Minneshögtiden 2022

Årets minneshögtid var särskilt minnesvärd för de allra flesta eftersom vi nu kunde vara tillsammans på våra Rikets salar igen. Det var tre år sedan senast. För vår församling var det även den första minneshögtiden i San Marcos.

Hela salen fylldes, men eftersom en del närvarade via Zoom så behövdes inga extrastolar. Vi var 159 på plats och 42 på Zoom, så totalsiffran blev 201 denna gång. Och Joel gjorde det mycket bra med talet 😊

I vår församling har vi många systrar som är gifta med icke-vittnen, men åtminstone 5 av männen var med på plats i Rikets sal. Vissa av dem brukar komma, men en av dem har aldrig varit med under vår tid här, så det var extra trevligt.

Andies bröllopsdagsorkidé fick pryda bordet, men vi ville ha ett blomsterarrangemang framför talarstolen också. Det var Trevor som hade ansvaret för den biten, men han är ju ny här, så vi tog med honom till en blomsteraffär som vi hört att en syster äger. Trevor gillade de vita gladiolerna och de röda "ginger" som de kallas här, så vi försökte förklara ungefär vad vi hade tänkt oss. Slutnotan med hyrd vas landade på 1700 pesos, vilket inte är något att klaga på. Men vi började fundera vad skillnaden skulle bli ifall vi skulle plocka ihop arrangemanget själva. Just då kom en annan kvinna till kassan och gav instruktioner: "Låt dem få låna vasen gratis, och så får dom de där blommorna för det och det priset, och de där för det..." Plötsligt tittar kassörskan upp och säger "700 pesos". Först tittade vi på varandra, sedan på henne, och jag frågade om det var totalsumman. Ja, svarade den andra, "det är för Jehova". 

Så på fredag morgon fick Tre och Joel åka in och hämta upp det färdiga arrangemanget. Det blev väl inte helt så som vi tänkt oss, men det blev i alla fall helt ok.

Det här e vi 😉

När vår församling var klar var det dags att ge plats för San Marcos. Bland de första som kom in var en medelålders kvinna som hälsade på mig, och jag hälsade också förstås. "Minns du mig inte?" frågade hon. Och med bara ett par ögon som tittade fram bakom masken så gjorde jag inte det. "Jag är Francinas mamma" sa hon då. Altagracia! Så länge sen!! Hennes döttrar Kilssi och Francina var två av mina första studier när vi kom till San Marcos för ca 13 år sen. Joel studerade med deras bror Brayan. Tjejerna gjorde riktigt fina framsteg och kom på mötena ett tag. Men sen tappade vi kontakten. 

Via Altagracia kunde jag nu få numren till dem alla tre och här i veckan har vi återfått kontakten. Kilssi har nyligen flyttat med sin familj till Miami (min lille chokladprins Wilber är nu 14 år!) och hon nämnde att hon fortfarande inte har nåt jobb. Så jag passade på och förklarade hur vi studerar nuförtiden, med Whatsapp-samtal, och om vår nya studiebok, och eftersom hon har mycket tid hemma på dagarna... Och hon tackade ja! Hon lovade höra av sig med en tid som passar så att vi kan köra igång, och man vill ju inte hoppas för mycket men det lät bra i alla fall. Francina bor fortfarande i San Marcos, och hon sa också att hon var intresserad av att börja studera igen. Men hon behövde göra nån justering i sitt schema först menade hon. Så vi får väl se. Det kändes kul att få kontakt igen åtminstone.

Efter Minneshögtiden kom Tre o Andie över på varma mackor, men fotot är från dagen därpå, efter lördagens möte. Då beställde vi pizza och passade på att välkomna Jennifer (bakom Joel) och Jarek o Sylwia till vår församling, tillsammans med Tre o Andie. Det blev en väldigt lyckad kväll! Sen behövde vi några dagars social återhämtning 😅😂

 

Möten, bröllop och bröllopsdagar

Vi har så många foton från de senaste veckorna så jag behöver slänga in ett inlägg nu före Minneshögtiden. Sedan kan den få ett eget inlägg.

Vi börjar med städningen av salen inför de första mötena. Här tvättas stolarna ute på parkeringen.

Jag fick greja i rabatterna, vilket jag trivs bra med.

Efter många timmars arbete med både städning och det tekniska började det se ut som att vi var redo för möten.

Solen var på väg ner.

Den allra första föreläsningen hölls av Junior, och det kändes speciellt för oss. Han var en 13-åring med bara sin styvmamma med i sanningen när vi kom till San Marcos. Så småningom blev han döpt, och senare flyttade han till sin riktiga mamma i Javillar, och då var vi i samma församling igen. Där blev han även förordnad som församlingstjänare. För några år sen flyttade han återigen till San Marcos, och är nu äldste i den församlingen, tillsammans med sin far. Han gjorde det verkligen så bra med föreläsningen, och att det var just han knöt lite ihop våra upplevelser i båda församlingarna.

Joels skor verkade helt ok innan mötet, men när han väl började gå med dem inne i salen... Fejk-skinn tål inte att lämnas oanvänt i två års tid, trots att de var rätt nya innan. Det blir soporna för dem, och tack och lov har han ett annat par som går att använda.

När vårt möte var slut var redan de från San Marcos på väg in, så då träffade vi Joels "son" Daniel helt kort.

Den förhoppningsvis blivande sonen Omar var med i en av uppgifterna under första veckomötet.

Och så var det ju Maribel...

Nu när vi har lördagsmötet redan kl 16 hinner vi med lite bus efteråt. Här tog Yondra och René med oss till ett mysigt ställe i centrum.

Där åt vi tacos!! Mums!

Mera mums blev det när Arnolds firade bröllopsdag och tog med oss ut till Playa Viejo Oscar. Det grillades på plats, och Trevor hade t.o.m. tagit med generatorn för att kunna mixa drinkar 😂 En öde strand med all tänkbar lyx för dagen!

Det här var gänget. Deras vänner Fabian o Deanna var också med. Men vi fick ha stranden för oss själva 😎

Det måste vara svårt att komma närmare paradiset än så här i dagens värld...

...så lugnt och fridfullt.

Men till slut var vi tvungna att släppa luften ur madrasserna och bege oss hemåt.

Sen var det bröllopet också. Diurkas studium Maria gifte sig för att kunna få bli förkunnare så småningom, och Joel ställde upp och fotograferade.

De har sin lilla barnaskara redan 😅

Mor och döttrar

Diurka o jag passade på att få en liten foto-session också.

Efter den borgerliga vigseln och fotandet for vi till gatan där vi bodde under tiden i San Marcos, hem till Diurka. Cuesta Hermosa har verkligen fått sig en uppgradering med den asfalterade gatan.

Aris hade förberett maten och lagade det sista på plats.

Systrar hade dekorerat och pyntat. Vännerna stod för hela arrangemanget.

Det var ett 30-tal gäster, med de små inräknade.

För oss var det alldeles underbart att få dela denna kväll med vår "familj" i San Marcos. Barn har vuxit upp och studier har blivit pionjärer och äldste, och nu var vi alla tillsammans här, dit jag kom för att studera med Diurka för många år sedan. Den som då hade vetat..!

Ingen fest utan dans!

Sist men inte minst - tårta! Men det signalerar att festen är slut och sen åker man hem. Det närmade sig midnatt, så det började bli dags att tänka på refrängen hur som helst. Och det blir det för mig med detta inlägg också. Men vi skrivs igen efter Minneshögtiden!