Röda dagar och röda näsor

Förkylningstider. Det blir det här också, även om det inte har att göra med att man ”förkylt” sig. Men det är nåt extra tufft virus i farten denna gång, och först trillade Joel dit och sen blev det min tur. Igår (söndag) var Joel pigg nog att ta ut sin tjänstegrupp i Javillar medan jag sov bort hela förmiddagen. Det blev regnigt också, riktigt regnigt! Sen strömavbrott på det. Så vi såg det som en helt laglig chans till en slö-eftermiddag när vi kröp upp i sängen och kollade vår nuvarande favoritserie avsnitt efter avsnitt. Sånt får man inte göra annars, men regn+elavbrott+lite feber = kolla serier med gott samvete. 😉

Nu är det ju då ”ledig måndag” som följer på föregående slappardag, och imorgon lär det inte hända så mycket heller. Ja jag ska åtminstone jobba lite smått är det tänkt, men pga folks firande är det förståndigast att hålla sig hemma. T.o.m. mötet blev flyttat till onsdag i stället. Ett påtvingat avbrott i rutinerna kan man väl säga, inte helt ovälkommet för det.

Här en bild på när Arcadia var med på en elevuppgift på mötet nyligen. Hon hade en ny blus dagen till ära. Ack denna så förtvivlat godhjärtade men envisa tant! Jag blir mer och mer övertygad om att den här processen lär mig mycket mer än vad jag någonsin kommer att lyckas lära henne..!

Här hade Maribel med sig sina systerdöttrar på mötet, och det gick så bra (och Maribel skulle knappast tillåta nåt annat). Vilka kontraster jag bjuds på när jag samma eftermiddag studerar med både Arcadia och Maribel! Inte så att Maribel är motsatsen till vare sig godhjärtenhet eller envishet, men till skillnad från Arcadia låter hon ingen köra med henne. Hon är självsäker och kaxig och tar för sig. När nån ger henne en gliring kommer det svar på tal. Så här har vi en som kommer att behöva lära sig att tona ner i stället. Men det känns som att det kommer mer naturligt efterhand som kunskapen och kärleken till Jehova växer. Det är svårare att lära någon att älska och värdera sig själv efter 63 år av självförsakande. Vilken tur dock att ingen av processerna handlar om oss som undervisare, vi får bara försöka göra vårt bästa och sen vänta och se om fröet hamnat i rätt jordmån.

Var tvungen att fota dessa små dunbollar hos Ambioris: 7st kaninungar! Påminner om när vi hade kaniner hemma i Munsala, från två till femton i ett nafs. Men ännu i den här åldern är de bara mysiga.☺️

Joel bidrar med ett foto av ett av alla dessa originella hus man får se härikring. Ser lite ut som om Mumin-familjen skaffat vinterbostad i Karibien tycker jag.  

Hittade det här på instagram och snodde d. Kände liksom igen mig på nåt konstigt vis... 

Nu hoppas vi att vi i och med detta gjort bort vår del av sjukdomar för denna säsong, så att vi när nästa månad börjar bara kan tuta och köra! 

10-års jubileum!

Den 1 december 2008 klev vi ombord på ett flygplan på Arlanda med destination Puerto Plata, med varsin in-checkad resväska. Nästan allt det andra vi skaffat oss under våra 9 år i Skellefteå var antingen sålt eller bortskänkt. Vi skulle flytta till Dominikanska Republiken. 

Omtumlande var det rent känslomässigt, och inte hade vi mycket koll på vad vi gav oss in på. Nu 10 år senare är vi fortfarande kvar här, med ett fullt möblerat hem och förhoppningsvis med lite mer koll på läget 😜 Mer om det strax, men först till kretssammankomsten.

Här tillsammans med Troy och Rachel som numera är i samma krets som oss. De var tidigare i den engelska församlingen, men tog över Michael o Ebonis lägenhet i Villa Isabella när de flyttade tillbaka till USA pga graviditet... 

Två nydöpta bröder i Javillar; Jeffry Rodriguez och Gabriel Plasencia 😊

Programmet var detsamma som vi hade i Nykarleby i september, ”Var frimodiga”, men det är väldigt bra att få en repetition. Joel höll ett av talen under förmiddagens symposium, så under eftermiddagen kunde han andas ut.

Där under en veckas tid hann vi med två begravningar; den ena en äldre syster i San Marcos som varit en liten extra-mormor för oss här, den andra en 43-årig äldste i Atlántica som hade både fru och en 11-årig dotter. Båda dog i cancer, båda fallen är tragiska, men det känns ju åtminstone mer acceptabelt när någon har hunnit fylla 90. Våra tankar och böner är med alla anhöriga 😔 och det är tröstande att veta att vännerna i respektive församling tar hand om dem.

Tillbaka till vår 10-årsdag. Utan att egentligen tänka på vilket datum det var så hade vi den helgen bokat en hotellnatt i Sosua. Jag tänkte nog mest att vi kunde behöva ett litet avbrott i vardagen efter både besöksvecka och sammankomst, och sen insåg jag att det på ett ungefär sammanföll med våra 10 år i landet och våra 20 år som par. Då hade vi något att fira! 🥳😜

Hotellet ligger precis vid stranden....

 ...med utsikt över Sosua Bay. 

Trevlig solnedgång 😊

Brunch-lyx; en papaya-milkshake, supergod!

Underbart är kort, men vi hade en trevlig microsemester.

Under veckan som gått har vi haft besök av paret Cuello som jobbar för Betel med att kolla upp ev. blivande rikets salstomter. En ny tomt är under utredning, och vi hoppas verkligen att det ska gå vägen denna gång! Samtidigt kan ju nämnas att salen i Munsala hade invigning igår ☺️ 

Här är några av de besökare vi haft i församlingen den senaste tiden. Duktiga pionjärer ☺️ Och så hör det till att man skaffar en sig en handgjord läderväska hos allas vår ”skomakare” José 🤓

Den här vyn brukar vi vakna till på morgnarna 😍 Vem skulle ha trott det för 10 år sen?! 😉  

Ja förresten, nu finns det ännu en ursäkt till att jag skriver så sällan. Jag har nämligen börjat jobba. Inget märkvärdigt, men jag får extrajobba litegrann med korrekturläsning. Sen blir man lite less på att stirra på skriven text på skärmen. Men jag ska försöka skärpa mig 😘 

Besöksvecka osv.

Nu har vi fått träffa och samarbeta med vår nya kretstillsyningsman och hans fru, och vi hade en riktig toppenvecka! 

Doris o Frenchie

Man kan inte annat än beundra deras energi och det personliga intresse de försökte visa alla i församlingen; de lärde sig t.o.m. nästan allas namn under denna första runda! 

Alla möten för tjänst var välbesökta

Under lördagsmötet var 135 närvarande, så det blev ståplatser för en hel del.

För att underlätta för oss själva och spara tid valde vi att en av dagarna luncha på en ganska ny liten restaurang nästan mitt emot rikets salen. När man är i förmiddagstjänst till kl 12 och sen ska vara på möte för tjänst igen kl 14 är det lite tajt att hinna hem och laga mat.

Men 2€ för en ”dagens” som mättar två pers är en rimlig lösning på problemet. Gott och vällagat var det dessutom 😋 Fam. Mazarelli valde samma lösning.

Förutom sporadiska restaurangbesök har jag ju min nya fritidssysselsättning - att rotfylla tänder 🙄 En tand förra säsongen och nu en till, men med det hoppas jag att det ska dröja ett bra tag till nästa tandläkarbesök!! Om jag inte väljer att åtgärda det som utsugaren och klåparen i Santiago sabbade för mig i vintras förstås 😡 Först får man betala för att få en felfri tand ”lagad”, sen görs det dessutom ett dåligt jobb så sen får man betala igen om man vill få den lagad ordentligt. Och en lagad tand håller ju aldrig lika bra som originalet, så på sikt blir det säkert en rotfyllning där också. Fy för fula fiskar!!

De senaste veckorna har vi haft ett mörkt moln på vår himmel som vi försökt ignorera med begränsad framgång. Ciro har ju varit borta en hel vecka tidigare, men nu påbörjade vi vecka två utan katt i.o.m. kretsveckan. Med det schema den veckan förde med sig var det inte riktigt läge att fundera alltför mycket över katten, så jag bestämde mig för att låta allt bero till söndagen. När vi avslutat besöksveckan och Ciro varit borta i nästan 2 hela veckor så började det regna ur det där molnet kan man väl säga. Fördämningarna brast och jag släppte fram all sorg och saknad och tjöt som en skadskjuten björnhona. (Nej, jag vet inte hur en sådan låter, men jag kan ana mig till vissa likheter) Sen var molnet inte lika mörkt för stunden, och jag har fortsatt att ignorera det i en vecka till. Nu med  3 veckors frånvaro i ett land som detta har vi väldigt minimala förhoppningar om att få tillbaka våran pojke, och fast det är jobbigt att inte veta vad som hänt är det förmodligen ändå bäst. Jag försöker intala mig att han hittat en söt kattflicka vars ägare tagit sig an även honom och han trivs så bra att han valt att stanna, men jag är svårlurad. Jag kommer nog ändå att vänta ett tag till innan jag börjar plocka undan hans skålar och ge bort hans mat...

Ett av våra sista foton på Ciro-pojken 💔

Nu gäller det att tuffa på en vecka till och sen får vi fara på sammankomst! 

Ömsom sol, ömsom regn

Vardagarna rullar på, med tjänst och möten och hushållssysslor, som för många andra. Men det som är roligt att skriva om är ju när det händer nåt extra, nåt som avviker från det alldagliga. Som t.ex. när vi avverkat de 4 första veckorna av säsongen och kom oss iväg till Cabarete på en ”beach Monday” 😎

Mazarellis ville att vi skulle följa med till ett nyöppnat våffelställe, och det var inte alls nån dum idé! Vi testade olika varianter och alla blev mätta och nöjda! 😋 Sen höll vi till på stranden under eftermiddagen ☀️

Vi fick ett foto taget, ett fysiskt utprintat foto! Sånt gör man ju inte längre 😜

Den veckan bjöd på fler överraskningar: Paul o Michelle tog med oss till några olika möbelförsäljare i jakten på ett nytt matbord och stolar, och vi fick napp!

Så nu efter 9 år med plastbord o plaststolar har vi äntligen en riktig möbelgrupp! Det kan tyckas simpelt för omvärlden, men det är en speciell stil på möblerna i det här landet och förutom att de är stora och klumpiga är de också dyra! Och Ikea ville plötsligt ha en fraktavgift som motsvarade vad 4 stolar kostar, så då blev jag lite snål. 😤 Men skam den som ger sig (tacka vet jag ”made in Vietnam”😉), och vilken välsignelse att ha vänner som hjälper till! ❤️

Som avslutning på den veckan blev det campo-dag i Altamira! Vännerna gillar att få gå långdagar på landet, så över 60 st slöt upp! 😳 En liten huvudvärk för Joel som skulle försöka organisera det hela, men det löste sig fint. 

Ett hus längs vägen, med papaya på g. 

En korp som ville spela domino 😂

Det var en härlig men krävande dag, så vi avslutade med ett kvällsdopp för att slappna av i alla trötta muskler...

Dagen som kallas för ”de dödas dag” vaknade vi till ett dödsbud, ironiskt nog. Det var vår broder Ramón som somnat in, och även om det är tråkigt så är det samtidigt skönt att veta att hans lidande 

är över och att han som så många andra fått ta ”sovvagnen”. Men precis som vännerna skött så gott 

som allt som gällt hans sjukhustransporter och mediciner det senaste året så blev det också upp till vännerna att få honom begravd. Joel o Ambioris for till sjukhuset med en gång och ordnade allt det praktiska, kroppen skulle flyttas till en slags begravningsbyrå där sedan en enkel ceremoni hölls samma eftermiddag, och inom 12h från att han dött var han även begraven. 

Här bli man liksom tvungen att släppa allt man håller på med och sticka iväg så fort nån närstående eller väns familjemedlem har dött, för det går undan. Det finns inga kylrum där liken kan förvaras och värmen påskyndar nedbrytningsprocessen. Dessutom ska man ju ha liket till allmän beskådning, så man har ingen tid att förlora. Kanske speedar det även upp sorgeprocessen, vad vet jag...

Vi har inte sett till Ciro på en hel vecka nu, eländes kattskrälle 😼 Jag blev tvungen att ge bort hans redan öppnade go’matsburk, och det finns nog de som uppskattar lite guldkant på tillvaron:

Den här lillkillen har bosatt sig vid Arcadias colmado 😻

Hoppas så klart att min lille pojke dyker upp här snart igen, om än mager och haltande 🙄

Nu är det dags för storstädning av rikets sal, vi har besöksvecka denna vecka och Joel väntar redan på mig nere vid salen... Så det är bäst att jag byter om och knallar väg! 😉  

Blir spännande att lära känna vårt nya kretspar förresten 😊

Fortfarande tekniska problem...

...men jag skriver några rader ändå!

Jag satt och funderade över det vi fick lära oss på förra veckomötet, om att följa Jesus exempel i att visa empati. Vad jag träffat på under de senaste 24 timmarna när jag började fundera:

- en trevlig kvinna i 50-års åldern som är analfabet. Inte helt ovanligt och inte ohjälpligt, jag och en annan syster ska försöka ta oss an uppgiften att lära henne att läsa. Men lite tragiskt är det ju.

- mitt studium Brendaly vars första dotter blir ett år på fredag och nr 2 var på väg ut (förlossningen gick bra och både hon och babyn mår bra) och hennes situation med sambon/pappan till barnen är bara elände!

- ett återbesök som var nere pga hennes sons drogproblem

- ett annat åb som berättade att hon en dryg månad tidigare fått cancerbesked. Läkarna menade att cancern berodde på de övergrepp hon utsattes för när hon var 7 år. Hon hade helt seriöst övervägt självmord...

- ett fd studium vars mysiga hankatt blivit stulen av en granne som sålt den till en haitier som åt upp den! 

- sen var det elarbetaren som vid ett arbete i Javillar fick en kyss av högspänningen, kastades ner från flera meters höjd och bröt båda benen på flera ställen (till saken hör att här är de urusla på att få till benbrott..!)

- och så en syster i min ålder (vi kände henne inte men hon var från Pto Pta) som dog pga en läkarmiss vid en operation...

Jag blev bara plötsligt påmind om hur mycket tragiskt som händer i vår omgivning här, och hur utmattande det kan vara att bry sig om och visa empati hela tiden, ibland i rent fruktansvärda situationer. Samtidigt är det en påminnelse om hur viktigt vårt arbete med att sprida goda nyheter är, och vilket privilegium det är att få förmedla verklig tröst och ett hopp om en lösning på alla problem. 

Sen möter vi givetvis mycket positivt i tjänsten också...

De nya små liven i skaparveket 😍

Det är trevligt att få se hur Jehova drar människor till sin organisation...

Här tillsammans med Arcadia på hennes studium i en banca.

Och ibland får vi positiv distraktion tillsammans med vännerna:

Game night hos fam. Mazarelli

Och en enkel måltid hos oss efter lördagsmötet.

Dessa var bilderna som råkade laddas upp, vi får ta det som det blev den här gången 😜 

Dags att göra oss i ordning för mötet! 

En ny säsong tar sin början

Det här blir ett tråkigt inlägg för jag kan inte lägga upp några foton, sorry about that! Senare får det bli nåt inlägg med bara bilder för att kompensera. Och innan vi kör igång med livet här i DR tänkte jag avsluta kapitlet gällande sommaren i Finland.

När jag skrev senast hade vi fortfarande en veckas jobb kvar. Vi firade jobbasvlutningen med övernattning på Fläschisnabban med Henke o Elina; god mat och dryck, bastu, brasa i öppna spisen, mysbrunch och film i regnvädret. Supernice! Sen tog vi sammankomsten på det, och så fyra dagar på bygget. Där fick vi vara med i olika team och bland annat lägga panel, spackla, och montera gipsskivor på innertaket. Riktigt trevliga dagar när vi fick lära känna nya vänner och bli uppassade med god mat och gott fika 😉 Sen var det dags för den obligatoriska stadsdagen för att köpa det sista, packa och stöka, få resväskorna att väga en acceptabel vikt... och på måndagsmorgon var det väckning 3:30 😵 (sov inte särskilt mycket innan heller kan tilläggas).

Resan gick bra igen en gång, och ca 24h efter att vi lämnat Munsala fick vi äntligen ta en dusch och lägga oss i en skön hotellsäng i Santo Domingo 😴 Denna gång hade vi faktiskt ett syfte med att flyga till huvudstaden: vi behövde passa på att förnya våra dominikanska id-kort. Det gick förvånansvärt smidigt och vi kunde ta 11-bussen mot Puerto Plata. Hyresvärden Arnaud och Ingrid (som skött om Ciro) hämtade oss på busstationen och ca 15:30 kom vi till lägenheten. En syster i församlingen hade erbjudit sig att städa innan vår ankomst, och det underlättade verkligen! Nog finns det här att göra ändå, men åtminstone var golv och ytor torkade. Vi pysslade litegrann, Joel gjorde snabbt en tonfiskpasta till middag, och jet lag:en till trots for vi på mötet kl 19. Det var det alla gånger värt, att få träffa vännerna och bli peppad av deras välkomnanden och leende ansikten. ❤️

Det var i tisdags, så nu har det gått en vecka av den här säsongen. Vi har varit ut i tjänsten och haft fina samtal med många redan, jag har fått följa med Arcadia på två av hennes studier... 😌 Vi har varit hem till fam. Mazarelli (som är tillbaka här med oss igen) tillsammans med Wes o Alexis som flyttat över till Javillar för att hjälpa till. Wes lärde vi känna redan första gången vi kom till ön, men Alexis är en ny bekantskap för oss. Den där vintern -08 träffade vi också José och Jolibeth, som senare gifte sig (Joel tog bröllopsfotona) och som numera också hjälper till i vår församling. José är äldste, båda är pionjärer, och det känns som att det är upplagt för en riktigt bra säsong! 😄

Redan ikväll ska Joel vara ordförande och jag har 1a återbesöket, så det är bara att kavla upp ärmarna och hugga i! Välkomna att följa vår vardag framöver här på bloggen! 🤓

Så var det ju Ciro också, för alla kattmänniskor som undrar. Jo, han verkar ha haft en bra sommar med Ingrid, han behövde bara avmaskning men annars var han i ordning. Men mammig så vansinnigt! De första dagarna krävde han ”odelad hängivenhet”, bara gick efter mig och gnällde så jag fick lägga mig bredvid honom på sängen och ”söva” honom som nån annan baby för att få nånting gjort här hemma. När jag gick i duschen stod han på andra sidan duschdraperiet och jamade. När jag gick på toa mitt i natten och han vaknade och inte såg mig i sängen kom han jamande efter mig in i badrummet och väntade tills jag var färdig, sen gick vi la oss igen... Lite bättre börjar det bli, men han e helst bara inne med oss både dag o natt om han får välja. Knaskisse! 😼 Heter det inte att katter är självständiga..?! 😜

Sommarens tredje del

Tredje och sista med den här farten...

Senast var det ju de här vi väntade på:

Henke o Elina tillbaka från sitt senaste bygguppdrag i utlandet! Då festade vi till det lite på altanen i finvädret. :)

Vi hann njuta av några riktiga sommardagar tillsammans också, som här när vi for ut på den spegelblanka Monåfjärden till Bockön. Underbart!

Vi fick en trevlig kväll i goda vänners lag på (och hos) Laggnäs.

En trevlig tjänstedag med församlingen ute i "skären" fick vi också till, foton uteblir.

När Linda var hemma från Tyskland övernattade vi i Pörkenäs och hade det gött med släkten, men det har jag inga foton av heller...

Vår 19-åriga bröllopsdag blev däremot förevigad :P

Den firades med rökt lax och pannacotta :)

Ett av sommarens stora teman är ju Rikets sal-bygget.

Här blev några av paren i den lokala byggruppen intervjuade.

Det har murats...

...med lite annat system än i DR..!

Ordning och reda när man ska till...

...matsalen, som även kallas...

Jose's bar! ;)

En dag fick jag vara med i samma team som Johanna, en barndomsvän som också är utflyttad, och spika ihop gjutformar. Vi hade minst lika kul som när vi lekte tillsammans när vi var små! :D

En annan dag var jag i det här köks-gänget. 

(Berit är inte så farlig som hon ser ut)

Nu börjar redan salen ta form, och idag kom även takstolarna på plats.

Här klämde vi in en bio-kväll med mamma o pappa, såg Mamma Mia 2. Korv-Görans kebab och plockgodis gjorde inte saken sämre - en riktig feel-good-kväll! :)

Sommarens första surströmming lät vänta på sig ända till villaavslutningen, men vi håller liv i den relativt nya traditionen på Fläschisnabban :)

Sen blev det äntligen dags för en ledig långhelg och minisemester:

Tog färjan över från Vasa med Henke o Elina och shoppade lite i Umeå. Sen körde vi vidare upp mot Skellefteå.

Schtaan är ju inte riktigt sig lik längre, men förändringarna är nog till det bättre.

Joel fick tillfälle att träffa delar av sin familj; mamma och tre syskon m.fl. Extra trevligt var det att träffa Adrian som vi inte sett på länge, och så var det roligt att även Matilda tagit klivet in i heltidstjänsten :)

Vi fick en kort mysig stund med Lindströms över ett glas öl i solskenet nere vid älven, vi hann "catcha up" med Valter o Inga, och bli bjudna på middag ute i Ostvik hos Leidulf o Marianne. Det blev även många korta samtal i samband med både södras och norras möten, mycket uppmuntrande!

Men mestadels blev vi totalt bortskämda på Skoogs All Inclusive! <3

Go'frukost och go'fika och hemmabio och varm oljemassage..! Sen presenter på det. Vissa är helt enkelt mer än lovligt galna ;P

Denna middag var med det godaste vi någonsin ätit; grillad rådjursfilé med kantarellsås och klyftpotatis! Helt galet gott!!

Så den helgen laddade batterierna och många fina minnen skapades <3

Nu jobbar vi rätt intensivt t.o.m 14/9, går på sammankomst i Nykarleby den 16/9, sen hoppas vi få vara med på bygget under den sista veckan och så flyger vi mot sydligare breddgrader den 24/9! Lite senare i år eftersom det funnits mycket jobb, det finns hjälp i församlingen i Javillar för tillfället och vi får se lite mer av bygget här i Munsala. Med mera. Men det ska bli riktigt skoj att komma igång med en ny säsong igen!!

Avslutningsvis mammas fina skördekorg :)