15-års jubileum!

Ok, vi börjar i den ändan. Den 1 december var det 15 år sedan vi med en klump i magen klev ombord på ett flyg som skulle ta oss till Puerto Plata. Av det som hade varit vårt liv i Skellefteå de senaste 9 åren (hela vårt liv som gifta) återstod inte mycket mer än det vi hade med oss i varsin resväska. Det hade varit mycket jobb med att avveckla allt, men när vi väl satt på planet började verkligheten hinna ikapp, och vi undrade om vi fattat rätt beslut eller om vi var fullständigt galna. 

För att distrahera mina känslor och tankar tog jag fram veckans studieartikel i Vakttornet och började läsa. Paret bredvid oss hajade till, och frågade om vi var vittnen. Det var de också, på väg på en 2-veckors semester i DR. Av de hundratals passagerarna var det just de, vittnen från Åbo som flög från Arlanda, som "råkade" sitta bredvid oss. Det gav en liten uppmuntran och flygresan gick genast lättare. Och under de 15 år som gått har det alltid varit vännerna som gett oss den uppmuntran vi behövt för att orka vidare. Därför bestämde vi oss för att ställa till med en liten fest och bjuda in just sådana vänner!

Vi tänkte oss ett 15-tal dominikanska vänner som varit ett stöd för oss, men avbokningarna trillade in. Dagen för festen var vi nere på 4 av de ursprungliga gästerna, så då fick polackerna rycka in i sista minuten!

Någon var ju tvungen att äta upp all den mat som vi och andra hade förberett 😂

Det blev inte som vi hade tänkt, men vi hade en avslappnad och trevlig kväll i gott sällskap med många skratt och god mat. Vad är bättre än det!? 

Det var i lördags, men på fredagen den 1a hade vi besök av Gearys. De bjöd oss på lunch på golfklubben för att fira våra 15 år.

Under eftermiddagen var vi i poolen och chillade. Levi var nog den som njöt mest 💙

Helgen innan hade de här sin årsdag...

59 år som gifta. Det firades med party för hela församlingen, snofsiga kläder, tårta och hela balunsen. Jag tror Lupe redan har planer för deras 60-årsdag nästa år 😅

Alla skulle fotas med "brudparet". Lupe o Antonio är precis som de dominikanska tårtorna - för söta 💖😘

Vi har också haft andlig fest, sammankomsten om att vänta ivrigt på Jehova!

Så här stilig var Javillars yngste representant 💚

Jag fick också sällskap av Levi ett tag under programmet, när Joel var på sin post i första hjälpen.

Joels tal om Habackuk gick bra, och påminde om när han för flera år sen höll ett liknande tal om Barnabas... Det var då vi bestämde oss för att ge strykarkatten ett namn och låta honom bli en del av familjen. Men det blir ingen ny Habackuk-kisse denna gång! 

Intervjun med Byron var fin. Denne 13-åring, som blev döpt -21, har vuxit upp med sin mormor i Argentina. Nu är hon allvarligt sjuk och Byron har behövt bli omhändertagen av släktingar i Gearys församling. Det är en rejäl omställning och flytt, och dessutom med en ständig oro för sin mormors hälsa. Men han är ett fint exempel i att lita på Jehova även i unga år. 

Tips på sammankomstlunch: korngrynssallad med grillad kyckling, lime och koriander 😋

Före sammankomsten hade jag ordentliga spänningar i nacken, och tog en promenad över till Lupe och hennes massagestol 💕Det gjorde gott! 

Efteråt har vi hunnit med lite med avkoppling vid stranden också. Nuförtiden har vi ett helt gäng havssköldpaddor som håller till vid samma ställe ganska nära stranden. När vi är i vattnet kan de komma inom 10 meters avstånd. Men det är nog bäst för dem att de är lite rädda för människor, tyvärr.

På tal om djurlivet så går Simba helt i sin mors fotspår, fast hon inte hann uppfostra honom alls. Ingen annan av de katter vi haft här har brytt sig om ormar, förutom hon och Simba. Jag med min fobi tycker inte att hans fascination är särskilt trevlig. Dock var det en liten orm jämfört med den vi såg vid Arnolds infart på väg hem från stranden...

Den var död, tack o lov, även om jag inte heller gillar att man dödar ormar så fort man får syn på dem. Men när de börjar närma sig 2 meter i längd föredrar jag nog att inte se dem i livet.

Vi fortsätter med djur och natur. När vi var i tjänsten såg vi hur den här tjurkalven var bunden mitt i solen, utan möjlighet till varken skugga eller vatten. Den bara låg och flämtade, så Joel gick in och löste den och flyttade den till ett område med skugga.

Den såg genast ut att må bättre. Tur att den var medgörlig 😅

Fick de här av en tant jag mötte i Javillar. Jag bara sa "vilka fina blommor", så gav hon dem till mig. De prydde bordet och doftade gott i några dagar 💛

De här fick vi också i tjänsten, av ett återbesök. Söt lime kallas de, hade inte testat dem tidigare.

Vi fick även tag på den pitahaya som är rosa på insidan, men den fick vi betala för 😉

Tyckte den här var lite rolig, det står "samlingspunkt" på skylten, och det var just det det var när vi väntade in de andra.

Efter en morgon i tjänsten i Maimón blev vi övertalade av Scott o Michele att stanna och äta lunch på en av de många fiskrestaurangerna. Det var en fräsch restaurang med bra service, men när vi fick notan bestämde vi unisont att det fick vara sista gången. Jag tror vi kan äta "dagens lunch" i 2 veckor för samma summa, så det blir lite oproportionerligt... 

Boysen på väg ut i tjänsten. 

Det var väl ungefär det som var värt att nämna från de senaste veckorna. Nu måste vi göra oss i ordning för mötet! Hasta la próxima! 😘