Slut på säsongen (försenat)

Varje säsong har haft sitt tema, och den här kanske var den då Jehova behövde uppgradera sin skinnlägel. Ända sedan vi miste Barnabas i höstas har det periodvis känts tungt och avslutningen på säsongen var intensiv. Jag orkade inte ta tag i att skriva när vi kom till Munsala och har inte heller velat tänka på de där sista veckorna. Men de hade sina ljuspunkter och allt gick bra, bättre än förväntat. Så här kommer en liten återblick om än väldigt försenad...

Lite innan vi behövde börja packa ihop allting så fick vi meddelande av vänner från södra sidan av ön, Samuel & Maxsiel, att de skulle komma till Costambar för en minisemester tillsammans med ett par från Schweiz. Vi fick en uppmuntrande kväll med dem. Samuel och Maxsiel var på "praktik" när vi hade första besöksveckan med vår nuvarande kretsis och vi trivdes bra ihop. Nu fick vi en chans att träffa dem innan vår flytt och innan deras flytt till ett nytt förordnande i huvudstaden. Guido & Milca hade med sig schweizisk choklad, så vi kom överens direkt. 😉 

Diurka och jag fick en mysig tjejkväll tillsammans på El Patio de Frida.

Jag tog en minnesbild av vårt hem innan allt skulle packas ner...

Sista soluppgången över det som varit vårt hem i nästan 7 år.

På en måndag kom flyttgubbarna, om än 2,5h försenade 😒 Några timmar senare var alla större grejer på plats i Cafemba, och bäddsoffan och garderoben som vi sålt levererades till sina nya hem. Lustigt nog for bäddsoffan tillbaka till den plats där den stod när vi köpte den. Det var en väninna till Dora som sålde den då, och nu bor Andrenis och Mike i den lägenheten.

Hit gick flyttlasset. De två fönstren på övervåningen är vårt sovrum och gästrum. Båda har tack och lov AC. Det har inte behövts i Costambar, med den ständiga brisen från havet. Här i Cafemba är det annorlunda. Köket höll nästan konstant +34C 😓

Vi har vår egen port och en spiraltrappa upp till dörren. Fönstret till vänster om dörren är köket, det till höger är sovrummet. Vi har även en liten trappa inomhus upp till takterrassen som hör till lägenheten

Från den kan vi nu fånga solnedgångarna i stället.

Första kvällen på nya stället hörde jag Millie ropa på mig nere vid ingången. När jag öppnade dörren hade vi Cafemba-systrarna där som gav oss ett hjärtligt välkomnande till området. De hade med sig presenter och kort 💖 De vet att flytten har känts jobbig för oss och omtanken var riktigt rörande. 

Presenter i form av papaya, mango, hembakt bröd och brownies, kaffe m.m...

...och kort.

Vi lät Simba vara kvar i Costambar den första natten, han brukar ändå bara vara ute. På morgonen for vi tillbaka till lägenheten (Bruce och Rosa lät oss ha ena bilen vilket var en riktig välsignelse som underlättade massor!) och hämtade pojken. Det var förstås spännande för honom med nya stället och vi lät honom hållas i sovrummet till att börja med.

När det värsta lagt sig var det ändå skönt att komma upp i sängen (vilket han aldrig brukar göra!) och kura ihop sig bakom mattes ben 😻 Han verkade riktigt avslappnad just då. Han kom snabbt in rutinen att vara ute själv på natten och komma in igen på morgonen.

En annan avslappnad typ som alltid åker med bakom husse på motorcykeln 😅

Denna lilla fröken hade flyttat till Millie några dagar innan oss. Vild, kelig och helt orädd försökte hon ställa in sig med Simba som var totalt ovillig till någon som helt vänskap. Hon struntade i att han fräste åt henne och jönsade vidare. Förhoppningen var att de så småningom skulle bli goda vänner.

Så blev vi hembjudna, inte bara en gång... Det var tacksamt att slippa laga mat mitt i flytten. Här var vi hemma hos familjen Zapata i vår tjänstegrupp tillsammans med några andra par.

Här har vi Joel med några av våra "mammor". Millie står längst till höger. Hon har nyligen börjat som pionjär och jag ser fram emot att ha samarbete bara en våning ner 😇

En sista strandstund tillsammans med Scott o Michele innan avresan, som för övrigt kom på väldigt abrupt!

Mitt i allt var det dags att åka mot Punta Cana med Gearys. Det var en trevlig trip på sitt sätt och vi fick fina "terapisamtal" med dem. Vi övernattade i en lägenhet på airbnb och var ute och åt på kvällen. Deras uppmuntran och pepp fick oss att gråta hela gänget 😢

Dagen därpå skjutsade de oss till flygplatsen och vi tog sikte på först Amsterdam, sedan Arlanda och till slut Vasa!

Det var skönt att äntligen komma till "vårt" rum och vår säng.

Brunch med familjen 😋

Leo gjorde sitt bästa för att ta hand om moster. Men när vi fick höra från Millie att Simba försvunnit blev det droppen för min del. Med allt omvälvande som hänt de senaste veckorna fick det mig att hamna helt under isen. Jag miste all energi och livslusten försvann. Turligt nog hade jag nästan 3 veckor på mig att vila och processa och återhämta mig innan jag behövde börja jobba.

En del i återhämtningen var en efterlängtad trip till Umeå för att fira pappas o mammas 50-åriga bröllopsdag och farbror Arnes o Agnetas 55 år. På båten över Kvarken hade vi beställt Afternoon Tea som var superlyckat!

I Umeå bodde vi en natt på hotell, åt god middag och spenderade lite tid på relaxavdelningen.

Vädret var helt suveränt och vi hann med både shopping och mys i stan.

På hemvägen åt vi Skärgårdsbuffé, slurp!, och njöt av den vackra solnedgången över ett stilla hav.

Finvädret fortsatte där i slutet av maj och vi åt pizza i ljusparken i Nykarleby en kväll med Henke o Elina. Den 31 maj t.o.m. badade vi i havet! 🌞 Helt otroligt, speciellt med tanke på att det vid samma tid ifjol snöade här! 

Nästan tre veckor efter Simbas försvinnande dök han plötsligt och helt oväntat upp utanför Millies dörr, jamande som en galning. Millie var väldigt lättad, för hon hade varit jätteoroad stackarn. Vi kunde knappt tro att det var sant, för vi hade nog mist allt hopp vid det laget med tanke på hur många faror som lurar på gatorna och gårdarna i Cafemba. Men han var inte ens mager, så han hade säkert hittat nån som tog sig an honom den fulingen 😼 Nåja, förutom allt trubbel han fortfarande ställer till med för Millie så är vi så klart glada över att han kom tillbaka.

Vi har båda kommit igång med att jobba och en slags vardagslunk har infunnit sig. Mitt mående har stabiliserats och vi har njutit av allt det vackra i naturen denna årstid. Imorgon tar vi sikte på Helsingfors och specialsammankomsten, en annan höjdpunkt vi sett fram emot. Men hur det gått blir det att skriva om i nästa inlägg..!