Limbo

"En obestämd väntan utan att veta när, eller ens om, något kommer att hända". Så beskriver man "limbo" nuförtiden. Och det är ganska precis där vi befinner oss just nu. Men vi har haft lite annat för oss innan vi hamnade här...

Broadcasting med tjänstegruppen! Ett par till droppade in när vi börjat titta, så det var 100-procentig uppslutning. T o m Nelly som är i USA för tillfället anslöt via Zoom 😊

Efter programmet blev det "picadera", lite snacks och annat mumsigt. Vi hade en riktigt trevlig kväll tillsammans.

Vi drog nytta av tisdagskvällen eftersom vi inte hade något möte på grund av sammankomsten.

Till sammankomsten åkte jag med Diurka, här även med Viviana från vår senaste pionjärskola.

Joel fick sig en kopp kaffe före programmet av våra omtänksamma extraföräldrar (två av dem 😅)

Ett riktigt hjärtligt skratt tillsammans med Ada som förevigades

Javillar fick två nya systrar, Sonia...

...och Grimilda. 

En liten upptäcktsfärd i våra omgivningar. Tog en bild på denna numera öde strand, som före pandemin var en av de lyxigare VIP-stränderna för hotellområdet intill Costambar. 

På Costambar-sidan, uppe på en platå, gick några hästar och betade. Det här är ett av våra härliga grönområden där man tydligen vill börja sälja tomter och bygga lyxvillor. Inom några år med denna utveckling kommer Costambar att bli nåt slags Beverly Hills, som bara rika knösar kommer att ha tillgång till 😢

Här var det banan-paus med tjänstegruppen i söndags 😎

Så efter detta axplock av godbitar återgår vi till vårt limbo...

För en dryg vecka sen kom vår hyresvärd hit för avveckling, vårt nya kontrakt mm. Vi har ju till viss del varit beredda på att huset kan sälja när som helst, men med tanke på hur galet många hus som är till salu här i knutarna just nu kände vi oss hoppfulla om att försäljningen skulle kunna ta ett tag. I onsdags fick vi dock veta att det finns en till synes seriös köpare och Arnaud hade förhoppningar om att de skulle skriva kontrakt antingen igår eller idag... Det verkar inte ha hänt, än. Men blir det av före 1 maj så har vi 30 dagar på oss att utrymma. De nya ägarna vill i så fall göra stället till ett airbnb.

Som en plan B hade han även ett par som skulle börja med att hyra övervåningen, till en hög hyra, för ett helt år. Det alternativet skulle låta oss vara kvar ett år till med det nya kontraktet, givetvis något vi fortfarande hoppas på. Men det är mycket spring av och an med mäklaren och andra, så vi vet inte riktigt vad som är på gång, kanske inte Arnaud själv heller.

Vår första tanke när hotet om en 30-dagars evakuering hotade var att ge bostadsalternativen inom Costambar en vecka. Skulle vi inte hitta nåt rimligt boende till en rimlig hyra så skulle vi avveckla helt och hållet och flytta till Finland. Sån här ovisshet är tärande för oss och det kändes som att det får räcka nu. Men ganska fort insåg vi att vi det inte ger tillräckligt med tid för att processa det hela, varken för oss eller vännerna. Efter över 15 år här kan vi inte säja tack o hej på bara nån vecka. Att bara nämna alternativet fick flera att börja gråta. Så vi fick tänka om.

Vi bestämde oss för att det måste bli en säsong till, åtminstone. Skulle vi få vissa saker att falla på plats vad gäller boende både här och under somrarna i Munsala så finns möjligheten till en förlängning. Men annars får nästa säsong bli den sista. Det ger oss tid att avveckla och att processa allt även känslomässigt, i någon mån i alla fall. Måste vi bo i en sämre lägenhet (svårt att uppgradera från denna 🙈) så kan vi hantera det i en säsong. Men att få vara kvar i den här ett år till vore ju underbart.

Säljer huset eller inte, och vad blir det av oss? Vi sitter som på nålar och väntar på besked. Under tiden försöker vi få fatt i biljetter för hemresan som bör ske inom en månad (osäkerhet nr 2) och tänka ut en lösning för Simba (osäkerhet nr 3). Och allteftersom det svarta nystanet i min mage håller aptiten borta kan jag börja använda kläder som varit lite tajta den senaste tiden 😝

Så vi ber, och våra vänner ber, och de besöker oss, ringer och skickar uppmuntrande meddelanden och hjälper oss att hålla oss ovanför vattenytan, precis som Jehova har lovat att det ska vara. Får vi inte den lösning vi hoppas på kommer han att hjälpa oss att få ihop det på något vis. Det vet vi. Men att inte veta när och hur är ändå ganska tärande. 

För att avsluta det hela med nånting positivt, här kommer en bild från ett av mina studier häromveckan 😻

Vi hörs igen när vi vet nåt mera!