...men jag skriver några rader ändå!
Jag satt och funderade över det vi fick lära oss på förra veckomötet, om att följa Jesus exempel i att visa empati. Vad jag träffat på under de senaste 24 timmarna när jag började fundera:
- en trevlig kvinna i 50-års åldern som är analfabet. Inte helt ovanligt och inte ohjälpligt, jag och en annan syster ska försöka ta oss an uppgiften att lära henne att läsa. Men lite tragiskt är det ju.
- mitt studium Brendaly vars första dotter blir ett år på fredag och nr 2 var på väg ut (förlossningen gick bra och både hon och babyn mår bra) och hennes situation med sambon/pappan till barnen är bara elände!
- ett återbesök som var nere pga hennes sons drogproblem
- ett annat åb som berättade att hon en dryg månad tidigare fått cancerbesked. Läkarna menade att cancern berodde på de övergrepp hon utsattes för när hon var 7 år. Hon hade helt seriöst övervägt självmord...
- ett fd studium vars mysiga hankatt blivit stulen av en granne som sålt den till en haitier som åt upp den!
- sen var det elarbetaren som vid ett arbete i Javillar fick en kyss av högspänningen, kastades ner från flera meters höjd och bröt båda benen på flera ställen (till saken hör att här är de urusla på att få till benbrott..!)
- och så en syster i min ålder (vi kände henne inte men hon var från Pto Pta) som dog pga en läkarmiss vid en operation...
Jag blev bara plötsligt påmind om hur mycket tragiskt som händer i vår omgivning här, och hur utmattande det kan vara att bry sig om och visa empati hela tiden, ibland i rent fruktansvärda situationer. Samtidigt är det en påminnelse om hur viktigt vårt arbete med att sprida goda nyheter är, och vilket privilegium det är att få förmedla verklig tröst och ett hopp om en lösning på alla problem.
Sen möter vi givetvis mycket positivt i tjänsten också...
De nya små liven i skaparveket 😍
Det är trevligt att få se hur Jehova drar människor till sin organisation...
Här tillsammans med Arcadia på hennes studium i en banca.
Och ibland får vi positiv distraktion tillsammans med vännerna:
Game night hos fam. Mazarelli
Och en enkel måltid hos oss efter lördagsmötet.
Dessa var bilderna som råkade laddas upp, vi får ta det som det blev den här gången 😜
Dags att göra oss i ordning för mötet!
Så sant! Tack o lov för vännerna! Och bra påminnelse om att vår andlighet påverkas mycket av hur vi visar empati♥️Ni gör det så fint☺️🤗Kramisar!
SvaraRaderaJa, förstår att det tar endel energi att engagera sig i alla vänner och studier som behöver stöd. Ni gör det bra! Vi kan känna igen oss i de otroligt stora behoven i en församling och på distriktet även här i Uppsala. Men det är samtidigt givande att kunna vara tillgänglig och till hjälp för dem som behöver det. Kämpa på! Kramar från oss! ������
SvaraRaderaKan skriva ett helt inlägg men inte svara på en kommentar �� Ville skriva:
SvaraRaderaTack till er båda! Ni är fina föredömen i självuppoffrande tjänst! Kramar till både Lovisa o Uppsala ����❤️ /Erica