Halvtid

Halva säsongen är redan förbi. Men vi har andra hälften kvar. 

Det blev inget besök från Danmark tyvärr. På grund av det kraftiga regnet och översvämningar i området kom fartyget inte ens in till hamn, så det var inget att göra åt det. Snacka om dålig tajming dock! Efter det har vi tack och lov haft bättre väder, och även om det regnar lite då och då kommer inga såna där mängder.

Regnet underminerade en bit av muren mellan Cafemba och Costambar och fick den att rasa. Golfbanan fick sig en lagun. 

Det började lukta skumt från våra köksskåp och när jag plockade ut alla grejer såg vi varför. Har sprayat med en vinäger-klor-blandning och torkat ytorna, men det är ju bara en tillfällig lösning. Förhoppningsvis tar vi oss till maj utan några fysiska konsekvenser av allt mögel.

Här hjälpte vi Millie att ta ner och kapa upp bananträd som inte ger nånting utan bara är i vägen. 

René hade föreläsning i vår församling och vi fick spendera lite tid med honom och Yondra efteråt.

Kretsens pionjärmöte i Villa González. Några av Javillars pionjärsystrar saknas på fotot, och Joel är numera den enda brodern i skaran.

Lite utrensning försöker vi ta oss an då och då, hela vårt hushåll från 16 år tillbaka ska ju minimeras till två resväskor rätt snart, och då kan man hitta trevliga minnen från förr. Här ett tackkort från två grannflickor jag studerade med när vi bodde på Mangogatan. Allt sånt kan vi inte dra med oss till Finland, men kort och brev vi fått genom åren ligger högt på priolistan 💖

Jag fotade de röda blommorna i trädgården för att skicka till mamma...

...några dagar senare hände trädgårdsmassakern. Samma vy från andra sidan muren och nu helt utan blommor.

De här finns som krukväxter hemma, det här exemplaret nådde upp till vår lägenhet på andra våningen.

Nån dag senare såg det ut så här. En annan sak med DR som vi inte kommer att sakna. Först och främst, om du kan hantera en machete kan du kalla dig för trädgårdsmästare. Och vill man inte betala för att hålla efter trädgården varannan vecka eller en gång i månaden så gör man så här, och kapar ner rubb och stubb en gång per år i stället. Billigt å bra! 😒 Nu har vi mycket mer insyn från gatan, kolibrierna har inga blommor att besöka och orkidéerna som stått i skugga kommer att bli stekta av solen. Great!

Vi försökte ladda batterierna inför kretsveckan, och varje gång vi går till stranden följer den här hunden från Cafemba med oss. Han ville inte följa med och bada men satt på sin plats på stranden och hade stenkoll på Joel under tiden han var i vattnet 💕

Sen började kretsveckan...

I onsdags hade vi möte för tjänst i Maimón både på morgonen och på eftermiddagen. Vi frågade Omar o Tatiana om vi kunde köpa med oss en dagens lunch och stanna hos dem till nästa möte för tjänst. Det gick bra, förutom att vi inte fick köpa med oss nånting. De ordnade med lunch och bjöd med Esperanza också, och vi hade det hur festligt som helst.

De har byggt hus på ett så härligt ställe. Det är mitt i naturen med en massa växtlighet och fågelsång runtomkring, men riksvägen är bara ca 100 m bort och på 10 minuter är du i stan. Mellan dem och vägen ligger en plantskola 😍 En liten fridfull idyll i kuperad terräng.

Systern där vi hade möte för tjänst säljer även lite kläder och skor mm. Jag hittade de här helt nya stövletterna i läder och tänkte att de kunde vara nåt för nästa höst. Känns lite dumt att ta upp vikt i resväskan med sånt som finns att få tag på i Finland, men med tanke på kvaliteten och att de bara kostade knappa 10€ tyckte jag att det var värt det. Medan jag gick till Joel för att få pengar passade Esperanza på att betala. Hon ville gärna ge mig en present innan vi far, och nu visste hon nåt jag verkligen ville ha 😌💖

Nästa dag blev vi bjudna på lunch hos Omar (nr 2 😅) och Águeda tillsammans med kretsparet. Deras hus är lite på hälft än, och utrymmet inte särskilt stort, men hjärtat desto större.

Det blev en riktig festmåltid med alla möjliga rätter och Joels kokosbollar blev en uppskattad efterrätt 😋

På eftermiddagen var jag och Marcela på tre studier nere i Javillar. Jag brukar åka hem i en public car när jag är ensam, men jag stod och väntade i närmare 20 minuter och ingen passerade. De verkade ha slutat gå för dagen. Det hade börjat regna så jag ville inte åka moto-taxi. Det blev helt enkelt att knalla den kortaste möjliga väg hemåt...

...och det var lite lerigt 😬 

Tur att det finns crocs-ballerinas som man bara kan spola av vid dagens slut!

Vi har äntligen fått byta tillbaka till lördagsmöten och salen var nästintill fullsatt igårkväll. Maribel kom också för första gången på ett bra tag. 

En annan positiv överraskning var en italienska som jag börjat studera med. Vi började på lektion 4 igår och introducerade bönen, laddade ner appen till hennes platta och hade ett fint studium. Eftersom jag antar att tröskeln kan vara lite hög vad gäller mötena så frågade jag om hon använt Zoom i nåt sammanhang. Det hade hon inte, men när jag förklarade varför jag frågade så ville hon att vi skulle ladda ner Zoom till hennes platta också. Jag skickade henne mötesinloggningen och efter mötet fick jag ett meddelande: "Mötet var mycket fint, väldigt intressant. Tack". Det kändes sååå bra för jag är alltid lite nervös när jag ska till henne. Hon är så påläst om så mycket och intresserad av både historia, politik och religion (raka motsatsen till de flesta studier här), och jag är rädd för att sabba det hela 🙈 Men nu har vi tagit oss förbi milstolparna bön och möte (om än på Zoom) och det känns mycket lättare 🙏😌

Med ångan uppe vill jag passa på att berätta om Erlyn också. Han är den 11-årige sonen till Leonela, hon som blev återupptagen i somras. Erlyn är väldigt blyg och tillbakadragen, och han såg först inte ut att trivas på mötena. Jag försökte prata med honom efter ett möte, och det behöver inte alls ha haft med saken att göra men han ändrade plötsligt attityd och ville börja svara på mötena. Under ett vt-studium för nån vecka sen räckte han upp handen och kommenterade rakt från hjärtat en helt underbar kommentar om hur vi inte ska jämföra oss med andra för Jehova jämför oss inte med någon annan utan älskar oss för de vi är, så mitt i prick, spontant och otroligt välformulerat så inget öga var torrt.

Jag noterade att han alltid följer med i Leonelas Bibel på mobilen och frågade henne om han inte har nån egen, för det har lillasyster. Nej det hade han inte, "borde han ha det?" frågade hon genast. Jag sa att hon skulle lämna det till mig, för jag hade en plan. Vi hittade nämligen en liten väska i vår utrensning, som skulle passa som mötes- eller tjänsteväska åt en liten kille. Dessutom hade jag min i princip oanvända pocketbibel med fodral som jag inte behöver. 

Vi tog med väskan med Bibeln i och ett litet kort i tisdags och kunde ge det till Erlyn före mötet. Jag förklarade syftet med väskan o Bibeln och han tackade sådär blygt och uttryckslöst som jag hade förväntat mig. Under mötet ville han slå upp alla verser i sin Bibel och följde noggrant med under hela programmet. Han gav återigen en alldeles förträfflig kommentar på andliga guldkorn som kom rakt från hjärtat, så uttrycksfullt. Efter mötet berättade Leonela att han hade sagt "Mamma, det här är nog en av de bästa presenter jag nånsin fått!". Underbara unge! 💙

Det var veckans höjdpunkter. "Lågpunkterna" har också funnits, men det är inget man vill skriva om. Vi kan bara säga att idag, söndag, sista dagen på besöksveckan, när så gott som hela församlingen går ut i tjänst, så bestämde vi oss för att stanna hemma. Rent fysiskt hade det gått men emotionellt och mentalt tog det stopp. En annorlunda upplevelse som påminner om varför det här är sista säsongen. Och jag är lättad över att min man inte ska behöva uppleva en till kretsvecka på den här holmen ever again. 

Idag har vi slickat såren och imorgon laddar vi upp inför en ny vanlig vecka igen! Nästa helg kommer Michael & Eboni och Levi, och det blir förmodligen precis den terapin vi behöver 💕