Minneshögtiden 2022

Årets minneshögtid var särskilt minnesvärd för de allra flesta eftersom vi nu kunde vara tillsammans på våra Rikets salar igen. Det var tre år sedan senast. För vår församling var det även den första minneshögtiden i San Marcos.

Hela salen fylldes, men eftersom en del närvarade via Zoom så behövdes inga extrastolar. Vi var 159 på plats och 42 på Zoom, så totalsiffran blev 201 denna gång. Och Joel gjorde det mycket bra med talet 😊

I vår församling har vi många systrar som är gifta med icke-vittnen, men åtminstone 5 av männen var med på plats i Rikets sal. Vissa av dem brukar komma, men en av dem har aldrig varit med under vår tid här, så det var extra trevligt.

Andies bröllopsdagsorkidé fick pryda bordet, men vi ville ha ett blomsterarrangemang framför talarstolen också. Det var Trevor som hade ansvaret för den biten, men han är ju ny här, så vi tog med honom till en blomsteraffär som vi hört att en syster äger. Trevor gillade de vita gladiolerna och de röda "ginger" som de kallas här, så vi försökte förklara ungefär vad vi hade tänkt oss. Slutnotan med hyrd vas landade på 1700 pesos, vilket inte är något att klaga på. Men vi började fundera vad skillnaden skulle bli ifall vi skulle plocka ihop arrangemanget själva. Just då kom en annan kvinna till kassan och gav instruktioner: "Låt dem få låna vasen gratis, och så får dom de där blommorna för det och det priset, och de där för det..." Plötsligt tittar kassörskan upp och säger "700 pesos". Först tittade vi på varandra, sedan på henne, och jag frågade om det var totalsumman. Ja, svarade den andra, "det är för Jehova". 

Så på fredag morgon fick Tre och Joel åka in och hämta upp det färdiga arrangemanget. Det blev väl inte helt så som vi tänkt oss, men det blev i alla fall helt ok.

Det här e vi 😉

När vår församling var klar var det dags att ge plats för San Marcos. Bland de första som kom in var en medelålders kvinna som hälsade på mig, och jag hälsade också förstås. "Minns du mig inte?" frågade hon. Och med bara ett par ögon som tittade fram bakom masken så gjorde jag inte det. "Jag är Francinas mamma" sa hon då. Altagracia! Så länge sen!! Hennes döttrar Kilssi och Francina var två av mina första studier när vi kom till San Marcos för ca 13 år sen. Joel studerade med deras bror Brayan. Tjejerna gjorde riktigt fina framsteg och kom på mötena ett tag. Men sen tappade vi kontakten. 

Via Altagracia kunde jag nu få numren till dem alla tre och här i veckan har vi återfått kontakten. Kilssi har nyligen flyttat med sin familj till Miami (min lille chokladprins Wilber är nu 14 år!) och hon nämnde att hon fortfarande inte har nåt jobb. Så jag passade på och förklarade hur vi studerar nuförtiden, med Whatsapp-samtal, och om vår nya studiebok, och eftersom hon har mycket tid hemma på dagarna... Och hon tackade ja! Hon lovade höra av sig med en tid som passar så att vi kan köra igång, och man vill ju inte hoppas för mycket men det lät bra i alla fall. Francina bor fortfarande i San Marcos, och hon sa också att hon var intresserad av att börja studera igen. Men hon behövde göra nån justering i sitt schema först menade hon. Så vi får väl se. Det kändes kul att få kontakt igen åtminstone.

Efter Minneshögtiden kom Tre o Andie över på varma mackor, men fotot är från dagen därpå, efter lördagens möte. Då beställde vi pizza och passade på att välkomna Jennifer (bakom Joel) och Jarek o Sylwia till vår församling, tillsammans med Tre o Andie. Det blev en väldigt lyckad kväll! Sen behövde vi några dagars social återhämtning 😅😂