Säsongstart för sista gången

 Nu har vi flugit över Atlanten igen en gång, och kommit igång med lite förnyade rutiner. Men vi börjar väl med själva resan. 

Vi åkte tåg ner till Helsingfors och blev upphämtade av yngsta kusinen Linus som numera har både körkort och egen bil.

Hos familjen Celvin var det festligt som alltid 😍

Supergod mat, sånt som vi inte kommer att äta på den här sidan oceanen, och trevliga samtal (som pågick lite väl sent med tanke på väckningen nästa dag 😅) Tur att Linus ställde upp som chaufför igen och körde oss till flygplatsen.

I Frankfurt hade vi flera timmars väntan, men hittade en skön soffa på McDonalds där vi både åt och fördrev tiden. Jag lyckades t o m jobba en stund. 

På väg mot gaten fick vi syn på vänner i vagnstjänst, alltid lika uppmuntrande 💖

Planet till Puerto Plata var nytt och fräscht och det fanns massor av filmer att tillgå. Trots att det var tämligen fullsatt lyckades vi få ett ledigt säte bredvid oss, såå skönt!

Jennifer hämtade oss på flygplatsen i POP och tog oss via La Sirena (supermarket) till Millies. Där väntade en äkta dominikansk måltid, med allt möjligt som våra jetlaggade magar måste ha blivit chockade av 😂 Men vi hade aptit, trots att klockan var ca 3:00 för oss. Sen fick vi gå uppför trappan till vårt nuvarande hem, som känns lite som ett airbnb med våra egna möbler 😛 Men det är en jättebra lösning för den här säsongen, verkligen!

Mr Simba var på plats så fort vi kom till Millies, och han kom gärna upp till lägenheten med oss. De första dagarna sov han inne ända från tidig morgon till att vi skulle gå och lägga oss. Så småningom insåg även han att det var skönt att sova där det finns AC, fast han annars brukar undvika sängen😸 Att sovrummet har AC är förresten vår räddning för det har varit galet varmt sen vi kom, och lägenheten grillas i solen hela eftermiddagen 😓 

I samband med att vi behövde åka in till stan för ärenden passade vi på att lyxa till det lite. En ny fancy coffee shop har öppnat bredvid Parque Central och vi tog oss en fika där och kände oss som på semester (förutom att priserna var som hemma i Finland 😝)

Sen fick vi äntligen träffa vännerna och fara ut i tjänsten! Det välkomnandet och mitt första samtal som ledde till löfte om en bibelkurs kunde ha fått oss att omvärdera beslutet att flytta härifrån 💕Men så är det ju resten av livet här också 😆 Just nu kommer vi hem från varje tjänstedag och ser ut som att vi badat bastu med kläderna på, och känslan är ungefär densamma. Vid 4-tiden på morgonen (eller natten!) börjar tupparna gala, lite senare drar hundarna igång sitt skällande, och resten av dagen är det dominikanerna som för oväsen. Vi bor i Cafemba nu, inte Costambar...

Det första mötet var jag tvungen att stanna hemma och ta via Zoom, för jag hade världens migrän. Dels hade jag gått en hel del i värmen i tjänsten på fm, dels var det ett riktigt åskväder på gång som mullrade hela kvällen. Snopet förstås, men jag fick en massa hälsningar och så fick jag en ny chans två dagar senare.

Igår var Joel ordförande, och se hur man får vara klädd på podiet här nu äntligen! Ingen slips, ingen kavaj. Bara 16 år för sent 😜

Den här lilla godingen hade hunnit växa en del 😊

Och så är det ju tjänsten..! Här fick Joel samarbeta med sitt fd studium Omar ute i Maimón.

Jag fick gå med Leonela, som varit borta från organisationen i 24 år (!) men som kom tillbaka nu i somras 💖 Underbart!

Annat positivt är avokadosäsongen...

...att det fortfarande finns mango (det på tallriken är från en mango, 50 cent)...

...och annat smått och gott som vännerna delar med sig av 😋

Efter en lång, varm tjänstedag kan vi ta en öl uppe på vår takterrass och titta på solnedgången.

Och på en ledig måndag kan vi äta en dagens på stranden för ca 3,70€. Guldkant!

Sylwia har tagit över min roll som katternas beskyddare, eller ja, vi delar på uppdraget än så länge i alla fall. Hon hade förbarmat sig över denna lilla tjej som behöver flaskmatas och vi for och matade när Sylwia o Jarek var borta. Sen rådgjorde hon och jag med varandra för att hitta den bästa behandlingsmetoden när lillan inte ville äta och bara blev svagare. Nu är det full fart på det lilla livet igen 😻

Så, utmaningarna till trots är vi riktigt nöjda och glada med vår vardag här och de månader vi har framför oss. Vi ska göra vårt bästa för att verkligen ta vara på den här tiden tillsammans med vännerna och i tjänsten, och försöka ta oss tid att njuta av allt det goda som ön har att erbjuda. Det är lättare att hantera all galenskap när man vet att allt har ett slutdatum: 18 maj. Då går flyget tillbaka mot Finland och ett helt nytt kapitel i vårt liv...