Världens skådeplats förändras

Pandemi-restriktionerna har hävts i många länder, däribland DR. Nordens kung har precis invaderat Ukraina, vilket innebär att det är krig i Europa. Och här sitter jag och smuttar på en GT medan Joel grillar i kvällsljuset utanför. Livet kan kännas ganska spretigt emellanåt, och det gör nog detta inlägg om de senaste veckorna också. Men jag ska försöka hålla mig till det positiva.

Vad bättre än att äta och dricka? Det konstaterade ju även Salomo. En dagens lunch på stranden med en passionsfruktsjuice till, det är positivt det! Speciellt när en lunch går på 2,30€ och man blir mätt fast man delar. Det enda negativa med det är att vi gör det så sällan.

Att bli bjuden på mat och dessutom få njuta av trevligt sällskap är nog ändå ännu bättre. Här hade vi en mysig grillkväll hos Nicole o Mario tillsammans med Tre o Andie.

Sen var det ju det här med givandets glädje också. Strax innan Nicole o Mario åkte tillbaka till Vancouver hann vi bjuda hem dem på indisk mat, även det en trevlig kväll.

Innan jag släpper mat-temat så hade vi även ännu en stranddag i Sosua med gänget. Sol o bad, snorkling ute vid revet och så förstås en god lunch i gott sällskap.

Väldigt otippat virtuellt sällskap fick vi när vår granne Sylvian hade kretsvecka hemma i Norge. Hon bjöd in oss på ett möte för tjänst för att vi skulle få "träffa" de här godingarna; Jenny o Henrik (Jenny o jag har vuxit upp i samma krets och samma "tjejgäng"). Vi fick en stund tillsammans i ett breakout-room för att "catcha up" lite. Så duktiga de är som håller igång i resetjänsten och på norska! Vi pratade också några gamla minnen, som tjänstehelgen i Vilhelmina för galet länge sen. Mycket vatten under broarna...

Det var också relativt länge sen vi varit ner till Javillar. Men här fick vi en orsak och strosade runt och kände oss nostalgiska. 

Med knapp nöd lyckades vi undvika att ställa till med nån olycka när folk som kom körande kände igen oss och plötsligt tvärstannade mitt på gatan för att hälsa (huvudgatan, inte denna). Mycket hade ändrats, men mycket var också precis som förr...

Denna goa dam till exempel. Först låtsades hon att hon inte kände igen oss, och det hade ju inte varit så förvånande när det gäller någon i hennes ålder. Men hon var lika klar i skallen som tidigare, och uppmanade oss att komma för att sitta ner och prata om Bibeln nån dag. Och det hoppas vi verkligen att vi får göra snart!

Det kändes lite tragiskt att se Rikets salen så här nu, 10 år sedan den blev byggd. "Solecito de amor" heter den numera och inhyser oregerliga småbarn på dagarna. Vi fick åtminstone träffa vår syster Ignacia som försöker hålla ordning på skocken och lära dem nånting. Ja, den fortsätter i alla fall att vara en plats för undervisning...

På tal om undervisning. Förra helgen hade vi pionjärmöte och kretssammankomst. Det första via Zoom och det andra streamat, så då såg vi det svenska programmet. Just nu är vi 247 pionjärer i kretsen, varav 47 är i den engelska församlingen. Just det, 47 pionjärer i en församling. No further comments, inte offentligt i alla fall 😛 Av kretsens pionjärer är 50 st mellan 70-84 år, och vi har även 11 st mellan 10-18 år. Två av dessa unga brukar dyka upp på våra möten ibland, för de hälsar på hos en äldre syster i vår församling. De är 17 och 18 år gamla, köttsliga systrar, som båda blev döpta samtidigt för 4 år sedan. Direkt efter dopet blev de hjälppionjärer, och efter 6 månader blev de reguljära. De har alltid så välförberedda kommentarer och är duktiga på att höra av sig och uppmuntra andra. Till saken hör att deras föräldrar inte är vittnen, ännu. 

Annat virtuellt som hände samma helg; Emmas o Abisais bröllop i Luleå. När jag och Joel sällskapade och skulle på sammankomst uppe i Kalix, då fick vi åka med Emmas föräldrar. Emma var två år och satt i bilbarnstolen i framsätet. På tal om vatten under broarna... Nu är hon i alla fall gift! 😅

Fortsätter på vattentemat med några båtbilder. Här kom vingarna till vindkraftverken som monteras upp en bit utanför stan. Man förstår lättare hur sjukt långa de är när man ser dem i relation till nåt annat, som ett stort fraktfartyg t ex.

Fraktfartygen å andra sidan brukar se små ut när de här bjässarna lägger till bredvid dem i hamnen. Det finns förstås kryssningsfartyg i varierande storlekar, men de är ganska imponerande när de passerar nära.

Bilden är inte skarp, men ger en idé om hur de glittrar i kvällsmörkret när de åker iväg mot en ny hamn.

Mitt odlande går bättre denna gång. Basilikan tar sig ordentligt, koriandern är lite knepigare. I den runda krukan har jag petat ner två melonkärnor, och de har definitivt den snabbaste växthastigheten. Sen återstår det att se om plantorna orkar hela vägen och ger frukt, men åtminstone är de underhållande att betrakta och sköta om.

 

Joels hobby är betydligt mer produktiv - han gillar att baka! Mjölet här är av riktigt dålig kvalitet, och en gasugn medför andra utmaningar. Men nu har han fått in ett system som ger riktigt gott bröd.

En annan i bakartagen är Andie. Hon gjorde denna som en hej då-tårta till Nic & Mario, och vi var ett litet gäng som fick mumsa på den nere på stranden.  

Nu har vi fått låna Ilpos bil igen, så igår passade vi på att göra lite ärenden. Vi lyxade till det med lunch på Burger King också när vi ändå var i den änden av stan. "Una vez al año no hace daño" säger man här. Ungefär att en gång om året gör ingen skada. Men nu är den gången förbrukad för i år 😝

Våra kattpojkar får avsluta detta inlägg. En påminnelse om hur bra det kan vara att ha syskon. Och söstra mi hon har farit ner till Malawi i veckan, tillbaka till deras förordnande där. Det innebär att vi inte får träffas i Munsala denna sommar. Fast vi kan ju inte heller vara helt säkra på att vi kan resa som planerat. Rätt vad det är så har Putin ockuperat Finland också 🙈 Nja, knappast, men det är en föränderlig värld och det gör det knepigt med planerandet. Så vi fortsätter att ta en dag i taget...