Ömsom sol, ömsom regn

Vardagarna rullar på, med tjänst och möten och hushållssysslor, som för många andra. Men det som är roligt att skriva om är ju när det händer nåt extra, nåt som avviker från det alldagliga. Som t.ex. när vi avverkat de 4 första veckorna av säsongen och kom oss iväg till Cabarete på en ”beach Monday” 😎

Mazarellis ville att vi skulle följa med till ett nyöppnat våffelställe, och det var inte alls nån dum idé! Vi testade olika varianter och alla blev mätta och nöjda! 😋 Sen höll vi till på stranden under eftermiddagen ☀️

Vi fick ett foto taget, ett fysiskt utprintat foto! Sånt gör man ju inte längre 😜

Den veckan bjöd på fler överraskningar: Paul o Michelle tog med oss till några olika möbelförsäljare i jakten på ett nytt matbord och stolar, och vi fick napp!

Så nu efter 9 år med plastbord o plaststolar har vi äntligen en riktig möbelgrupp! Det kan tyckas simpelt för omvärlden, men det är en speciell stil på möblerna i det här landet och förutom att de är stora och klumpiga är de också dyra! Och Ikea ville plötsligt ha en fraktavgift som motsvarade vad 4 stolar kostar, så då blev jag lite snål. 😤 Men skam den som ger sig (tacka vet jag ”made in Vietnam”😉), och vilken välsignelse att ha vänner som hjälper till! ❤️

Som avslutning på den veckan blev det campo-dag i Altamira! Vännerna gillar att få gå långdagar på landet, så över 60 st slöt upp! 😳 En liten huvudvärk för Joel som skulle försöka organisera det hela, men det löste sig fint. 

Ett hus längs vägen, med papaya på g. 

En korp som ville spela domino 😂

Det var en härlig men krävande dag, så vi avslutade med ett kvällsdopp för att slappna av i alla trötta muskler...

Dagen som kallas för ”de dödas dag” vaknade vi till ett dödsbud, ironiskt nog. Det var vår broder Ramón som somnat in, och även om det är tråkigt så är det samtidigt skönt att veta att hans lidande 

är över och att han som så många andra fått ta ”sovvagnen”. Men precis som vännerna skött så gott 

som allt som gällt hans sjukhustransporter och mediciner det senaste året så blev det också upp till vännerna att få honom begravd. Joel o Ambioris for till sjukhuset med en gång och ordnade allt det praktiska, kroppen skulle flyttas till en slags begravningsbyrå där sedan en enkel ceremoni hölls samma eftermiddag, och inom 12h från att han dött var han även begraven. 

Här bli man liksom tvungen att släppa allt man håller på med och sticka iväg så fort nån närstående eller väns familjemedlem har dött, för det går undan. Det finns inga kylrum där liken kan förvaras och värmen påskyndar nedbrytningsprocessen. Dessutom ska man ju ha liket till allmän beskådning, så man har ingen tid att förlora. Kanske speedar det även upp sorgeprocessen, vad vet jag...

Vi har inte sett till Ciro på en hel vecka nu, eländes kattskrälle 😼 Jag blev tvungen att ge bort hans redan öppnade go’matsburk, och det finns nog de som uppskattar lite guldkant på tillvaron:

Den här lillkillen har bosatt sig vid Arcadias colmado 😻

Hoppas så klart att min lille pojke dyker upp här snart igen, om än mager och haltande 🙄

Nu är det dags för storstädning av rikets sal, vi har besöksvecka denna vecka och Joel väntar redan på mig nere vid salen... Så det är bäst att jag byter om och knallar väg! 😉  

Blir spännande att lära känna vårt nya kretspar förresten 😊