Jehovas skafferi

Här, där det växer kokospalmer överallt, kan man inte köpa kokosflingor! Joel gillar ju att baka, så han skaffade fram färsk kokos istället som han rev själv. Nöten bjöd även på ett glas kokosvatten.

De här har det funnits mycket av...

Avokado. De är stora, krämiga och kostar ca 3kr/st.

De här är favoriter, äts vid varje frukost. Just dessa två behöver mogna ett tag till, för att bli gula och söta. Känner du igen dem..? Passionsfrukt.

Så här börjar de sakteliga ta form, uppochned vända och med en stor blomma längst ner...

Så här kan de se ut när de har mognat, den högra är den vanligaste sorten som även exporteras. Den vänstra råkade jag få tag på i Javillar en dag, de kallar den för "guineo criollo" eller "inhemsk banan". Lite halvunderligt, här har man väl aldrig sett en importerad banan!? Den överträffar i varje fall den vanliga bananen i mitt tycke; den är fastare i konsistensen och har en lite syrlig smak. Utseendemässigt är den kortare men grövre. Sällsynt favorit!

Det här är en lånad bild, men frukten är en ny favorit; Guanabana. Det sägs att den botar cancer och alla de åkommor, men jag gillar den för smaken. Och en frukt kan väga flera kilo, man får mycket av det goda!

Joel, för en gångs skull framför kameran, hos sin "andlige son" Daniel som skymtar i bakgrunden. Händerna är fulla med carambola, eller stjärnfrukt. De kan växa lite varstans, men de är svåra att hitta i butik. Man ska få dem av någon som har egen odling, som Daniel ;)

 

De här två ser lite fientliga ut, och vi vet inte så mycket om dem. De till vänster används för att ge färg i olika grytor, den till höger såg vi för första gången när fotot togs.

 

 Dessa är inte ätliga, men väl värda en plats i inlägget tycker jag; en massiv blomsterklase och nåt som påminner om "Alice i underlandet"... bläckfiskblomma? Det var då ingen brist på fantasi när allt skapades!

 Den här haitiska kvinnan med sin fullastade skottkärra brukar vi möta på morgnarna, på väg för att sälja frukt och grönsaker. Blir en bra sammanfattning så här i slutet ;)

Ett nutida föredöme

Nu kommer en liten novell igen. De som bara är ute efter bilder får vänta till nästa inlägg! ;)

Jag tänkte få berätta om en syster i vår församling. Hon är reguljär pionjär och äldstehustru, en riktig pelare i församlingen. Det har nyligen konstaterats att hon har fibromyalgi, så hon har ofta jobbig värk men har en entusiasm som räcker till flera.

Vi var hembjudna till detta par när vi nyss kommit tillbaka hit. De bor i ett litet rum bakom sin verkstad, jag skulle gissa att det är ungefär 20 kvadratmeter. Där har de gjort en liten köksavdelning i ett hörn, de har skärmat av med en skärmvägg och där bakom har de sin säng och en stång där de hängt sina kläder. I ett annat hörn har de en toa med dusch med bara ett draperi framför, det är för trångt för en dörr.

Det här är deras bil, hon kallar den för sin "Lexus". Ibland har vi klämt in oss 8 pers i den för att ta oss till våra distrikt längst bort. Den går på gas, så de kör billigt. Den måste nog gå på en del helig ande också, det känns som ett smärre mirakel att den överhuvudtaget rullar.

Den där kvällen när vi satt och pratade denna syster och jag så berättade hon att hon eventuellt skulle få ärva pengar. Inte en alltför oansenlig summa. Först av allt var hon noga med att påpeka att man inte ska räkna med pengar man inte ännu har, vad som helst kan hända med det där arvet. Men så sa hon att hon ändå börjat göra en lista över vad hon ska göra med pengarna, om hon får dem.

Jag tittade mig omkring och såg genast vilka förbättringar som skulle kunna göras med ganska små medel för att göra deras liv bekvämare. Och hon med sin värk och långa dagar i tjänsten, en vettig bil vore ju väl investerade pengar... Min lista var redan ganska lång när hon lät mig förstå att det inte var så hon tänkte. "Jag behöver ingenting, vi har det bra" konstaterade hon. Listan hon filar på gäller vilka bröder och systrar som skulle vara i större behov av pengar än hon själv...

Återigen någon som tar det här med förnöjsamhet till en helt ny nivå! Hon skulle vara helt i sin rätt att tänka att de där pengarna kommer som en välsignelse från Jehova för allt deras hårda arbete, och att de med gott samvete kan unna sig saker de aldrig annars skulle ha råd med. Och visst, en liten semestertrip hade hon nog tänkt för egen del också, något sånt har de inte gjort på länge eller kanske aldrig. Med huvudtanken var att låta det "ske en utjämning", och samtidigt uppleva givandets glädje. För, som sagt, hon har ju redan allt vad hon behöver...

Kampanj m.m.

Det är kampanjmånad världen över, så dessa glada förkunnare får pryda inledningen till det här inlägget. Mer om detta...

Jag måste bara få konstatera att det har förvånat mig lite med de reaktioner som kommit på tidigare inlägg, jag hade inte tänkt få folk att gråta..! Men det är väl precis som Stina konstaterade; man tuffar till sig för att orka med den miljö man är i. Vilket fick mig att tänka tillbaka på min första presentation i tjänsten här i D.R. för nästan 6 år sen: Tillsammans med kusin Sara träffade jag bakom "min" första dörr en trebarnsmamma som var slagen gul och blå av sin man, han hade stuckit och hon hade inget jobb och visste inte hur hon skulle hålla liv i barnen. Vad hände? Jo, jag började gråta och kunde inte fortsätta samtalet, Sara fick ta över. Nuförtiden är jag mer härdad och hanterar en sådan situation utan tårar. På gott och ont litegrann, man blir lite känslokall och har ibland svårt att känna empati för "i-landsproblem". Men det är en försvarsmekanism för att kunna hantera vardagen här antar jag.

Tillbaka till kampanjen...

Vännerna är duktiga att knata på, trots den obarmhärtiga värmen som inte vill avta trots att vi är inne i november!!! Det är ett härligt team vi får jobba med :)

På eftermiddagarna inriktar vi oss på att leda bibelstudier:

Joel brukar ha en fast eftermiddag med Esteban...

...och jag och Alison samarbetar på torsdagar. Eftersom hon har tillgång till bil kan vi lätt ta oss till studier lite längre bort på distriktet.

Ibland rycker Estevan in på lite udda uppdrag, som när han hjälpte denna herre med snaggningen. Man blir allt för alla..!

Förra helgen hade vi vår kretssammankomst, med som mest 2157 närvarande och 35 döpta varav 4 från lilla Javillar! :)

Och som synes har Estevan även hjälpt mig med frisyren, blonderat och klippt. Är riktigt skönt med kort hår i det här klimatet, och fram till februari har jag en vettig frisör tillgänglig. Sen får vi se vad som händer... (vink, vink Linda ;P)

Det är också värt att nämna att hela den kanadensiska invasionen anlände igår; Ken o Deb, Genna o flickorna o fam Muñoz. Resan hade gått bra, Ken anlände i rullstol och orkar knappt stå själv, men nu är han här i alla fall. Det är här han vill dö, och han lyckades ta sig "hem" trots sitt försvagade tillstånd. Så vi får stålsätta oss för mer tråkigheter inom kort.

Nu ska vi strax på möte, hasta pronto!

November rain

Det hann bara byta månad i almanackan så kom regnet, det efterlängtade regnet. Både växter, djur och människor drar en suck av lättnad; nu blir det sakteliga lite svalare och växterna slipper törsta. Fast det gör ju tjänsten lite knepigare vissa dagar. Kampanjen har dragit igång här precis som i resten av världen och vi har nästan täckt hela Javillar med den nya traktaten redan.

Vännerna är duktiga på att sluta upp för möte för tjänst, och många av barnen och ungdomarna som har skola på eftermiddagen är alltid ute med oss på morgnarna. För dem kan det förgylla dagen att hitta något kryp...

...eller ännu bättre - något ätbart!

Här hittade de "uvas de la playa", eller strandvindruvor. Ganska goda faktiskt!

För oss förgyller det tillvaron att "prata med" en och annan kisse i tjänsten :)

De här förgyller också vår tillvaro just nu; familjen Ruiz! Föräldrarna, Estevan och Alison, har bott här i 8 år tidigare, men det är 7 år sedan de flyttade till Vancouver (om du tycker Ali ser bekant ut kan det vara för att hon är tvillingsyster till Lindsey som bodde i Atlantica tidigare). Nu är de här på försök till februari, och sen kanske det blir en fortsättning nästa säsong. Cameron, 4 år, ska börja skolan här nästa vecka på prov, och då blir det lättare för resten att gå mera i tjänsten.

Vi uppskattar dem mycket för deras fina inställning, en balanserad syn på det mesta och ordning och reda. Est är äldste så han gör stor nytta i församlingen. Han väljer också att gå med oss ner till möte för tjänst, trots att han har tillgång till bil, bara för att synas bättre och för att kunna prata med folk längs vägen. För mig säger det en hel del om en persons syn på rikets intressen kontra personlig bekvämlighet. Ännu ett plus i kanten får han för att han är frisör(!!), obetalbart nu när jag kör kortklippt! ;)

Om vi nu fortsätter på temat med guldkant på tillvaron så måste dessa nämnas - avokado! Säsongen går mot sitt slut men de är fortfarande underbart krämiga och goda. Och så nyttiga sen! De brukar ingå i varje måltid hos oss just nu.

Det här är också en speciell växt som vi håller på att lära oss mera om - Neem trädet. Förra säsongen gjorde Joel ett avkok på bladen för att använda som naturlig insektsbekämpning (mycket effektiv!) på orkidéerna, men det visade sig att samma te även har en lång rad nyttiga hälsoeffekter. T.ex. så används det mot magparasiter, candida, bakterieinfektioner, diabetes, högt blodtryck och hjärtproblem, osv. Dessutom kan man låta teet svalna och använda det som ansiktsvatten; bara för en fräschare hy eller mot olika hudåkommor som t.ex. allergier. Bladen är dock väldigt beska! Men två blad i en kopp med hett vatten över och mycket honung i, det går riktigt bra att få ner. Ska försöka göra det till en daglig rutin med en kopp te varje morgon, det finns träd här utanför så bladen är lätta att få tag på. Frukterna ska visst vara nyttiga också, och rentav goda, men de är bara kartar ännu. Jehova har försett oss med ett riktigt apotek!

Kunde inte låta bli blomsteraffären Constanza heller... 3 knippen för ca 2€. Blev en stooor bukett som har hållit länge. Guldkant på tillvaron var det ja ;)