Asfalt, campo och frukt!

 Vi har fått gjort en del ändå de senaste veckorna, när man ser tillbaka. Residencian är förnyad för ännu ett år. Det fick vi lägga en heldag på men tack o lov kunde Omar ställa upp som chaufför. När vi tankade igen vid hemkomsten kunde vi konstatera att vi kommit undan med 15€ i bränsle 😂 Han kör nämligen på gasol, vilket är billigare och drar mindre, men det var ändå inte illa på ca 500 km! 

Vi var över till Lupe o Antonio för att uppmärksamma deras bröllopsdag och samtidigt se huset de byggt här i Costambar. Tanken var att göra det lite snabbt, men de ville så gärna prata, och plötsligt serverade hon spaghettin hon kokat till dem uppdelat på alla fyra. Såna är de dessa våra "mammor" 💕

Vi hade en riktigt intressant (och skrämmande) konversation om hur det var för dem att växa upp under Trujillos regim. Antonio berättade om hur han som bara 7-åring hade sett en polis klå upp en ung man på gatan. Antonio hade frågat polisen varför han slog mannen, och fick svaret att det var ett Jehovas vittne, och dem ville Trujillo utrota. Den orädde och rebelliske Antonio hade då sagt att han, när han blir stor, minsann skulle bli ett Jehovas vittne! Han hade ingen aning om vilka vittnena var, men han höll fast vid sitt ord även om det dröjde lääänge (han blev döpt under vår tid i Javillar).

Inte får man gå hem tomhänt heller. Italienskt kaffe och olivolja, plus frukter från deras egen trädgård fick vi med oss. Det här är en lite udda filur, Mamón kallas den. Nu vet vi hur den smakar!

De här fick vi inte av Antonio, men jag fotade dem för skojs skull. De är rulos, en liten banansort som används grön i matlagning. Men jag tycker att de är goda som ätmogna, lite syrligare än vanliga bananer.

Något av det största som händer i Costambar just nu är...

...asfaltering av gatorna! De höll visserligen på här utanför oss i både mörker och regn...

...men med fortsättningen dagen därpå blev det inte så tokigt ändå.

Det här är utanför oss. Före-bilden högre upp är tagen på gatan intill, men behovet var stort på många ställen. Nu får vi väl se upp med fartdårarna i stället... 

Har fotat några olika byggnadsstilar. Det här är en systers hus i Maimón, och så här vill många dominikaner ha sitt hus - hälften murat och hälften i trä. Passar bra ute på landet.

De flesta är lite mer uppfinningsrika när det gäller färgerna...

...och de allra flesta har inte råd med den murade delen. I bästa fall har de åtminstone ett gjutet golv.

Som kontrast har vi den här byggnaden, granne med oss. Vi fick ta en titt på några av lägenheterna, och de är nyrenoverade och riktigt fina. Men trots att de är små ligger hyran på mer än tredubbelt mer än vad vi betalar... vilket också var en bra påminnelse om hur privilegierade vi är!

Ett möte var jag tvungen att stanna hemma och zooma. Jag fick en släng av förkylning i några dagar, men det redde upp sig ganska snabbt. Men det var nyttigt att se hur pass "tråkigt" det ändå är att vara på Zoom, så värdesätter man mötena på salen ännu mer.

Campo-dag i Ranchito med hela församlingen har vi också haft. Dagen började med regn, och jag ångrade att jag inte tagit med mig en kofta för det var riktigt hurvigt. 

Men det redde upp sig senare 🌞

För Omar var det första gången från hus till hus.

Tatiana var så nöjd, och vi andra också så klart 😊

Marcos var också med. Han blev pålyst som odöpt förkunnare i början av december. Så lite medvind har vi nog nu trots allt 😇

När det började bli dags för lunchpaus råkade några i bilgruppen ha ett samtal där det fanns en stor överbyggd uteplats, med stort bord och många stolar. Joel frågade husfolket om vi kunde få äta vår medhavda lunch där, och det var inga problem.

82-åriga Gisela satte fram av det hon kokat för dagen så att vi kunde få ta av det också. Dominikansk gästfrihet. Sen satt hon och sonen med oss och småpratade. 

Alla erbjöds att prova det andra tagit med, och någon hade sett till att det fanns is, läsk och plastmuggar till allihopa. Så förutom de trevliga besöken i tjänsten var lunchpausen det som gjorde dagen.

Hönsen och den stiliga tuppen städade upp efter oss.

Å på tal om frukt... På väg hem fick jag meddelande av kära fruktbärande Diurka. Deras krets (annan än våran trots att vi delar Rikets sal) hade haft sammankomst...

...och Maria hade blivit döpt! Det var hon och hennes familj Joel fotade när de gifte sig tidigare i år. Så nu har jag ett barnbarn till 😜