...nya utmaningar, vedermödor och välsignelser!
Vi har haft en trevlig kretssammankomst denna helg i Nykarleby. Min morbror med familj kom upp från Lovisa i södra Finland och bodde här hos mamma o pappa. Vi hade inte räknat med att hinna träffa dem, vi trodde nog att vi skulle vara tillbaka i Puerto Plata vid det här laget... Men det har varit skönt att få ladda batterierna ordentligt, och efter helgens program börjar vi äntligen känna oss redo för vad denna säsong har att erbjuda! Ja, mer eller mindre...
Igår fick jag ett sms från Genna i Kanada, de håller oss hela tiden uppdaterade på hur det går för Erick. Han har redan fått en andra omgång cellgifter, denna gång en dag längre och 50% starkare, men eftersom allt gått så bra och hans blodvärden varit så positiva har han fått bo hemma och bara fara in för behandlingen. Efter de 14 första dagarna hade blodets koagulationsförmåga blivit så nedsatt att läkarna ville ha honom inlagd eller åtminstone närmare sjukhuset, så de tog in på ett hotell ett kvarter ifrån. Så till gårdagens sms; han hade fått blod i urinen, vilket visade sig vara bristningar i njurarna. Han blev inlagd igen för observation, men de kan ju inte göra så mycket. Bara hoppas på att det självläker. Kändes skrämmande, men det var bara början...
Jag kollade min mail också, och hade fått fler dåliga nyheter. De gällde Jennifer, en syster från Kanada som länge bott på Dominikanska tillsammans med sin 14-åriga son Aden. De är en del av vår "utvidgade" familj på DR. Hennes mamma dog i cancer i våras, och det var extra kämpigt för Jen eftersom hon inte har några syskon. För någon månad sen när hon skrev till oss berättade hon att hon fått diabetes, och det var en jobbig omställning. Nu i fredags fick hon beskedet att hon har en aggressiv form av bröstcancer, måste opereras och även behandlas med strålning eller cellgifter, men att risken är stor att det redan spridit sig till underliggande vävnader, ben eller blodet...
Börjar det inte räcka med elände nu så säg!? Måtte slutet för denna onda värld snart vara här! Tills dess är våra böner den bästa hjälp vi kan ge, både Erick och Jennifer, och många andra.
För att inte bara skriva om tråkigheter ska jag också förmedla en positiv nyhet; det har kommit ett pmsu-par (pionjärer med särskilt uppdrag) till Javillar! :) De heter Lazaro o Dianela (tror jag), har hört av sig till oss via mail och verkar riktigt trevliga! Det gör det också lite roligare att åka tillbaka och köra igång tjänsteåret på riktigt, men i en dryg vecka till myser vi på här i Munsala...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar