Jarabacoa

Under åren som gått har vi rest runt lite på ön och sett många vackra platser, men vi har inte sett mycket av inlandet. Många turistar i Jarabacoa och Constanza uppe i bergen, men på 8 år har det aldrig blivit av att vi kommit oss dit. Förrän nu då!

 

Odling av tallar

I lördags åkte vi upp med Michael o Eboni som varit där flera gånger tidigare och känner till stället litegrann. Vi lunchade på en colombiansk restaurang och for sedan till vårt logi; Jarabacoa Mountain Hostel. Det drivs av vittnen, amerikanska Molly och hennes dominikanske man. Ett riktigt toppenställe!

Ikea-inspirerad inredning :)

Vi fick ett helt hus för oss själva med Gearys! Stort vardagsrum och kök, och varsitt sovrum med badrum. Vi var i "lyxsviten" med en king-size-säng med Tempur-madrasser och ett enormt badrum.

Utanför fanns det ett utekök med grill och pizzaugn.

På kvällarna blev det så pass svalt att vi kunde elda i öppna spisen i vardagsrummet. Första gången vi gjort det i DR!

Tillbaka till lördagen... Efter att ha installerat oss på logiet for vi på en utflykt till häst upp till vattenfallet Jimenoa. Med oss fick vi en 12-åring som guide som red bakom Eboni på hennes häst. Förtroendeingivande...! När vi skulle korsa den första floden ville tydligen Michaels häst inte ha med sin ryttare längre - den lade sig ner i vattnet! Michael hann få undan sitt ben i grevens tid, klarade sin mobil, men var förstås blöt och lerig under resten av färden. 

Han bjöd på ett leende ändå...

Till saken hör att vi egentligen skulle ha åkt till Jarabacoa helgen innan, men då fick Eboni nån slags allergisk reaktion och blev tvungen att avboka. Inför denna helg blev Michael sjuk i Zika(!), och hade fått de karakteristiska utslagen över hela kroppen på lördagmorgon. Men han ville inte avboka igen utan bet ihop och körde på. Som grädde på moset är han allergisk mot hästar... Och givetvis är det hans häst som bestämmer sig för att krångla! Nåja, tillbaka till vattenfallet.

Vi fortsatte genom vacker terräng med alla möjliga odlingar och korsade fler floder. När vi skulle uppför den sista flodbanken stannade Joels häst halvvägs. Jag försökte leda upp den men det var totalstopp. Så Joel fick hoppa av mitt i sluttningen, och då traskade hästen raskt upp, men lämnade kvar sadeln...! Jag antar att den kände att den satt för löst och att det hela inte skulle sluta lyckligt med en ryttare på. Vår 12-åring lyckades tack o lov få sadeln på plats igen!

Under söndagen körde vi upp till Manabao, därifrån utgår man om man ska bestiga Pico Duarte, Karibiens högsta berg. Vi passerade många tayota-odlingar, de täckte hela sluttningar.

Rikets sal i Manabao, med väggar av bambu.

Det kan väl kallas en öppen planlösning!?

Jag var inte så hågad att korsa denna träbro, det räckte att se den.

 

På kvällen var det dags för ytterligare branta slingrande vägar för att komma upp till La Jamaca de Dios - Guds hängmatta. Restaurangen Aroma de la Montaña bjöd på en spektakulär vy över hela dalen!

 

 Jag med min höjdskräck var inte särskilt bekväm med den här sittplatsen... Men under middagen satt vi i en inglasad sektion där golvet roterade så att alla skulle få samma möjlighet att njuta av utsikten. Tyvärr blev det molnigt så vi missade "by night"-versionen, men vi hade det trevligt ändå.

Tusen tack till Gearys för en underbar helg!

Nu är det nedräkning på allvar, bara 10 dar kvar!!