De goda nyheterna

"Grattis till babyn, Tomás!" sa jag med ett stort leende.
"Han dog i förrgår" svarade Tomás...
Önskade att jag hade kunnat ta om den konversationen från början..! Men det gick så klart inte. Vi pratade en stund med Tomás om vad som hade hänt, och hur tragiskt det är att en liten nyfödd baby bara får bli 3 dagar gammal. Tomás har studerat Bibeln med Joel, så han vet ungefär vad som händer när någon dör och vilket hopp vi har. Men jag funderade hur det månne var med den stackars mamman till babyn.

Tomás ville gärna att jag skulle besöka henne, Awilda. "Hon är ändå bara hemma på eftermiddagarna", sa han. Så jag gjorde ett försök, och ett till. Sen, tredje gången gillt, var hon hemma. Vi pratade lite om våra bibelkurser, jag fick hennes nummer och vi bokade att träffas igen veckan därpå.

När jag kollade hennes status på whatsapp hade hon skrivit något i stil med: "Jag vet att du har det bra hos Gud, men här nere hos mig är det tomt utan dig". Ledsamt och tragiskt, i många bemärkelser. Det är så klart hur tragiskt som helst att mista sin första nyfödda lilla son efter bara några dagar, men det är också tragiskt när man tror att det är Gud som har bestämt att det ska vara så.

I tisdags träffades vi igen, Awilda fick en egen Goda Nyheter-broschyr och vi gick igenom den första lektionen om vilken framtid Gud utlovar. Hon läste ur sin egen Bibel om hur döden och alla tårar ska tas bort, och ingen ska längre säga "Jag är sjuk". Jag visade hur hon kunde stryka under huvudpunkterna och skriva några ord för att minnas huvudtanken i en vers.

Till det sista stycket skrev hon i marginalen "förtrösta på Gud". Hon kändes gladare och var tacksam över att vi kommit. Nästa tisdag ska vi fortsätta med nästa lektion. När jag kollade whatsapp efteråt hade hon bytt status. Nu står det: "Jag kommer inte att ge upp, så länge det finns ett hopp kommer jag att fortsätta kämpa. Jag förtröstar på Jehova".

Det kan vara en tillfällighet, men hur det än är med det - visst har vi väl världens bästa arbete!?! :)