Tillbaka i hetluften, igen...

Efter en total reslängd på ungefär 24 timmar var vi då här igen... Internet fungerade som vanligt, jag har bara inte fått läge att skriva. Men var glad för det ni, det hade nog inte kommit så mycket positivt från mig de där första dagarna.

Jag har varit helt ur balans, det har varit den jobbigaste gången hittills att komma tillbaka. Första natten kunde vi inte ens sova i vår egen lägenhet, den luktade instängt och mögel och det var dammigt överallt och låg döda kackerlackor lite varstans. När jag packade upp lite smått för att göra mig i ordning för natten fick jag upp ett äpple från pappas äppelträd, vi hade haft med några stycken som snacks under resan...

Tänk att något som ramlar till marken i hundratal på ett ställe kan få ett sånt känslovärde när det plötsligt befinner sig i en annan del av världen! Jag bröt ihop och grät som en toka. Systemrensning. Åt upp äpplet. Nytt kapitel.

Dag 1 var det städning som gällde, tur att jet-lag:en gör att man vaknar tidigt! Sen behövde vi göra ärenden och handla. Redan samma kväll var det möte. Vännerna var sååå glada att se oss, och det är helt otroligt mycket som har hänt under de 3 månader vi varit borta! Nya förkunnare, nya i teokratiska skolan, nya pionjärer... Snart ryms vi väl inte ens i den förstorade salen!

Vi fyller ut den rätt bra va!? Samma kväll pålyste man den glada nyheten att Javillar blivit en församling, alla blev helt överlyckliga. Och så var det ju det nya pmsu-paret också...

Lazaro och Dianela Lopez. Ett välkommet tillskott i vår församling, vi ser fram emot att lära känna dem bättre.

I fredags kom ett litet svensk-gäng till Costambar; Jonathan o Jesper och Peder o Zofia. De lyfter vår tillvaro när det känns lite tomt att vara bara två i ett hus på 1400 kvadrat. Imorgon är det vår första måndag, och vi har tänkt bara chilla på stranden här i Costambar, vi ser alla ut att behöva lite sol :P

De senaste dagarna har jag mediterat över Mark. 10: 29, 30 och bestämt mig för att det ska nog gå det här i alla fall. Allt kommer att kännas lättare när vi kommer in i rutiner igen, och vem vet vad vi har att se fram emot under denna säsong!? En liten tradition jag började med för några år sen är att ta ett foto tillsammans med Elina varje gång vi ska skiljas, och ha det fotot som bakgrundsbild på min mobil tills nästa gång vi ses. Lite som att ha henne med mig överallt. Hon får tycka att jag är fjantig om hon vill, men jag gillar det. Detta är min nuvarande bild...

...vi har börjat likna varandra mer nu, när vi har benan åt samma håll :P
Always with me dear sis', always with me...

PS: Vi har kvar våra mobilnummer från ifjol; Erica +1829-870-4672 och Joel +1829-870-4668. Det går bra att sms:a oss. Det går också att sms:a mitt svenska nummer. Eller maila. Eller Skype:a. Eller kommentera på bloggen... ;)