Hot, hot, hot!

"Aah, snart får ni fara till värmen!" Om man hade fått en euro för varje gång nån sagt det när den nordiska sommaren börjat övergå i höst.

Sanningen är den att sen vi kom hit för nästan en månad sen (redan!) så har vi svettats konstant. Man vaknar svettig, äter frukost svettig, försöker torka bort den värsta ansiktssvetten för att få på lite smink, som man sen svettar bort ganska omgående... Och så fortsätter dagen, för Joels del oftast med långbyxor, skjorta och slips, ända tills man går och lägger sig - svettig!

Ibland slänger vi oss i poolen en stund för att kyla ner oss lite. Den får ingen sol och vattnet känns iskallt. Termometern säger dock 27 grader...

Havsvattnet känns inte kallt ens för oss, bara skönt svalkande. Senast vi mätte var det 32 grader. Precis som vårt sovrum. Men det finns inget svalkande med det!

Igår tog vi svettandet till en ny nivå; vi var på campo-dag! Utan bilar. Dvs. vi for med församlingen för att predika och starta bibelstudier på landet, upp i bergen, till fots under den stekande solen.

Ibland var det rätt långa avstånd mellan husen, det var som att gå från en by till en annan. Men vi hade trevliga konversationer med vännerna under tiden, och alla var på gott humör.

Vid 12-tiden kom vi äntligen till vårt fikaställe, en broders hus allra längst in där vägen slutar. Då hade vi "fjällvandrat" sen kl 9. Joel o jag hade med oss mackor vår vana trogen, men en av våra kära systrar tyckte nog inte att det är nån lunch för en karl! Hon hade gjort extra ris och strömming till Joel, med avokado till, och jag fick givetvis äta jag med. Systern i vars hus vi var hade däremot kokat ris o bönor med kött till hela gänget! Ärligt talat hade vi nog inte orkat resten av dagen på våra mackor, men vi blir omhändertagna på många sätt!

Med förnyad energi knatade vi vidare längs med bergsryggen mot San Marcos, sen tillbaka, och sen nerför igen. De bröder som har motorcyklar körde bitvis skytteltrafik med några passagerare på åt gången, så vi kom oss hem igen innan solen börjat gå ner och medan benen fortfarande gick att stå på. Och flera studier startades under dagen, vilket innebär att vi måste ta oss dit upp snart igen...!

Detta lilla busfrö var den enda med energi kvar i slutet av dagen!