Minneshögtiden 2023

Den första normala minneshögtiden efter pandemin, för nu kunde vi bjuda in personligen också.

Resultatet blev därefter också; 250 var med varav 21 på Zoom.

Tyvärr var vi inte förberedda på så många närvarande, och vi hade ungefär 60 stolar för lite. 

San Marcos församling som hade sin minneshögtid efter oss (i år igen, tack!) hade 236 på plats i rikets sal, så de hade ett ännu större behov av extrastolar.

För Naily (mitten) var det första gången. 

En annan syster och jag studerade med henne för ca 8 år sedan, när hon bodde i Magiolo. Tyvärr var hon en av dem som tragiskt miste sitt hus en natt när rivningsartilleriet kom och jämnade hela den delen av byn med marken. I och med det tappade vi också kontakten.

Så småningom, med mycket möda och stort besvär, byggde hon och hennes sambo ett nytt hus i Loma de la Bestia. När de nästan hade det inflyttningsklart regnade det mycket en period, vilket ledde till ett jordskred som svepte med sig och förstörde hela huset...

Även Nailys optimism försvann för ett tag, och hon undrade hur Gud kunde låta det här drabba dem, inte bara en utan två gånger. Men det var inte läge att bli bitter. Nån mening måste det har varit med det hela tänkte hon, och efter ett tag var de på gång med husbygge nummer tre en bit därifrån. 

Trots en klen inkomst kunde de betala av lånet de tagit för att bygga på bara 2 år. Och där, i det 3:de lilla trähuset, hittade Joel henne i tjänsten för nån månad sedan. Men han visste inte vem hon var.

Naily berättade att hon studerat tidigare, bl a med en utländska, och Joel misstänkte att det kunde ha varit jag. Så när vi gick förbi innan vi åkte hem stannade vi till och frågade, och hon kände genast igen mig. Jag kunde inte placera henne för hon hade uppgett sitt "riktiga" namn. Men när hennes granne kallade henne för Naily trillade polletten ner!

Det var bara att sätta igång och studera igen i den nya boken, och hon har så fina tankar och drar logiska slutsatser. Vi har bara hunnit studera 2 lektioner, på 3 studietillfällen, men Naily kom till minneshögtiden och uppskattade den verkligen. Hennes granne är ett progressivt studium, så de peppar varandra. Hon hittade även fler bekanta i rikets salen, både bland vittnena och besökarna. Jag har ordnat så att jag kan åka upp till henne tillsammans med Kastia, som förutom att hon har en elmoped som vi kan ta oss fram på dessutom är en riktigt duktig undervisare. Så Naily kommer att vara i trygga händer när vi åker till Finland...

Joel med Omar

...och så den obligatoriska MH-bilden 😉

När jag nu ändå är på gång ska jag helt kort berätta vad som hände några dagar innan MH...

Jag var ute på en liten joggingrunda, är nästan hemma, men pga många om och men stannade jag till. Just där (Slump eller formgivning!?) bredvid vägen står ett träd. Där underifrån i gräset hörs ett förtvivlat skrikande. Japp, here we go again, en övergiven liten kattunge... 🙈

Ja vad skulle jag göra!? Jag bar hem henne, konstaterade att hon knappt kunde vara 3 veckor gammal, och så började processen. Tre kom över med mjölkersättning för valpar som de hade över, och en napp för matningen, och det underlättade massor. Jag badade henne och gjorde i ordning en korg med en nalle som sällskap. Våra pojkar var inte imponerade kan jag avslöja! Och tack o lov gick Yolanda och flickorna med på att ta sig an lillan 😅 Tjejerna har skollov hela veckan och var överförtjusta i den nya familjemedlemmen. Även mormor och gammelmormor gillar henne, så hon kom till ett bra hem 😻 Och nästa gång jag hör att det piper så springer jag bara vidare! Eller...?

Ett sista foto, som jag tog på vår promenad idag. Gillar det, kanske för att jag tycker om grönt 💚😄