Griselda

Enligt en nyligen gjord undersökning så är 44% av befolkningen i detta land fattiga. I stället för de beräkningar som görs i EU-länderna för att avgöra om en person är fattig eller inte (typ, har man råd med en semestervecka varje år?!) har man gjort det enkelt för sig här; fattig är man när man inte har råd att äta sig mätt varje dag. Och det gäller alltså 44% av befolkningen..!

Med tanke på förra inlägget: när man har våra omständigheter och bor i ett sånt samhälle är det inte svårt att vara förnöjsam. Vi har alltid mat för dagen och i och med det är vi rikare än de flesta på denna ö. Huruvida vi har säsongens färger på gardinerna eller kläder enligt det senaste modet får en väldigt underordnad betydelse. Och det är så skönt..!

Men vårt distrikt består inte bara av de fallfärdiga trähusen i Javillar, vi har den andra ytterligheten också. Som det här huset mitt emot oss...

Trevåningshuset till vänster (de äger visserligen det med blått tak också...)

I det bor bara en familj med två barn, pappan är utlänning och mamman dominikanska. Griselda heter hon förresten, och sen i januari studerar jag Bibeln med henne. 

Innan vi åkte till Finland i maj i år

 I somras studerade vi via Skype. Det har varit lite svårt att få henne att komma på möte ner till sunkiga Javillar, men hon visar att hon uppskattar det hon får lära sig. Bland annat brukar hon varje månad skicka ett generöst bidrag till församlingen. Och då och då får vi frukter och grönsaker från ett lantställe de har .

Igår hörde hon av sig och ville att jag skulle titta in för att hämta något. Dels hade hon en stor påse med avokado, mandariner, guanabana m.m. från landet, men också denna korg...

Hon var mån om att poängtera att det inte var en julklapp, bara en present till oss! Lite fundersam var hon, eftersom korgen innehöll flaskor med alkohol. Vi förklarade att det var ok, vi får dricka alkohol men med måtta. Hennes man , Richard, kom också och sa: "Vi vill ge det här till er, because you guys are great!" Fastän han själv inte är särskilt troende så uppskattar han det arbete vi gör här, mest kanske grejen att man är beredd att offra sin tid och energi för att man vill hjälpa andra. Vi får se vad det kan leda till med tiden.

En hobbystund med äldsta dottern Jainelly. Vi ritade och målade Noas ark, och sen fick hon klistermärken med olika djur att placera ut på väg in i arken.

Jag är så glad för Arcadia ocskå, mitt colmado-studie. Förra veckan sa systern som följde mig ganska rakt på sak att om det inte finns någon som kan vara i colmadon (kvartersbutiken) under mötestid så kan hon ju stänga så länge. Vi samtalade också om hur Jehova kan välsigna sådana beslut, och inte låta oss lida ekonomiskt. Arcadia kom på mötet i lördags, och inget sa hon. Men idag fick jag veta av Bielka som är granne till henne att hon minsann hade stängt ner colmadon för att kunna komma på mötet! När mötet var slut ville hon veta var hon kunde sätta sitt bidrag, helt av eget initiativ.

Under studiet igår uttryckte hon sin längtan att få leva i paradiset. "Tänk om jag också kunde få vara med där!" Jag sa att det är Jehovas önskan att alla ska få det. "Jo" fortsatte Arcadia, "därför måste det predikas, över heela jorden. Jag skulle också vilja gå ut och predika, men just nu har jag inte möjlighet.." Hon syftade på sin colmado och alla skulder hon har obetalda. Jag sa att man behöver ju kunskap först, för att veta vad man ska predika om, därför är det så viktigt att studera Biblen. Men motivationen är redan på plats åtminstone :)

Nu kom Joel hem från ett av sina studier, med en flaska vin... Vi kanske måste börja fundera över vilken bild våra studier har av oss egentligen..!? ;P

Ekonomi

Ens privata inkomster och utgifter är aningen tabubelagda. Dock är det många som undrar vad det kostar att bo här, och hur man får ihop det. Och eftersom ingen av oss tycker att vår ekonomi är alltför privat så tänkte vi nu dela med oss av siffrorna!

Under oktober månad bokförde vi varje liten utgift för att ha en aning om hur den här säsongen kommer att gå. Det vi skrapat ihop under sommaren ska ju helst räcka till nästa lön, i juni eller juli 2016..! 

En jättemango på 1,3kg! Priset var per styck ;P

När vi summerade alla utgifterna; hyra, el, internet, gym, mat m.m., så landade vi på ca 650€. Det ger inte en helt rättvis bild av de andra månaderna eftersom vi behövde skaffa en del proviant där i början. Men ändå. Eftersom vi stannar till slutet av maj så tar vi 650 x 8 för att få en ungefärlig uppgift om vad denna säsong kommer att kosta oss = 5 200€. Men det är förstås utan några extra krusiduller i form av minisemestrar och liknande. 

Såna här bidrar ju också till utgifterna, men det är det värt  <3

För att veta vad man behöver få in under sommaren måste man även lägga till 2 000€ för resan tur och retur. Alltså 7 200€ totalt. Då ingår fortfarande inte de utgifter vi har under sommaren, med bilutgifter och inköp som behöver göras och what not. Det är svårare att beräkna. Men de pengar vi eventuellt har kvar i slutet av maj ger en liten fingervisning om hur sparsamma vi måste vara under sommaren.

Nu kan ju inte vem som helst var som helst utgå ifrån våra beräkningar. Vi har en väldigt låg hyra (ca 110€) och har inga speciellt dyra vanor. Shopping är nåt som i princip inte existerar under tiden vi är här och vardagslyx är att dela en "dagens rätt" för 3€ inklusive dryck. Ibland kanske vi äter på en finare restaurang för att vi blivit bjudna...

...som häromkvällen när Paul och Michelle tog med oss till "the Mexican" :)

(tillsammans med Isak o Christel :))

Vilket osökt för oss in på alla våra "välgörare". Släkt och vänner som gett frikostiga bidrag, bjudit oss på mat, gett oss presenter i form av sådant som vi slipper köpa själva eller sådant som vi aldrig skulle unna oss själva, listan kan göras lång...! Så vi vill passa på att förmedla ett stort TACK!!! till er alla, vi uppskattar er generositet! Ni har gjort mycket för att underlätta för oss, och det hjälper oss att i vår tur kunna bidra till en liten utjämning här lokalt.

 "Swedish Fish"-godis från våra amerikanska vänner :)

I det sammanhanget kan vi också nämna att vi inte har några boendeutgifter i Finland under somrarna när vi bor hos pappa o mamma, för vissa i vår situation betalar hyra även hos sina föräldrar. Pappa vill helst inte ens låta oss betala för maten! Det verkar gå i släkten för farmor förser flera generationer med mat när hon drar igång ;) Så ett extra stort tack till familjen som tar sig an de extra utgifterna och uppoffringarna varje sommar!! <3

Här får ni förresten en bild på våra nydöpta systrar:

Cornelia o Bielka

Sammankomst

Igår var det dags igen för en heldag med undervisning, denna gång med inriktningen att efterlikna Jehova. Det här tjänsteåret har vi en ny kretsindelning i Puerto Plata, och vi fick möjlighet att träffa många vänner som vi inte sett på länge, däribland de från San Marcos.

Jag hade nöjet att sitta tillsammans med Diurka och hennes barn, och hennes studie + son! Diurka har varit kontinuerlig hjälppionjär sedan mars, med målet att snart bli reguljär pionjär, och hon leder 7-8 bibelstudier varje månad. Tänk om jag hade vetat det när vi först blev grannar i Cuesta Hermosa!

En annan som det gått bra för är Daniel. Han var upptagen i parkeringen och var rädd att inte hinna träffa Joel, så han bad mig ta detta foto... Det är en inbjudan till överlämnandet av en Rikets sal där han var med i målarteamet. Han ville att Joel skulle få känna sig stolt över "sin andlige son" ;)

Joel själv syntes knappt till under hela dagen. Han satt bakom podiet i denna skrubb med några andra bröder och skötte filmandet och videoöverföringen. Nya uppgifter...

 

Totalt var över 1600 närvarande under dagen, och 13 blev döpta.

Dopkandidaterna på väg ut. De syns även på storbildsskärmen, tack vare Joel ;)

Cornelia och Bielka på väg ner i dopbassängen, två nya systrar i Javillar :)

Här en nydöpt Adrián från grannförsamlingen Maimón, tillsammans med sin stolta mor. Jag vet inte hur gammal han är, men han såg så liten ut bland de andra kandidaterna.

Efter dagens slut åkte vi hem med de andra vännerna i vår församling i en hyrd buss, eller ja, två bussar behövs ju nuförtiden. Sen fick vi mysa med Skellefte' gäster under kvällen, Christel o Isak Ståhl, som är med oss i Javillar för närvarande. Ingen dum avslutning på en lång och intensiv dag!

Bielka

Det är knappa två veckor kvar till sammankomsten och Joel o Ambioris har fullt upp med att gå igenom dopfrågorna med dem som vill bli döpta. Kan bli lite tjatigt... u-landsproblem ;)

En av kandidaterna, som själv har avslöjat att hon vill bli döpt vid nästa sammankomst, är Bielka. När hon fortfarande bara studerade och gick på mötena nån gång då och då så dog plötsligt hennes man helt utan förvarning. Han var bara i 40-års åldern och fick en hjärtinfarkt i början av det här året. Hon lämnades ensam med 3 flickor, varav den yngsta i princip var nyfödd. Inte helt förvånande var det mannen som stod för försörjningen och Bielka var hemma med barnen, så hennes ekonomiska situation blev inte riktigt idealisk.

Den första tiden bara grät hon. Hon valde att flytta till ett annat litet trähus för hon orkade inte vara kvar i det som varit deras gemensamma hem. Men så sakteliga började hon orka med att leva igen, och mötena och vännerna har varit oumbärliga i den processen.

När vi kom tillbaka från Finland hade Bielka blivit en odöpt förkunnare, och en mer nitisk sådan får man leta efter! Hon är ute nästan varje morgon, och är uthållig när andra vill börja fara hemåt. 

 Här samtalar Bielka med någon och en annan syster kollar till lillan.

Hon är duktig vid dörrarna och tillämpar de förslag vi får. När man samarbetar med henne brukar hon ofta fråga vad man tyckte om hennes framställning, ödmjuk och ivrig att lära.

Eftersom hon tidigare varit så blyg och tillbakadragen blev vi förvånade över att höra hennes kommentarer vid mötena. Hon nöjer sig inte med att bara läsa upp ett svar ur paragrafen, hon bidrar verkligen med någonting!

Nu har hon varit änka i ca 10 månader, med tre barn att försörja och utan inkomst. Ibland undrar man hur de överlever. En episod som jag fick höra om kanske ger en stor del av svaret...

En syster (som också har tre barn men en man som arbetar) konstaterade en eftermiddag att hon hade 200 pesos (ca 4€) över. Hon hade två små skulder på 100 pesos vardera, men tänkte att de kunde vänta. Hon visste inte om Bielka och hennes barn ens hade ätit den dagen, så hon ville hellre ge pengarna till dem. Tillsammans med sin äldsta dotter går hon för att ge pengarna till Bielka. På vägen dit hittar dottern en 500-pesos sedel på gatan! Ingen finns i närheten som nyss kunde ha tappat den, den verkade dessutom ha legat där ett tag, och skulle man fråga vem som helst skulle de så klart säga att de tappat den... Så de bestämmer sig för att se det hela som en välsignelse från Jehova! Bielka fick 200, skulderna blev betalda och de hade ändå pengar över.

Så fungerar det ofta när vi visar givmildhet; den blir belönad. Och sådan är mentaliteten här; man är nöjd när man fått det man behöver för dagen och kan gärna dela med sig om man har ett litet överskott. Morgondagen tar man när den kommer. Egentligen helt i linje med det Jesus rekommenderade: "Var aldrig bekymrade över morgondagen".

 Så Bielka "söker kungariket först" och tar med sin lilla prinsessa i tjänsten. Å på ett eller annat sätt har prinsessan alltid något med att stoppa i (eller runt...!) munnen.

Nu måste jag ta mig an ett annat u-landsproblem; alltför många bibelstudier. Bara under morgondagen har jag 6 studier inplanerade. Och visst, morgondagen har sina egna bekymmer, men det känns ändå förståndigt att förbereda sig lite innan..!

Överlämnandetal och specialmöte

I anslutning till vår sammankomsthall i Villa González har det byggts elevbostäder och andra faciliteter för SKE (Skolan för kristna förkunnare). Man har också gjort en tillbyggnad och omändringar vid betel i Santo Domingo. Förra helgen var det dags för överlämnandet.

Alla äldste + fruar fick ansöka om att få närvara vid programmet som hölls i Villa González under lördagen, och vi blev inbjudna. Frågan var bara hur vi skulle ta oss dit, det är så omständigt med allmänna transportmedel. Samma vecka träffade vi Jody o Hayley på gymmet, de är i den engelska församlingen. De hade också blivit inbjudna, och hade bil, men ingen som kunde följa med och dela på bensinkostnaden. Win - win! :)

Som representant för huvudkontoret kom ingen mindre än Gerrit Lösch...

Till vår förvåning höll han talet på spanska! Han är österrikare och bor i USA, men är alltså väl medveten om utmaningarna med att lära sig spanska! Bara det var uppmuntrande i sig ;)

Hans tal handlade om att vi ska vara kämpar för sanningen, och han berättade också många erfarenheter. Totalt var vi 2 135 närvarande.

 Efter programmets slut bjöds vi på fika och fick möjlighet att gå och titta på de nya byggnaderna.

 Här flyttar elever in redan idag, för skolan börjar imorgon...

 Ett elevrum för ett par. Singlarna bor också två och två, men har separata sängar. Ingen får dock ha eget badrum...

Ja, här var vi då... glada åhörare som fick möjlighet att träffa många vänner och bekanta som vi inte sett på länge.

På söndagen hölls ett specialmöte i Santo Domingo, och alla församlingar fick vara med och lyssna och se talarna på den nya tv-skärmen...

119 var vi i Javillar.

Vi fick höra några intressanta siffror, som att förkunnarna här i medeltal gör 14h/månad i predikoarbetet. Sen höll Gerrit ett långt tal om att vi ska öka vår kärlek, många nyttiga påminnelser. Så det enda som saknas är att börja praktisera de många råden!

 

Arcadia

När vår resande broder Rayder var här i slutet av september peppade han för att erbjuda studier vid första besöket, som jag redan nämnt. Efter hans första möte för tjänst blev jag skickad till mitt första besök...

...en Colmado! Nåväl, rådet var att erbjuda studier, och eftersom kvinnan bakom disken inte hade några kunder för tillfället så gjorde jag det. Jag visade första frågan i Goda Nyheter-broschyren och så var vi igång.

Vi har forsatt att analysera Bibelns svar på olika frågor varje vecka sen dess. När jag berömde Arcadia för hennes förmåga att hitta i Bibeln svarade hon ungefär: "Jag läser Bibeln ofta, men jag förstår inte mycket. Nu när vi studerar har jag börjat förstå Bibeln."

Från första början inbjöd jag henne till mötena, men hon har svårt att få någon att ta hand om colmadon om hon far nånstans. Jag tipsade om att lördagens föredrag bara varar i 30 min, och colmadon är på samma gata som Rikets sal. Jag erbjöd mig även att gå via colmadon för att se om hon kan följa med till mötet.

Så igår när vi kom till Rikets sal gick jag iväg mot colmadon för att se om Arcadia skulle ha möjlighet att komma. Jag mötte henne och hennes barnbarn halvvägs; "Vi är på väg!" ropade hon glatt. Och så kom hon till sitt första möte och stannade ända tills allt program var slut.

Många av vännerna känner henne eftersom de brukar handla i hennes colmado, så hon fick ett varmt välkomnande. På tisdag får jag höra mer om vad hon tyckte, och så får vi se hur det går i fortsättningen. :)

Hot, hot, hot!

"Aah, snart får ni fara till värmen!" Om man hade fått en euro för varje gång nån sagt det när den nordiska sommaren börjat övergå i höst.

Sanningen är den att sen vi kom hit för nästan en månad sen (redan!) så har vi svettats konstant. Man vaknar svettig, äter frukost svettig, försöker torka bort den värsta ansiktssvetten för att få på lite smink, som man sen svettar bort ganska omgående... Och så fortsätter dagen, för Joels del oftast med långbyxor, skjorta och slips, ända tills man går och lägger sig - svettig!

Ibland slänger vi oss i poolen en stund för att kyla ner oss lite. Den får ingen sol och vattnet känns iskallt. Termometern säger dock 27 grader...

Havsvattnet känns inte kallt ens för oss, bara skönt svalkande. Senast vi mätte var det 32 grader. Precis som vårt sovrum. Men det finns inget svalkande med det!

Igår tog vi svettandet till en ny nivå; vi var på campo-dag! Utan bilar. Dvs. vi for med församlingen för att predika och starta bibelstudier på landet, upp i bergen, till fots under den stekande solen.

Ibland var det rätt långa avstånd mellan husen, det var som att gå från en by till en annan. Men vi hade trevliga konversationer med vännerna under tiden, och alla var på gott humör.

Vid 12-tiden kom vi äntligen till vårt fikaställe, en broders hus allra längst in där vägen slutar. Då hade vi "fjällvandrat" sen kl 9. Joel o jag hade med oss mackor vår vana trogen, men en av våra kära systrar tyckte nog inte att det är nån lunch för en karl! Hon hade gjort extra ris och strömming till Joel, med avokado till, och jag fick givetvis äta jag med. Systern i vars hus vi var hade däremot kokat ris o bönor med kött till hela gänget! Ärligt talat hade vi nog inte orkat resten av dagen på våra mackor, men vi blir omhändertagna på många sätt!

Med förnyad energi knatade vi vidare längs med bergsryggen mot San Marcos, sen tillbaka, och sen nerför igen. De bröder som har motorcyklar körde bitvis skytteltrafik med några passagerare på åt gången, så vi kom oss hem igen innan solen börjat gå ner och medan benen fortfarande gick att stå på. Och flera studier startades under dagen, vilket innebär att vi måste ta oss dit upp snart igen...!

Detta lilla busfrö var den enda med energi kvar i slutet av dagen!

Halta katten

Ciro kom in på bara 3 ben för en vecka sen, han ville inte alls stödja på ena bakbenet. Sen blev det svullet, och han ville inte gå ut alls. Låg bara under sängen för att få vara ifred.

I onsdags tog vi honom till veterinären. Hon antar att han blivit biten och att bettet infekterats. Han fick två sprutor av henne, och så fick vi resten med hem...

Jåå nää, som vi skulle ha sagt i Österbotten...

Inte fick vi några instruktioner heller, det är tur att allt går att googla nuförtiden! Tre sprutor är nu avklarade, en till väntar idag, sista på tisdag. Eftersom jag är nålrädd får Joel sköta injicerandet. 

Åtminstone mår han bättre nu, kattraati <3

Turismens baksida

Att detta land överhuvudtaget har avancerat sen Columbus tid får man nog tacka turismen för. Lätt överdrivet. Nu har en ny satsning gjorts; en ny hamn där kryssningsfartyg lägger till, strax väster om stan. Tack vare denna nya turistfälla så städar man upp i stan, renoverar, bygger nytt, gör en ny 4-filig väg in till stan osv. Jobbtillfällen skapas både direkt och indirekt.

Men så finns det även en baksida. Där ingår till exempel det som hände i Magiolo.

Magiolo är ett litet samhälle på västra sidan om stan som ingår i vår församlings distrikt. Vi brukar åka ut dit på söndagar för att gå i tjänst och leda bibelstudier. De som bor där är fattiga, och de har i princip bara slagit upp ett litet trä- eller plåtskjul att bo i, bland en massa andra skjul. De har inte skaffat sig en tomt på lagligt vis, för resurserna finns inte. Och ingen har heller brytt sig på ca 30 år. Förrän nu.

Regeringen, eller kryssningsbolaget, eller vem det nu sen är, vill inte att turisterna som kommer in till stan från den nya hamnen ska behöva se kullar fulla med tragiska skjul på sin dyra semester. Så vad gör man?! Jo, kl 3 på natten för 2 veckor sen så började man jämna Magiolo med marken. De flesta hade inte en chans att ta ut sina tillhörigheter, man får bara vara tacksam att inga liv gick till spillo.

Det här trähuset är det enda som står kvar, för de hade några slags papper på att de köpt tomten. Runt omkring det och hela vägen uppför backen var det tidigare ett myller av små hus. Hundratals människor blev hemlösa över en natt! Andra samvetslösa typer passade på att komma med sina lastbilar och pick-up:er och roffa åt sig möbler och annat som låg under spillrorna. Vuxna, härdade män stod och grät, enligt vad ett ögonvittne berättade.

Givetvis är det inte rätt att bygga hus utan rättigheter. Men nog hade avhysningen kunnat göras lite smidigare, med tanke på att ingen gjort anspråk på området på 30 år! Och osar skunk gör det ju, när man måste börja riva mitt i natten, i skydd av mörkret. Dessutom har det inte hörts ett knyst om det hela i media, ingen reporter eller journalist har varit intresserad av att skriva någonting...

Nu försöker vi lokalisera våra studier, och hoppas att de hålls kvar på vårt distrikt. En av kvinnorna vi sökte i söndags bor i huset på bilden. Men knappast för särskilt länge till.

Ny kretsis på besök

En orsak till att vi bokade resan det datum vi gjorde var att vi ville vara på plats för besökveckan i församlingen. I förra söndags var det förberedelser på gång.

Städning av Rikets salen. Det ska användas vatten, mycket vatten, överallt!

Jag fick den uppgift jag avskyr mest, att rengöra persiennerna...

I tisdags, innan besöksveckan officiellt hade inletts, fick jag följa med på studier...

...med ingen mindre än Diurka från San Marcos! Det var trevligt att se vilka framsteg hon har gjort - det känns ändå som att det var nyss jag gick nerför backen i Cuesta Hermosa för att studera med henne!

På kvällen fick vi träffa vår nya resande broder och hans fru; Rayder och Maite Santana. Och veckan drog igång...

På onsdagens möte för tjänst tipsade Rayder om direktmetoden, dvs att utan omsvep erbjuda en gratis bibelkurs till dem vi träffar. Jag samarbetade med Yasmin den morgonen, och vi satte igång att praktisera rådet. Varenda en av de som vi träffade tackade ja! Så vi avtalade om återbesök till i  fredags, allt enligt instruktionerna. Och i fredags var två av mina besök hemma och intresserade av en fortsättning. Hos den tredje träffade vi mannen i stället, som satt och läste sin Bibel och gjorde anteckningar... Så då startade vi med honom också. Enklare kan det knappast bli!

Det är inte dörrarna vi söker, utan människorna bakom dörrarna, eller hur...? ;P

Våra duktiga ungdomar gjorde en fin insats under veckan, som alltid.

De äldre ungdomarna som inte orkar gå hittar andra sätt att nå ut till folk på! Vår käre Bululú sitter med litteraturkärran utanför sitt hus i stort sett varje dag nu när hans ben inte längre fungerar som de ska.

I lördags fick vi lyssna till två uppmuntrande föredrag...

Vi var 132 närvarande!! Det fanns inte stolar till alla tyvärr. Så planerna på en ny Rikets sal är väl inte helt ogrundade...!

Joel och jag avslutade en lyckad vecka med en pizza på Sole Mio! :P

Komma igång

Vi kom till en städad lägenhet denna gång, eller ja, vi hade bett Mercedes fara över det värsta och det hade hon gjort. Men det är helt obegripligt hur mycket damm som hinner samlas på 4 månader! Hade vi haft en dammsugare så hade vi nog fyllt en hel påse idag! Eftersom vi inte har det så virvlar mycket runt i luften ännu, men det känns mycket fräschare.

Det här är nog en orsak till allt damm...

Torka! Dessa kullar brukar vara alldeles gröna. Men det har inte regnat på hela tiden vi var i Finland.

Sen kan man ju inte bara ta bort och damma sängkläderna när någon ligger och sover som skönast...

Katterna ja. När vi kom så tittade Siri på oss som om hon aldrig sett oss förr. Ciro däremot kom jamande och beklagade sig men var så glad att se oss. Han har velat gosa och mysa mest hela tiden, han kom och väckte mig med en mjuk tass i ansiktet kl 3 på natten för att han ville gosa. Siri har varit sur förutom under några korta ögonblick när hennes gamla jag lyst igenom, ända tills idag när hon självmant kröp upp i min famn och spann. Friden återställd.

En suck av lättnad - pappersexcercisen betalade av sig! I två hela år slipper vi betala visum och utreseavgifter! 

Redan i onsdags studerade jag med Griselda, grannen som jag hållit igång studiet med via Skype under sommaren. Vi träffade henne och hennes amerikanska man i tisdags, och Richard frågade "Ska ni studera imorrn då eller!?" Det peppade mig att hålla fast vid vår rutin trots jetlag m.m. Efter studiet fick jag...

...mangos från deras lantställe! Yummy!

Senare samma dag var vi på vårt första möte och fick träffa vännerna. I punkten om hur det gått under förra tjänsteåret nämnde Ambioris att vi i september ifjol var 47 förkunnare. I september i år är vi 72!! Och det märktes, det börjar bli trångt. En del av ökningen beror på förkunnare som flyttat hit för att hjälpa till, men resten har trots allt kommit från distriktet.

Ambioris tog också upp något för oss att jobba på under detta tjänsteår. Det finns förkunnare som inte leder bibelstudier. Det kan gälla barnen som blivit förkunnare, och därför behöver i synnerhet föräldrarna hjälpa sina barn att starta och leda egna studier. Då om inte förr insåg vi att vi kommit till DR..!

Igår i tjänsten passerade Mercedes och jag en man som studerar Bibeln. Han var inne i en diskussion med en kvinna vid vägkanten och ville att vi skulle komma dit. Diskussionen gällde uppståndelsen, de dödas tillstånd och huruvida helvetet existerar, och han var duktig på att citera från Bibeln när han förklarade. Mercedes kom med ytterligare information, och avtalade om att komma tillbaka till kvinnan idag för att gå lite djupare in i ämnet. Så det verkar fortfarande finnas jobb att göra på våra ständigt bearbetade distrikt!

Nästa vecka får vi besök av vår nya resande tillsyningsman med fru, det ser vi verkligen fram emot! Men blir vardagen för grå så har vi med oss lite att trösta oss med...

;)

Nästan framme!

Wi-fi i bussen, inte illa! ;)

En 4-timmarsnatt, och sen 24h resande på det. Ingen behöver avundas den biten. Det var skönt att ha hela resan på en bokning åtminstone, ända från Vasa. Tryggast så.

När vi kom till Santo Domingo var det ett evinnerligt köande innan man var igenom alla kontroller, de har moderniserat systemen och allt tog lång tid. Taxi-brodern hade väntat en timme på oss. Sen körde vi runt hela Zona Colonial för att hitta till hotellet; chaffören förlitade sig på google maps men blev utan batteri i telefonen... Proffsigt. När vi äntligen hittat rätt blev vi mottagna av en anställd som stod i telefon i ett privat samtal och bara viftade åt oss att vänta. Och vi hade ju ingen brådska att få duscha av oss och gå och lägga oss!! Inte gav han oss rätt wi-fi lösenord heller. Såå DR!

Vi hade både skriftligen och muntligt informerat hotellet om att vi ville äta frukosten kl 7. Hon som lagar frukost kom halv 8... Och inte fick vi några ägg och ingen frukt som tidigare, bara vitt bröd. Precis vad min flyg-mage behövde! :P

Taxin var beställd till 8. Han kom kvart över, och började med att fara och tanka! Om det är någon del av andens frukt man tvingas arbeta på här så är det väl tålamod! Men turligt nog hann vi med 9-bussen trots storstadstrafiken. Så nu sitter vi här...

Dagarna strax före, under och strax efter resan är påfrestande. Man ska nog undvika att fatta livsavgörande beslut just då, för då lämnar man troligen DR för att aldrig komma igen. Resten av året förstår vi varför vi valt det här livet, men inte just nu. Kanske det ändrar bara vi får träffa katterna... ;)

En trevlig grej under resan var ett par från Schweiz som vi pratade med under mellanlandningen i Punta Cana. Hon är dominikanska och de kom hit för 3 veckors semester. Vi fick berätta vad vi gör här och lämnade jw-visitkortet, och hon sa flera gånger att hon skulle gå in på sidan vid tillfälle. De gav oss schweizisk choklad också :) Jag lämnade ett visitkort till ett ungerskt par på flyget också. Lite smått o gott!

5-års jubiléum!

Idag är det 5 år sen vi startade denna blogg! Mycket har hänt sen dess. Bloggen fungerar nästan lite som en dagbok för oss när vi behöver kolla upp något som hänt tidigare. Men den har också varit en bra hjälp för att kunna hålla kontakten med släkt och vänner, och såna som inte ens känner oss har fått en inblick i hur det är att tjäna i dominikanska. Kanske motiverar den. Så vi ska försöka hålla liv i den en säsong till!

Idag har jag gjort mitt sista arbetspass för i sommar, Joel har en dag kvar. Det tvättas, packas och inhandlas, och på måndagmorgon ska allt vara klart!

Kommer lägenheten att vara städad när vi kommer? Har det faktiskt kommit 20 nya förkunnare till Javillar under sommaren? Och hur är det med kissorna?!

Nästa vecka vet vi! ;)

Nästan hela sommaren i ett svep!

Jag höll på att skriva ett inlägg till förra månaden, men tekniken svek! Nästan lite tröstande att sånt även händer i i-länder ;P

Så nu får vi går tillbaka ända till den 7/8 när vi hade bröllopsdag...

Våra arbetsskiften tillät oss att göra en övernattning tillsammans med Henke o Elina i farbrors stuga på Fläskesnabben! :)

Vädret var soligt för en gångs skull.

Joel grillade och vi åt gott

Det blev t.o.m. lite karkki!! :D

Det dröjde ända till 19/8 innan vi fick sommarens första stranddag!

Men sen blev det några fina dagar...

Grillning hos Henke o Elina

Härlig kväll på Holmbackas villan

Pizzakväll

Solig eftermiddag i Pörkenäs

Det gäller att förena nytta med nöje; offentligt vittnande med pappa under Juthbacka-marknaden

Sen kom tråkigheter emellan; faster Carita dog och jag följde med till Robertsfors på begravning.

Carita blev 72 år samma dag som hon dog, och egentligen hade hon levt länge på övertid pga alla sjukdomar som tärt på henne under nästan hela hennes liv. Så det är skönt att veta att hon slipper lida och att hon befinner sig på det tryggaste av alla ställen - i Jehovas minne. Samtidigt saknar vi hennes positiva humör och tänkvärda ord, men hon är ju bara borta tillfälligt!

Efter att vi tagit farväl av faster var det dags att ta farväl av denna sommar...

Villa-avslutning hos Arne o Agneta med suring :D

...och Pavlova!

Ett nytt tjänsteår tog sin början och vi tar sikte på en ny säsong i DR. Biljetterna är (efter mycket krångel) äntligen bokade, och vi flyger från Vasa den 21/09. Så vi har bara två veckor kvar här nu.

Joels efterlängtade fjärilsbild!

Vi försöker njuta av det svala vädret de här veckorna; i Puerto Plata har det bara fallit några droppar regn sen vi for i slutet av maj!! Inte ens orkanen Erika bjöd på någon större lättnad från hettan och torkan. Så det är inte så dumt att höra regnet smattra mot rutorna och elden spraka i öppna spisen. Och när regnet lättar för en stund kan det vara riktigt vackert...