Sista kretssammankomsten och efterlängtad semester!

Det börjar bli det sista av allt möjligt nu. Men det har varit bra för oss att få ta en hel säsong till att sakteliga avveckla och avsluta. Nu trappas det förstås upp de här sista veckorna och det börjar kännas att ett långt och omfattande kapitel håller på att få sina sista rader skrivna. Det var dock inget vi ville tänka på innan vi haft vår planerade semester, och före det var det ju sista kretssammankomsten. 

En sista dag i de vackra omgivningarna i Villa González 💚

Nena kom hon också! 

Nikersi blev vår nya syster 😍 En av de vi sett växa upp, mogna och ta fina beslut.

Javillar gav kommentarerna under vakttornsstudiet, här var vi hela gänget bakom podiet efteråt.

Lite kul att vi fick avsluta med det.

Ett annat härligt sammanträffande var att Joel behövde byta datum för äldsteskolan. Så i stället för att åka ner med äldstena i vår krets till Navarrete fick han gå här i stan med Puerto Plata-kretsen. Skolan hölls i rikets salen vi kom till när vi var här för första gången för 17 år sen...

...när jag samarbetade med bl a de här systrarna som hade en stor del i att vi valde att flytta hit senare samma år. Ett fantastiskt sätt att få träffa de från fd Atlantica och San Marcos. Cirkeln sluten! 

De här två lärde vi känna som småpojkar, söner till två av systrarna på bilden ovanför. Jag minns hur han i brunt ville följa med sin pappa när han skulle hålla föredrag i San Marcos, för att han ville träffa oss när vi nyligen flyttat dit från Atlantica 💕Och nu fick Joel gå samma äldsteskola som de!! Vem skulle ha trott... 😅

Dessutom fick vi vara tillsammans med René och Yondra, en bonus.

Så kom hon en sista gång, Heléne...

Vi fick en stranddag i Sosua för första (och sista) gången på många år.

Ett par dagar senare packade vi hyrbilen och startade färden mot Samaná. Här tog vi en paus och kollade in en strand som Hanna tipsat om.

Framme vid destinationen - Las Galeras

Första morgonen började inte alldeles strålande... Heléne hade några dagar innan fått vad hon trodde var en finne under ögat. Denna morgon började dock den röda fläcken orsaka att halva ansiktet svällde upp, rätt läskigt. Jag pejlade först med mitt studium italienskan, som haft apotek i många år, och hon var inne på samma linje. Vi for till policlínican i Las Galeras, vårdcentralen, och de misstänkte också att det var ett spindelbett vars gift börjat sprida sig och orsaka en allergisk reaktion. Heléne fick antihistamin intravenöst och en karta med tabletter, helt gratis faktiskt (!) och det hela lugnade ner sig. 

Vi funderade varför reaktionen kom så pass många dagar efter bettet. En teori vi har är en frukt vi köpte med oss från Sosua, en frukt som vi fick smaka för 17 år sen och som jag inte sett sedan dess! 

Jag och Heléne åt dagligen caimito tills vi for på semestern, och den innehåller bl a en massa antioxidanter. Kanske lyckades den hålla reaktionen tillbaka..?

Hursomhelst, efter besöket på policlinican fortsatte vi med våra planer på att ta oss till Playa Rincón

Den har rankats av nåt resemagasin som en av världens 10 vackraste stränder, och jag säger inte emot.

Kullarna i bakgrunden bidrar till allt det vackra

Vi tog en promenad vidare bort mot Playa Breman, som även kallas Memorial beach numera. Det är den där de filmade delar av videon för minneshögtiden, där det unga paret går. Vi gjorde vår egen variant 😎

Jag försöker ladda upp den men är osäker på om det fungerar.

Vår ursprungliga boendereservation i Las Galeras blev avbokad bara ett par dagar innan vi skulle åka. Tack o lov hittade vi detta ställe i samma prisklass och vi är rätt säkra på att det blev en uppgradering! Vi hade separata sovrum med AC + badrum och ett gemensamt välutrustat kök, en mysig uteplats och en väldigt trevlig tysk värd. Stället ligger på huvudgatan men är alldeles lugnt och fridfullt, precis vad vi behövde! 

Vi såg rikets salen, men deras mötestider passade inte med vår vistelse.

På väg från Las Galeras stannade vi till vid en utsiktsplats över Samaná-bukten. Det blev en kompromiss, vi hade tänkt fara på valsafari men fick bara heldagsalternativ. Här blev vi inte besvikna! Till höger om oss fick vi syn på en mammaval med sin kalv. De simmade förbi ut mot vänster, bara en liten bit ut.

De hoppade och plaskade och Joel fick fina fotomöjligheter. Sånt är ju ganska mycket svårare från en båt som guppar i vågorna. När de hade passerat oss och vi trodde showen var över så vände de om och simmade tillbaka! 

De stannade även upp precis framför oss och började slå med stjärtfenorna, förmodligen för att de tyckte att två båtar var för nära. De höll på så i över en minut! Det var ett riktigt spektakel, och vi behövde varken betala för att se det eller känna att vi oroade de stackars valarna.

Vi gjorde ett stopp inne i Samaná också, för att promenera över broarna ut till öarna.

(Har du sett filmen Arthur the King, om gatuhunden som följde ett lag extremsportare? Den riktiga Arthur kom från Ecuador och blev svensk, men filmen gjordes här i DR, och målgången sker på den här bron)

 Där började vi prata med två damer. Vi berättade att vi bor i Puerto Plata, och att vi är här typ som missionärer. "För vilken religion?" frågade damen i vitt. "Jehovas vittnen" svarade jag. "Jag är också ett vittne, eller ja, jag ska bli döpt nästa sammankomst" berättade hon. Alltid lika trevligt, och hon påpekade för sin väninna att hon har bröder och systrar över hela världen! 💖

Sen kom vi till den andra delen av vår semester, i Las Terrenas.

Där finns det ett mycket större utbud av restauranger, och stränderna är långa med gott om plats för alla.

Men vi tyckte att det var rätt skönt att bara ligga vid poolen på vårt familjära boende, trots att stranden låg endast 100m bort.

Det var riktigt sköna och avkopplande dagar 😎

Väl hemma igen fortsatte vi på temat "sista gången". Jarek och Sylwia bestämde sig i all hast för att åka till Polen för några månader, så det blev dags att säga hej då till dem. Det är ändå lite "avsked light", som uppvärmning, för vi kan mycket väl få besök av dem i Finland nån sommar, eller så åker vi ner till Polen när de är där.

Kampanjstart blev det också, för sista gången här. Hon i blått, Eunice, var ute i tjänsten för första gången 😍 Celinne o Benito var också med.

Plötsligt var vi tillbaka på flygplatsen igen, för att vinka av Heléne. Tiden går fort när man har roligt!

Medan det ännu finns tid försöker vi hinna umgås med våra vänner så mycket som möjligt. Diurka och jag tog oss en "girls night out" och Wilka hakade på. Vi träffade vänner från en annan församling och Wilka presenterade mig som sin mormor. Tack o lov såg de konfunderade ut 😅 Hon förklarade att jag var hennes andliga mormor, den som studerade med hennes mamma 😇

Ett litet vykort som avslutning.

Nu ångar vi på med kampanjen, eller ja, egentligen prioriterar jag mina studier just nu och hinner inte med så mycket inbjudningar. Det blir spännande att se vilka som dyker upp på denna vår sista minneshögtid i DR...