När ska jag få tid att uppdatera bloggen, undrade jag. Svaret blev denna regniga torsdag förmiddag när vi inte kunde ta oss ut i tjänsten. För trots helgdagar och sånt har det varit mycket på gång, och när det väl blir lite lugn och ro kan man behöva bara varva ner också. Vi hade även planer på att ta ett break och hälsa på Gearys i Villa Isabella i några dagar...
... De tittade in på kaffe en dag när de behövde göra ärenden i stan och vi planerade för veckoslutet hos dem. Men den aktuella veckan fick Eboni covid, så planerna är uppskjutna tills vidare.
Det årliga pionjärmötet har vi haft...
...med tillhörande förtäring och present.
Bordsdekorationen var färgsprakande, duktiga systrar hade fixat. Vi fick en trevlig stund tillsammans, med påminnelser om sådant som gör oss mer framgångsrika i tjänsten.
Passar väl med en bild från tjänsten då 😜 Och det har hänt grejer i tjänsten minsann! På bara en vecka fick jag starta 4 nya studier!! De flesta som jag startat med de senaste veckorna är såna som antingen har studerat tidigare eller som har någon annan anknytning, t ex familj som är vittnen. Då vet de vad det gäller och känns mer seriösa med vad de vill. Åtminstone har 3 av de 4 kommit igång bra, den fjärde har varit sjuk men det kan bli en fortsättning senare idag i bästa fall. Sen får vi se vart det leder, men det håller mig igång i alla fall 😅
Här var ännu Arcadia (längst till vänster) med i tjänsten. Det har varit många rundor till laboratorier och läkare med henne, för hon har gått med obehandlad diabetes ett bra tag. Innan hon fick medicin hade hon sockret ända över 25 vid ett mätningstillfälle (normalvärde ca 5-6)!
En morgon var hon yr och hade ramlat. Jennifer med blodsockermätare och jag med blodtrycksmätare ryckte ut som ambulerande sjuksköterskor. Både socker och tryck var höga, men hon hade heller inte tagit sin medicin för dagen. Vi såg till att hon fick i sig medicinerna och att hon fortsatte vila och hörde av oss under dagen, för det var då inte tal om att fara till läkaren! Senare när jag pratade över telefon med ena dottern nämnde hon att Arcadia inte kunde röra vänster arm, och att hennes mun var sned. Skarpt läge och misstänkt stroke, förklarade jag, men tanten vägrade likafullt fara till sjukhuset.
Efter samtal med äldsta sonen togs situationen äntligen på allvar och tanten åkte in. Det var en stroke mm och hon var intagen några dagar. Hon får terapi flera dagar i veckan för att öva upp rörligheten i vänster sida och har någon form av synrubbning, men hon har redan återhämtat sig rätt bra. För en gångs skull får hon bara vila och bli uppassad, det har inte hänt många dagar i hennes liv.
Känner med er i alla svängar..utryckningar,möten,städning, träffar med vänner… allt är en del av det andliga paradiset,men eftersom vi bara är ”fis i motvind” i vårt ofullkomliga läge behövs verkligen nån dag av stadig ögonkontakt med en lugnande palm❤️ Ni gör ju det så otroligt bra att år efter år klara denhär utmaningen,himlen iakttar er och kommer att hålla er stående just nu,och i den nya ordningen jublande❣️❣️❣️
SvaraRaderaSå härligt skrivet 😄 Kanske får anlita dig för bloggposter 😘❤️
Radera😄❤️❤️
RaderaJag ser också fram emot det. 🤗
SvaraRadera💖
Radera