En liten summering

 Plötsligt så har jag lite egentid; Joel är på jobb, mamma följde med pappa på ett målningsuppdrag och Elina o Henke är upptagna med sitt distansprojekt i Malawi. Själv har jag ledig dag och tänkte passa på att bekanta mig med vår nya laptop. 

Efter varje avklarad säsong brukar jag göra ett litet sammandrag, och varför inte även denna gång? Det var ju speciellt på alla sätt att stanna två säsonger i följd och att komma underfund med allt kring pandemin, men i det stora hela har vi tillbringat den mesta tiden hemma i vår lägenhet.

Turligt nog trivs vi superbra i lägenheten, så det har inte känts som nåt straff att behöva vara hemma, tvärtom! Vi har fått göra tjänst hemifrån i stället för att behöva promenera ner till myllret i Javillar, vi har lett våra studier hemifrån i stället för att behöva gå ner igen i den heta eftermiddagssolen. Givetvis kan man sakna den mänskliga kontakten och andra detaljer med ett "normalt" liv, men är man så pass introvert som jag har nog fördelarna med pandemin uppvägt nackdelarna. Frågan är snarare om man kommer att kunna återgå till det normala igen om det skulle bli aktuellt...?

För att kompensera för de uteblivna promenaderna i tjänsten försökte vi ta oss ut antingen på morgonen eller eftermiddagen. Rätt ofta gick vi längs stranden. Den utsikten och att vara klädd för träning i stället för tjänst har definitivt varit ett plus, i synnerhet för Joel som sluppit långbyxor, skjorta och slips 😅

Katterna har varit bortskämda med att få ha oss hemma mycket, och de har nog varit terapi för oss. Det har varit mysigt att följa Simbas utveckling från bara 2 veckors ålder och hur Barnabas tog sig an honom 😍

Ömsom sol, ömsom regn, och ibland bägge samtidigt. Det är väl så det funkar det här livet. Personligen tycker jag ändå att vi haft mycket solsken i våra liv det senaste året, och mycket att vara tacksamma över. Att Omar blev odöpt förkunnare och att Arcadia blev döpt var förstås två milstolpar. Livets regnskurar kan slå ner en, men de hjälper en också att växa. Så det gäller att ta med sig lärdomarna och blicka framåt.

Vad vi har njutit av denna utsikt! Ja, helt ärligt var det här nog första gången jag inte ens hade nåt behov av att åka därifrån. Det har förstås inte bara med utsikten att göra, men en liten stund nere i Javillar fick mig att förstå skillnaden. Sedan pandemin drog igång har vi haft lugn och ro, sluppit oljudet och eländet som annars alltid varit vår vardag. Och nog har det alltid gått bra när vi varit i det, man vänjer sig och det har så klart också haft sina fördelar. Men när säsongen lidit mot sitt slut är det oftast det som fått en att längta till det lugna, fridfulla och vackra med den nordiska sommaren... Behovet av den omväxlingen var som sagt inte lika stor denna gång, men vi har minsann njutit av starten på sommaren här i Munsala ändå! Mer om det i nästa inlägg 😉