mer än en 7a gin, inte världens bästa gin men ändá. Kaffet som odlas här kostar mindre i Sverige, där kvaliteten pá kaffet dessutom är mycket bättre. Ägg och alla mjölkprodukter är dyrare här och kvaliteten gár knappt att jämföra! Sá jag máste gá till frissan ofta för att tjäna in det ;P

 

Jag tänkte bara kort berätta om hur anställda kan bli behandlade här. Ett relativt nytt studium jobbar i en banca, typ en lotterikiosk som finns i varje kvarter. Sedan pandemin startade har hon jobbat 7 dagar i veckan, utan extra betalt för sin eg lediga dag. Röda dagar jobbar hon ocksá utan extra betalning. Hon fár minimilön = 10 000 pesos i mánaden (ca 145 Euro). Nyligen blev hon lurad pá 2 000 pesos av en snubbe, pá ett mycket försátligt sätt med en falsk sedel. Och gissa vad, de drar av det pá hennes lön! Tack o lov är hon inte av den sort som finner sig i vad som helst, hon kommer att säga upp sig sá fort hon har fátt den bonus som hör till i december. Sen kan hon förhoppningsvis hitta ett nytt jobb som inte krockar med vare sig bibliska principer eller mötena. Med henne är jag i konstant stand by, hon kan höra av sig när som helst för att studera en stund. Kärt besvär :)

Vi har haft en regnigare period nu, vilket innebär svalare väder. Blev att dra pá lángbyxorna när det stod 27°C pá termometern, men man sover gott ;) 

I december har vi báde kretsvecka och sammankomst, ska berätta mer efter det.

With a little help from my friends

 Titeln är egentligen ett ”understatement”. Det är med mycket hjälp från våra vänner som vi får livet att rulla på. De senaste veckorna i synnerhet har påmint mig om värdet av att ha kontakter att vända sig till. 

Vi kan börja med när jag märkte att Barnabas hade problem med kisseriet. Jag nämnde om det hela för Scott och Michele som sa att de skulle in till stan och erbjöd sig att svänga in till veterinären och köpa medicinen. Så fick vi hem den snabbt och behändigt och kunde påbörja behandlingen.

I början av min eftermiddag med flera bibelstudier via Whatsapp-samtal försvann plötsligt vårt internet. En lastbil hade kommit för att leverera något till bygget mittemot, lyfte flaket för att tömma och rev med sig vår kabel. 🤦🏼‍♀️ Arnaud höll på att gå upp i limningarna, inte bara för att man blir så handikappad utan nät. Att få hit reparatörer från Claro (nätleverantören) är en verklig process. Bara några dagar innan hade Arnaud behövt lösa något på huvudkontoret och fick stå och köa ute i solen från kl 9 till kl 14 för att få lägga fram sitt ärende. Han blev förstås desperat av blotta tanken på en till sådan dag, och jag ville så klart få fortsätta med studierna. 

Jag kom att tänka på Aramil, en broder som var i San Marcos samtidigt som oss och som jobbar med installationer mm för Claro. Jag ringde honom och förklarade situationen, och inom en timme var han på plats och kopplade upp oss igen 😅 Under tiden hade Dora, min samarbetspartner, ringt mig och studiet med vanligt samtal, så ingen tid gick förlorad. Arnaud var nöjd och glad igen och gav ordentligt med dricks till Aramil för servicen. 

Sen har jag hunnit med mitt livs första UVI också. Det var bra att få tips och råd från några systrar som varit med förr. Men när det blev värre var jag tacksam över ytterligare en kontakt, Alexis i vår församling som är läkare med licens i USA. Dessutom hjälpte Yondra mig att få snabb hjälp vid laboratoriet där hon jobbat, de hälsade på mig med mitt namn när jag kom fram till receptionsdisken. 😄 Och så var det ju Omar, vår privatchaufför som kom genast när vi ringde. Det är underbart med hjälpsamma kontakter 🥰

Så då gick vi plötsligt på samma antibiotika samtidigt jag och Barnabas 😆 Jag vågar inte berätta det för dominikanerna, då kommer de att tro att katten smittat mig 😜 (Man ska inte låta katter sova i sängen..!) Nu är vi förhoppningsvis i ordning båda två igen, ja, så pass man nu kan förvänta 🤪

Van Sants tog med oss ut på restauranglunch helt oväntat.

En oas inne i stan dit vi aldrig varit förr. Inte riktigt den prisklass vi brukar luncha i 😬 Men mycket generöst av dem och vi hade det riktigt trevligt.

Brodern som bor i huset bakom oss frågade en dag om vi ville ha passionsfrukt, han hade samlat ihop de som fallit på ödetomten bredvid. Jag sa att jag aldrig tackar nej till passionsfrukt, så om han har mer än han behöver... Vi fick nästan 3,5 kg!! Vi delade med oss i vår tur också, men det blir en hel del juice till oss ändå 😋

Denna sida vill inte fungera alls nu, så jag kan inte lägga upp fler bilder 🙄 Det kan inte hjälpas, jag hade i o f sig inte så mycket mer att dela med mig av heller. Joel håller på att grilla så vi ska nog snart äta middag. Sen avslutar vi helgen med filmkväll är det tänkt 😁 (hårt liv 😉)

Nu nollar vi!

Månadsskiftet augusti-september för alltid med sig lite blandade känslor. Dels går sommaren över i höst, men det märker vi ju inte mycket av här. Det gamla tjänsteåret byts ut mot ett nytt, på både gott och ont. Vi börjar från noll igen med 840 nya timmar framför oss, även om jag inte har några som helst förhoppningar om att nå det målet under dessa förutsättningar. Samtidigt är det lite sporrande att få nolla och ta ny fart med nya mål.

Under de sista veckorna förra tjänsteåret hann vi med ett och annat som var skönt att få bortgjort. Till exempel tog vi Simba till veterinären för kastrering och vaccination. När jag satte in buren i operationsrummet och gick därifrån började han jama alldeles hjärtskärande, stackarn. Och när vi fick hem honom var han fortfarande halvt nersövd, men gjorde envetna försök att ställa sig upp och gå. Barnabas, tröstens son, var snabbt på plats för att ta hand om lillebror 🥰

Skönt att ha fått det överstökat!

Vi kände ett behov av att få komma iväg en sväng, och få ha en riktig semesterdag. Omar och Tatiana var också på hugget och vi for tillsammans till Playa Viejo Oscar, ett av våra absoluta favoritställen! 

Det är en privat liten palmstrand som är ett paradis i miniatyr. När vi kom dit var det alldeles lugnt, man hörde fågelkvitter och luften var full av fjärilar. Vattnet var klart och lagom varmt, och vi försökte bara ta in allt det underbara 😍

Vi invigde dagen med en skumpa och croissants och hade med annat smått och gott till lunch lite senare.

Tyvärr har folk börjat hitta till denna lilla pärla, så fler bilar dök upp allteftersom. De som kom var tack o lov inte särskilt stökiga eller högljudda, men inget går upp emot att få vara helt för sig själv.

Så kom sista delen av årets regionala sammankomstprogram ...

Jag hade sett till att få en traditionell dominikansk dress uppsydd för de specialsammankomster som var planerade både i Helsingfors och här i Santo Domingo. Det är inte alltid bra att vara ute i god tid 🤪

Vi gjorde en liten improviserad fotosession för att få nåt minne från årets hemmankomst.

Det blir intressant att se om jag får någon användning för den överhuvudtaget 😏

Nu i veckan fick vi ett efterlängtat paket ... från Luleå!

Goa, fina Hanna, som jag aldrig ens träffat personligen, ville skicka några förnödenheter till oss. Paketet postades till Spanien, till Hannas fd svärmor som skulle flyga hit. Men posten var inte snabb, och Denny hann åka innan paketet kommit fram. Sen blev det krångel med att hämta ut paketet, eftersom det var adresserat till Denny. Men t o m det löste sig, och paketet postades ännu en gång, hit till DR. Det gick förvånansvärt nog snabbare 😏 Så i onsdags skulle Denny hursomhelst in till Puerto Plata, vi bestämde träff och jag fick mina grejer 😍 Nu har jag en ny kalender, en riktig lifesaver för detta nya tjänsteår. Kan bara säga tusen tack till Hanna o Co! 🙏🏼😌💖

Jag hittade den här bilden från december 2012 ... Nu i september har Diurka nått en ny andlig milstolpe, sitt mål att bli reguljär pionjär ☺️ Hon är fortfarande i San Marcos församling, men vi ska försöka bjuda med varandra på studier nu när gränserna är mer utsuddade och nästan all tjänst sker online.

Nästa vecka fyller denna blogg 10 år!!! Det är helt galet!

Den som vill skriva en kommentar om nåt inlägg som varit särskilt uppskattat får hemskt gärna göra det. 

Sen tuffar vi vidare och ser hur länge vi orkar hålla på 😅

Kramar till er alla som motiverat oss att fortsätta 🤗❤️

  

 

Vårt konstigaste tjänsteår hittills går mot sitt slut...

 Idag är det ett år sen vi lämnade Finland senast. Jag stressade redan då över att vi fått en så krånglig returresa, den i maj i år. Lite visste vi då hur behändig den resan skulle te sig jämfört med hur allting visade sig bli. Om det inte löns att oroa sig för morgondagen så löns det definitivt inte att oroa sig för nästa år! Det är väl något som 2020 har lärt oss, att långsiktig planering inte går att räkna med längre. Och med långsiktig planering menar jag allt som är mer än en vecka bort 😜

Vi har hunnit med lite happening sen jag skrev senast. Stormen Isaias brakade in över ön i slutet av juli, ovanligt tidigt för orkansäsongen. Jag vet inte om det var för att den klassades som storm och inte orkan, men den följde inga normala mönster för stormar och DR. Den vek inte av åt norr eller söder pga bergen mitt på ön, den kom rakt över. Vindstyrkorna var inte ovanligt höga, men i kombination med regnet ställde de till problem ändå.

Regnet slog rakt mot våra fönster och dörrar och fick vatten att börja sippra in nertill. Joel stängde till med de orkanskyddsdörrar Arnaud har gjort, och de avhjälpte problemet vid glasdörrarna. Men vid ytterdörren rann det in vatten undertill. Vi satte ett badlakan vid springan och bytte till ett annat för att vrida ur det första. Så fick vi hålla på en bra stund. Två fulla hinkar blev det 💦 Men tur i oturen att vi var här och upptäckte problemet, annars hade vi haft två ämbar vatten ut över vardagsrumsgolvet..!

Värre blev det för grannarna bredvid, Scott o Michele. Deras ena glasdörr gick sönder och lämnade glassplitter över hela golvet. Dessutom regnade det in förstås. Joel o Arnaud ryckte ut med en skiva som bommade för som en tillfällig lösning. 

Nästan alla avokadokartar trillade ner i blåsten. Så det blev inte mycket till skörd från husets trädgård i år. Bananplantan med en stor grön klase bröts också. Men tack o lov går det att använda bananerna fast de är gröna 😋

Det finns mäktiga krafter i naturen. Oftast när de släpps lös konkurrerar de ut de mänskligt styrda krafterna, som elektriciteten. I samband med stormen var vi utan el 26h i sträck, det längsta avbrottet på länge. Men tack vare inversoren klarade vi oss förhållandevis bra, vi kopplade in kyl o frys på den en timme mitt i för att klara matvarorna. 

Veckan efter stormen hade vi vår första bröllopsdag här på ön. Tyvärr kunde vi under rådande omständigheter inte fira tillsammans med vännerna i församlingen. Men det blev en härlig dag ändå 😎 Först gick vi ner till stranden under de lugna fm-timmarna med Scott o Michele.

Vi åt croissanter och drack sangria och njöt i fulla drag. Det var så trevligt att vi helt missbedömde tiden och var ute i solen alldeles för länge 🙈

Det kom överraskningar både från när och fjärran 😯🤩

Sådan omtanke värmer 🥰

Ännu igår kom en oväntad försenad present 🎁🙉

  På kvällen blev det 3-rätters som vi bjöd Arnaud o Ingrid på uppe hos dem på deras stora balkong-terrass. Riktigt trevligt och väldigt gott! Joel hittade kallrökt lax till superpris senast vi handlade, den blev till en slags skagenröra 🤤🍾🥳

Barnabas har länge haft ”sin” stol på altanen. Nu har även Simba fått en egen. Där brukar de ligga och se ut över ägorna när vi går och lägger oss 😻

Trots allt som gått galet i år så har vi haft den lugnaste sommaren på läääänge. Och det har varit skönt! Eftersom vi kör ett lite speciellt upplägg på tjänsteåret med tanke på sommarjobb så har det gått bra att klara timkravet trots/tack vare omständigheterna. Timkravet som inte längre är ett krav. Hur vi ska tänka och lägga upp schemat för det nya tjänsteåret är lite oklart än, vi är inne i semester-feelingen ännu ett par veckor 😎

Men vi avslutar detta tjänsteår på samma ställe som det förra, och var vi kommer att befinna oss vid den här tiden nästa år löns det knappast att spekulera i 😏

Förresten, jag har märkt att det kan vara svårt att lägga upp kommentarer från vissa webbläsare, ex Safari. Chrome verkar fungera bättre, säkert någon annan också. Bara som ett tips 😉

Månatlig uppdatering

Efter några veckor med färre restriktioner och avklarad röstning är landet återigen under undantagstillstånd. Utegångsförbud gäller från kl 19 på vardagar (helt ok) och från kl 17 på helger (suger en aning) men de fortsätter att hålla stränderna öppna denna gång 😅

Vi försöker fortsättningsvis att fara in till stan för att handla så sällan som möjligt, och för det mesta är det bara Joel som far när det väl behöver handlas. Men på onsdag-förmiddagar har vi börjat knalla ner till frukt-Felo, en liten bit ner mot Javillar från Costambar-gaten. Då kan vi hålla oss med färska frukter och grönsaker mellan gångerna vi handlar i stan. 

Det här bar vi hem första onsdagen. Vattenmelonen vägde nästan 6 kg!

Mangorna har en ganska rimlig storlek de också för 25 pesos/st (ca 37 cent eller 3,80 kr) 

De är riktigt söta och goda nu, så vi passar på att frysa in. Joel har gjort både sylt och chutney också 😋

De här växer i trädgården, och passionsfrukter trillar ner så gott som varje dag. Avokadorna är för små och omogna än, men om nån vecka till... 

Precis som i resten av världen har vi också fått lyssna till de första delarna av sammankomstprogrammet. Känslan går förstås inte att jämföra med när man är tillsammans med tusentals bröder och systrar, men kvaliteten på undervisningen kan man inte klaga på! Inga toaköer hade vi heller 😛

Vi fixade små påsar med pepparkakor till de vänner vi har nära till här inom Costambar, som sammis-snacks. 

Själva fick vi lunch hemlevererad...

...två söndagar i rad! 😋🙏🏼 Lyx! 

Omtänksamma vänner 🥰

En flämtande Simba som kutat runt som en galning i trädgården 🤪

Barnabas tog för givet att de nytvättade påslakanen var tänkta som en slags fåtölj för honom 😻

Soluppgången nere vid stranden. 

Tur att Joel har Scott i huset bredvid som gillar sådana upptåg tidigt på morgonen 😬 De hade mig övertalad att följa med i fredags, men då började det regna på morgonkvisten. Synd 😏 Jag fick fara in till stan till tandläkaren på förmiddagen i stället, det var äventyrligt så det räckte för mig den dagen. 

Nu ska jag ta mig i kragen och köra ett litet träningspass, Joel är redan i full gång med sitt.

Önskar er alla en skön start på veckan! 💖

Årets ljusaste tid..?

Imorse upphörde utegångsförbudet. På onsdag blir det tillåtet att fara till stranden igen. De lättar på restriktionerna för att kunna samla folk kring valurnorna nästa söndag, även om virus-läget verkar vara det sämsta hittills. I Javillar har det varit många dödsfall redan och antalet smittade stiger för varje dag. Men när makt och pengar är viktigare än liv och hälsa...

Tack och lov kan vi röra oss ganska fritt här i Costambar. Vi har t o m kommit oss ut vid soluppgången för att promenera med Benito o Celinne ett par gånger. 

En av höjdpunkterna under vår sociala distansering; zoom-bröllop!

Linda o Josef gifte sig vid Glasbruket och vi fick vara med så gott som hela dagen, för oss från 6:30 till kl 17. (Sen hade vi zoom-möte på det 😛) De släktingar som var fysiskt närvarande tog sig tid att prata med oss på skärmen, så vi kände oss delaktiga trots omständigheterna. 

Menyn här hos oss var inte riktigt densamma 🤪 Men vi lyxade till det med smörgåstårta med kallrökt lax och räkor, inget man unnar sig varje dag! 😋

Har din väder-app sett ut så här nån gång? Sahara-damm är orsaken, och i veckan var dammet tjockare än någonsin. Det där med ”+32C, känns som +41C” är inte lika ovanligt den här årstiden, tyvärr.

Solen såg orange ut pga dammet.

Vår kostcirkel nuförtiden. Mango-säsongen är igång och avokadorna börjar dyka upp. Denna för oss säsongens första avokado var dyr, men stor och god. Så den var värd euron den kostade 😋 Man får 3 stora mangos för samma summa dock.

Mattes lilla hjälpreda, som följer med ut för att hänga tvätten 😸

Snuttbollarna! 🥰❤️ 

Vad skulle vi göra utan dem?!

Jo förresten, flyget den 15/6 blev också inställt. Så vi känner oss trygga i beslutet vi fattade, att stanna kvar. Givetvis kan man bli lite nostalgisk över alla vackra bilder som publiceras av den nordiska sommaren när den är som bäst, men det går ingen nöd på oss. Och snart får vi fara till stranden igen också 😉