Ett nutida föredöme

Nu kommer en liten novell igen. De som bara är ute efter bilder får vänta till nästa inlägg! ;)

Jag tänkte få berätta om en syster i vår församling. Hon är reguljär pionjär och äldstehustru, en riktig pelare i församlingen. Det har nyligen konstaterats att hon har fibromyalgi, så hon har ofta jobbig värk men har en entusiasm som räcker till flera.

Vi var hembjudna till detta par när vi nyss kommit tillbaka hit. De bor i ett litet rum bakom sin verkstad, jag skulle gissa att det är ungefär 20 kvadratmeter. Där har de gjort en liten köksavdelning i ett hörn, de har skärmat av med en skärmvägg och där bakom har de sin säng och en stång där de hängt sina kläder. I ett annat hörn har de en toa med dusch med bara ett draperi framför, det är för trångt för en dörr.

Det här är deras bil, hon kallar den för sin "Lexus". Ibland har vi klämt in oss 8 pers i den för att ta oss till våra distrikt längst bort. Den går på gas, så de kör billigt. Den måste nog gå på en del helig ande också, det känns som ett smärre mirakel att den överhuvudtaget rullar.

Den där kvällen när vi satt och pratade denna syster och jag så berättade hon att hon eventuellt skulle få ärva pengar. Inte en alltför oansenlig summa. Först av allt var hon noga med att påpeka att man inte ska räkna med pengar man inte ännu har, vad som helst kan hända med det där arvet. Men så sa hon att hon ändå börjat göra en lista över vad hon ska göra med pengarna, om hon får dem.

Jag tittade mig omkring och såg genast vilka förbättringar som skulle kunna göras med ganska små medel för att göra deras liv bekvämare. Och hon med sin värk och långa dagar i tjänsten, en vettig bil vore ju väl investerade pengar... Min lista var redan ganska lång när hon lät mig förstå att det inte var så hon tänkte. "Jag behöver ingenting, vi har det bra" konstaterade hon. Listan hon filar på gäller vilka bröder och systrar som skulle vara i större behov av pengar än hon själv...

Återigen någon som tar det här med förnöjsamhet till en helt ny nivå! Hon skulle vara helt i sin rätt att tänka att de där pengarna kommer som en välsignelse från Jehova för allt deras hårda arbete, och att de med gott samvete kan unna sig saker de aldrig annars skulle ha råd med. Och visst, en liten semestertrip hade hon nog tänkt för egen del också, något sånt har de inte gjort på länge eller kanske aldrig. Med huvudtanken var att låta det "ske en utjämning", och samtidigt uppleva givandets glädje. För, som sagt, hon har ju redan allt vad hon behöver...