Turismens baksida

Att detta land överhuvudtaget har avancerat sen Columbus tid får man nog tacka turismen för. Lätt överdrivet. Nu har en ny satsning gjorts; en ny hamn där kryssningsfartyg lägger till, strax väster om stan. Tack vare denna nya turistfälla så städar man upp i stan, renoverar, bygger nytt, gör en ny 4-filig väg in till stan osv. Jobbtillfällen skapas både direkt och indirekt.

Men så finns det även en baksida. Där ingår till exempel det som hände i Magiolo.

Magiolo är ett litet samhälle på västra sidan om stan som ingår i vår församlings distrikt. Vi brukar åka ut dit på söndagar för att gå i tjänst och leda bibelstudier. De som bor där är fattiga, och de har i princip bara slagit upp ett litet trä- eller plåtskjul att bo i, bland en massa andra skjul. De har inte skaffat sig en tomt på lagligt vis, för resurserna finns inte. Och ingen har heller brytt sig på ca 30 år. Förrän nu.

Regeringen, eller kryssningsbolaget, eller vem det nu sen är, vill inte att turisterna som kommer in till stan från den nya hamnen ska behöva se kullar fulla med tragiska skjul på sin dyra semester. Så vad gör man?! Jo, kl 3 på natten för 2 veckor sen så började man jämna Magiolo med marken. De flesta hade inte en chans att ta ut sina tillhörigheter, man får bara vara tacksam att inga liv gick till spillo.

Det här trähuset är det enda som står kvar, för de hade några slags papper på att de köpt tomten. Runt omkring det och hela vägen uppför backen var det tidigare ett myller av små hus. Hundratals människor blev hemlösa över en natt! Andra samvetslösa typer passade på att komma med sina lastbilar och pick-up:er och roffa åt sig möbler och annat som låg under spillrorna. Vuxna, härdade män stod och grät, enligt vad ett ögonvittne berättade.

Givetvis är det inte rätt att bygga hus utan rättigheter. Men nog hade avhysningen kunnat göras lite smidigare, med tanke på att ingen gjort anspråk på området på 30 år! Och osar skunk gör det ju, när man måste börja riva mitt i natten, i skydd av mörkret. Dessutom har det inte hörts ett knyst om det hela i media, ingen reporter eller journalist har varit intresserad av att skriva någonting...

Nu försöker vi lokalisera våra studier, och hoppas att de hålls kvar på vårt distrikt. En av kvinnorna vi sökte i söndags bor i huset på bilden. Men knappast för särskilt länge till.