Skärmtid varvad med live-event

 Ja hörni, här sitter jag och sippar på en Cubalibre medan jag försöker påminna mig vad vi haft för oss den senaste tiden. Den riktigt senaste tiden, denna vecka, har vi haft kretsvecka. Det har inneburit mycket strålningsbehandling, som Joel uttryckte det. Mycket skärmtid med andra ord. Det kräver sitt, och då kan det kännas rätt skönt när det blir söndag kväll...

Joel har haft en vecka här tidigare med ännu mera strålning. Han hade ju äldstekurs i november. Utöver det hade vi kretssammankomst via JW Stream Studio. 

Det gick väl över förväntan med tanke på problematiken med dåligt internet mm. Inte supersmidigt men det funkade helt ok för oss i alla fall. Vissa av vännerna hade för dålig uppkoppling, och då missar de ju de lokala brödernas tal. Dock finns det förinspelade programmet som en plan b.

Maribel, som jag studerar med, kom på besök en eftermiddag. Det var sååå länge sen vi setts "på riktigt", och eftersom vi studerar via whatsappsamtal ses vi inte ens elektroniskt. Hon är oftast med på helgmötena, och gillar att svara under vakttornsstudiet, men hon har aldrig på kameran på Zoom. Så det var mysigt att få träffas en stund.

Annat vi fått göra live; vi var med på ett bröllop! Brudparet, Armando o Katerine, är i vår församling, och jag har fått studera ut bok nr 2 med henne och hennes syster Carolina när de flyttade över från en grannförsamling för flera år sen. De var redan döpta då, och har vuxit upp till vackra damer sedan dess.

Vigsel utomhus, när man kan räkna med soligt väder...

Skådebrödet 😆 En tårta bara för syns skull, men den var ju i alla fall vacker.

Vi hade försökt snofsa till oss lite vi också, för en gångs skull. Det var första gången sedan mars ifjol som jag hade på mig högklackat! 😅

Vår nye vän Trevor kom hit för att göra en säng. Här i garaget/verkstaden finns en del maskiner som vår snälla hyresvärd låter oss använda, så det tog inte särskilt länge att snickra ihop en enkel sängstomme.

Vi som inte bott i Haiti hela vårt vuxna liv valde att beställa en säng från Ikea istället... 

Det tog förmodligen lika länge att få ihop den 😂 Men det är ett pusslande som vi båda tycker är ganska trevligt.

Vi skaffade matchande sängbord också.

Och så behövde vi en ny byrå. Allt det gamla åkte ut, för det gick inte att bli av med termiterna. Annars trivdes jag bra med våra möbler, men det blev ohållbart. Så det blev den första större investeringen denna säsong.

Den nästföljande lät inte vänta på sig, dyrare och mindre skoj än Ikea. Vi behövde nämligen vår vana trogen åka ner till Santo Domingo för att förnya vårt uppehållstillstånd. Denna gång var vi dessutom tvungna att betala förseningsavgifter också, för att det gamla gått ut i maj. Det gick inte att förnya på förhand, innan vi åkte till Finland, och i slutet av maj var vi ju redan där. Men nu är det avklarat!

På hemvägen åt vi lunch-middag på en lite roligare restaurang, som för att fira att vi tagit oss igenom eländet för ett år igen. 

Vi höll på att åka på ännu en utgift i liknande storlek under samma månad. Kylskåpet började nämligen bråka. Det är hyfsat stressande när det börjar tina i frysen och kylvarorna sakteliga värms upp, speciellt när man storhandlar varannan vecka och precis har bunkrat upp. Frågan var om det är värt att försöka reparera en 12 år gammal kyl o frys i som tuffat på i det här klimatet. Men vi fick tips om en broder som jobbat som reparatör och han tyckte att det var det minsann, speciellt som nya blivit så dyra. Han kom och tog sig en titt, hittade den del som slutat fungera (som hade med självavfrostningen att göra), tog med sig Joel på MC:n och åkte in till stan för att köpa en ny sådan del. Mojängen gick på 8,50 € och brodern ville ha 13 € för jobbet (tog väl sisådär 2h plus allt körande av och an). Så ja, det var helt klart värt att reparera. Nu hoppas vi att den snällt fortsätter att gå ett bra tag igen.

Andie (Trevors fru) gör egen sushi och gav oss smakprov, mycket gott! 😋 Det är något som hon ska få lära oss att göra! Vi har fått testa haitisk mat också, som förvånansvärt nog skiljer sig massor från dominikansk mat i smaken trots att det ser ganska lika ut.

När vi nu är inne på Arnolds... Trevor och Joel for en tisdagskväll för att hjälpa till som nattvakter på ett RS-bygge. De behövde åka redan kl. 18 för det tog nästan 2 h att köra dit, så de var uppkopplade på mötet i bilen.

Någon tyckte det var konstigt att matte var ensam hemma, så han ställde upp och fyllde den tomma stolen (skulle aldrig hända annars!) Sen sov han tätt intill mig under natten också, min lilla Tröstens son 😻

Den andra gör sig bättre som prydnad 😜

På onsdag ska de första kryssningsfartygen glida in här i hamnen mellan Costambar och stan. Vi hoppas kunna gå ner till udden och kika på spektaklet.

Ömsom regn, ömsom förgylld tillvaro, inte helt sällan samtidigt. Det är en ganska bra beskrivning av livet i Dominikanska. Eller kanske av livet i allmänhet i dessa tider, vad vet jag...

PS: För att nu inte oroa någon i onödan; vi klarar oss bara fint ekonomiskt, gracias a Jehová 😉

Mat och andra godsaker

 Så fort har den första månaden susat förbi! Rutiner har vi fått, till någon del, med tjänst och vardagssysslor osv. Några spännande grejer har också hänt, men jag kommer till det längre ner. Först tänkte jag visa lite mat och livsmedel som vi varit i kontakt med de senaste veckorna.

En äldre broder i församlingen hade varit och fiskat här nere vid stranden i Costambar och kom med några fiskar till oss. Den här var riktigt god, en slags tilapia, även om det nu inte var så mycket att äta på den. 

Såna här fick vi också, men denna hade jag köpt innan för att koka till katterna. Jag blev förvånad över att de såldes orensade, men när jag kokat dem insåg jag varför. De har inte bara en ryggrad utan även en "mag-rad" med fullt av ben på. Inte så lätt att snitta upp den då inte!

Det är underbart att efter tjänsten med gruppen en förmiddag få frågan "Kan vi komma med lunch till er?" Ja tack!! Att slippa laga mat själva och dessutom välsignas med dominikansk husmanskost när den är som bäst - mycket bättre än så blir det inte!

Ibland ger jag mig på att göra dominikansk mat själv, som den här Sancochon till exempel. Den går egentligen att göra i olika variationer, men den ska innehålla några olika sorters kött (min hade bara kyckling och gris) och flera sorters rotfrukter, som yuca (kassava) och yautia. Pumpa och matbanan är ett måste och jag satte även i omogna vanliga bananer. Koriander och oregano hör till kryddningen tillsammans med vitlök. Dominikansk söndagsgryta! 

När man springer runt på stan och gör ärenden kan man passa på att äta ute. Den här lunchbuffén kändes lite dyr i pesos, men sen insåg jag att vi inte ens betalat 10€. För båda, inklusive ölen. Och det räckte till lunch dagen därpå också. Så ganska överkomligt ändå ;)

Än så länge går det att få tag på mango, underbart god mango för ca 45 cent/styck. Då kan man göra frukttallrik till mellanmål 😋

De här trillar ner på bakgården just nu. De är då inte dyra att köpa heller, ungefär som mangon, men det är ju behändigt att bara gå och plocka under trädet bakom huset.

Varmt har det varit, och naturen väntar på regn. Vissa dagar är det rätt stor skillnad på vad termometern säger och hur det känns, men allt över 30 är onödigt varmt. Tack och lov är nätterna svalare, det är väl hittills ända skillnaden från sommarmånaderna.

En som inte har velat sova inne, men när nu husse lagt sin möteskavaj på sängen gick det att passa på 😼

Sängen brukar locka katterna mer när det är renbäddat. Nu har vi bytt till helt nya sängkläder som vi fått av mamma o pappa och Elina o Henke. Då ville Barnabas minsann sova med oss på natten också. 

Ok, nu ska jag komma till det mer intressanta. Plötsligt en dag fick jag ett meddelande på Whatsapp från ett okänt nummer. Det visade sig vara från ett par som är på väg över till vår församling. Paret Arnold är från Kanada men de har tjänat i över 18 år i Haiti! Så de är hardcore..! Situationen i Haiti är inte lämplig för utlänningar, ja inte för någon egentligen men ... Så de bestämde sig för att flytta till DR, kände en kanadensisk familj här i Costambar som är i kreol-församlingen och skaffade lägenhet här. På längre sikt kommer de säkert att flytta över till kreol här också, men de tycker att de behöver lära sig spanska om de ska bo i ett spansktalande land och det görs bäst i en spansk församling. Redan från dag 1 svarade de flera gånger på mötet och engagerade sig i tjänsten, t o m ringde ett samtal på sin knaggliga spanska! Hatten av säger jag bara, de kommer att lära sig fort i den här farten. Vi hoppas att de ska bli en fin tillgång i församlingen.

En annan trevlig grej hände när vi var på väg till stan i onsdags. Vi brukar ha med oss kuvert med ett brev och en av våra äldre tidskrifter i för att kunna dela ut åt vissa som vi träffar på. När vi satte oss i "the public car" satt ett fd studium till en av våra systrar redan i bilen. Vi pratade lite ditt och datt och jag tänkte att hon kanske skulle vilja ha en tidskrift, så hon fick välja ett brev. Jag ville inte att tjejen bredvid skulle känna sig förbisedd så hon fick välja ett tema också. Sen fortsatte jag att prata med ex-studiet om hur vi studerar med folk nu under pandemin, och hur vi håller möten... "Jag skulle också vilja delta" kom det då plötsligt från den andra tjejen. "När är det?". Jag berättade när vi har möten och förklarade att bibelkurserna är personliga och anpassas efter när den som vill studera har tid och möjlighet. 

Hon gav mig sitt mobilnummer och jag kontaktade henne redan samma kväll. Jag hjälpte henne via meddelanden att ladda ner JW-appen, Bibeln och nya broschyren. Sen frågade jag när hon vill ha sin första lektion. Imorgon eftermiddag, tyckte hon. Nåt kom ivägen då i torsdags, men på fredag kunde jag ringa upp och påbörja den första lektionen. Hon gav jättefina svar rakt från hjärtat, uppskattar redan Bibeln väldigt mycket och läser den varje dag. Så det ska bli spännande att se vad det blir av det hela.

På ett kontor där vi hamnade att vänta på en process i ca en timme fick vi vittna för killen som betjänade oss. Han fick också välja ett brev, och när vi skulle gå klappade han på kuvertet och sa "Få se vad Gud har skickat åt mig här". Vi uppmuntrade honom flera gånger att kontakta oss, och det sa han att han skulle göra. Men i det fallet ligger bollen hos honom nu.

Så här såg det ut på vår lediga måndag denna vecka när vi satt och myste en stund på förmiddagen med Celinne och Sylvian. Imorgon blir det en annorlunda måndag, för Joel ska gå äldstekurs från 8-17 med en timmes lunchpaus. Ja, så ser det ut ända till fredag för hans del, och det gör ju min vecka ganska annorlunda också. Bl a åker jag på en hel del matlagning 😑 Det återstår att se vilket som blir värre; att laga maten eller att behöva äta den 😛

Avslutar med en bild av utsikten från terrassen ovanför oss, och så hörs vi så småningom igen! 

Tillbaka till livet i DR

 Nu är checklistan i förra inlägget avbockad; vi åkte till Sverige, träffade släkt och vänner och hade en intensiv men mycket givande vecka! Stort tack till alla som visade oss gästfrihet på ett eller annat sätt!! 💕

En dag av fotande uppe i Abisko med svärfar...

När vi talar om gästfrihet går det inte att förbise dessa två... Våra somrar i Finland skulle inte fungera överhuvudtaget om vi inte skulle få vara inneboende hos mamma och pappa, och följaktligen inte livet här i DR heller. Sen är det ganska många andra bonusar inkluderade i boendet också, nästan som att spendera sommaren på ett all inclusive-hotell 😉 Tusen tack för att ni skämmer bort oss, och vi unnar er verkligen tid till återhämtning nu! 💖

Ja det blev tågresa ner till Helsingfors flygplats, för första gången faktiskt. Vi övernattade på hotell GLO och så påbörjades flygandet tidigt morgonen därpå, via Frankfurt till Puerto Plata. Det var en ganska stor skillnad mellan Condor och Air France som vi brukar flyga annars, men nu fick vi åtminstone komma till rätt stad och i en vettig tid. 

René och den här charmören hämtade upp oss. Abdías har gått igenom massor av behandlingar trots sin korta tid i livet eftersom han föddes med cancer. Under en enda månad blev han både opererad, fick cellgifter och strålning. Det är helt otroligt vad en så liten kropp kan återhämta sig från och man blir glad bara av att se honom.

Glädjen blev tyvärr inte särskilt långvarig när vi öppnade dörren till lägenheten. Utan att gå närmare in på eländet så kan jag väl bara konstatera att vi slutade städa kl. 02:30 finsk tid (enligt våra kroppar) och stöp i säng. Sedan fortsatte processen de kommande dagarna. Och det var precis just det vi trodde att vi skulle undvika denna gång. Det var just det jag mest av allt hade velat undvika när jag kommit fram trött, jetlaggad och emotionellt instabil. Att jag var upprörd är en underdrift. Men så fick jag syn på något jag satt upp på kylskåpet strax innan vi åkte...

Årstexten för i år. Om att hålla sig lugn... och visa förtröstan... Ja det finns en del att jobba på där ännu har jag insett. Men nu när vi börjat få rätsida på livet här igen är jag ganska lugn och förtröstansfull igen 😜

Jag måste också berätta om hur det gått med hyran. Som jag berättat tidigare är kontraktet gjort i dollar men vi betalar i pesos, samma summa som vi betalat sen vi flyttade in, 14 000. Men sedan länge motsvarar det inte 300 dollar längre. Ifjol bestämde ju vår omtänksamme hyresvärd att vi inte skulle behöva betala mer eftersom vi inte kunde fara och jobba. Han tog beslutet efter att ha insett att vi inte får bidrag från vår organisation, men att vi inte heller är tvingade att ge någon viss summa i bidrag varje månad. Nåväl, nu när vi kunnat jobba var det dags att revidera hyran, och den har länge motsvarats av 17 000 pesos. Det var vi beredda att börja betala nu, tacksamma över att vi fått spara 3000 pesos per månad under så lång tid. Joel var den som förde höjningen på tal, men Arnaud ville bara höja till 15 000. Så mycket uppskattar han tydligen att ha oss som hyresgäster. Vi kan bara säga: "Gracias a Jehová!"

Det var också en välsignelse att komma hem till de här gynnarna 😍

Barnabas är i form för en gångs skull, får se hur länge det håller i sig...

Simba är nöjd över att få sova inne dagarna i ända, och när han är vaken är han sitt vanliga olydiga jag.

Bygget snett mitt emot har avancerat, och i stället för den blommande kulle vi haft som utsikt i många år har vi nu detta. Och det kommer en våning till... 😒 Det är förstås ganska stökigt och bullrigt nu när bygget är i gång, vi får hoppas att det blir lugnare när allt är färdigt.

De här två, Troy o Rachel, flyttar tillbaks till Kanada i övermorgon. De har varit en tillgång för sin församling och för oss i flera års tid, men nu påbörjar de ett nytt kapitel. Vi kan bara önska dem lycka till och hoppas att de ska trivas där de hamnar!

Det har förstås varit peppande att "träffa" vännerna igen och ta del i tjänsten, men det är inte alls lika motiverande under dessa omständigheter. Det är nog också en orsak till att det tagit längre tid denna gång att känna att allt är värt uppoffringarna. Men på mötet igår, när mitt studium gav flera fina förberedda kommentarer från hjärtat, kändes det ändå som att det finns en mening med tillvaron här.

Mellan avsked och välkomnanden försöker vi komma in i rutiner igen en gång. Våra promenader är ett återkommande inslag och imorgon ska vi försöka gå ut tidigt, förhoppningsvis kunna se soluppgången... 

Välkomna till en ny säsong!

Höst, nytt tjänsteår och annat vi har på gång

 Nu är vi inne på sista arbetsveckan för den här gången. För min del innebär det jobb ännu på söndag medan Joel slutar på fredag. Han blir visst bjuden på restaurang av firman på fredag kväll också, en lämplig avslutning. Som stadens tillfälligt anställda får man inga sådana uttryck för tacksamhet, men jag har trivts jättebra på jobbet denna sommar och det är ju mer värt.

Redan på måndag tar vi sikte på Kiruna och Joels föräldrar. Det blir en dag i bilen, med ett stopp i Haparanda för lunch och kanske lite shopping helt kort. Efter några dagar i Kiruna far vi neråt kusten med flera inplanerade stopp; Luleå, Piteå, Skellefteå, Robertsfors och till sist Umeå därifrån vi tar den nya färjan över till Vasa och åker hem igen. 

Det är förstås massor av vänner vi skulle vilja träffa längs denna rutt, men det finns inte tid till det denna gång tyvärr. Främsta prioritet blir släkten, och det är också en orsak till att vi inte kan förlänga resan; kusin-Linda och Josef kommer till Österbotten för några dagar och vi vill hinna träffa dem innan de åker tillbaka till Betel i Tyskland. Sen försöker vi givetvis också vara försiktiga med att träffa mycket folk i dessa pandemi-tider. Men vem vet, kanske blir det nya möjligheter nästa sommar.

Många har undrat om vi har tänkt åka tillbaka till DR i höst, och jo, det har vi! Vi har hittat en resa från Helsingfors till Puerto Plata via Frankfurt den 6/10 som vi siktat in oss på. Flyget går tidigt från Hesa så det blir att ta tåg ner dagen innan och sova en natt på hotell. Men det kan det vara värt, för då får vi komma till Puerto Plata redan vid 14-tiden och således komma hem samma eftermiddag och ha lite tid för att ställa och greja innan det blir natt. Det känns som ett betydligt skönare alternativ än vår vanliga rutt som tagit oss till Santo Domingo och inneburit en övernattning där. Vi har tänkt boka enkelresa också, dels för att det inte verkar bli dyrare och dels för att man inte vet någonting om läget i världen nästa vår. Hursomhelst vill vi gärna komma tillbaka till Munsala nästa sommar, så vi hoppas kunna boka en vettig resa hitåt när det börjar bli dags. 

Så ser det alltså ut i nuläget - avsluta jobben, en knapp vecka i Sverige, kretsvecka här i Munsala och sen börja packa väskorna... Jag ska försöka göra lite tätare uppdateringar framöver också för dem som vill följa livet på dominikanska 😘

Somriga höjdpunkter

 Sommaren är över och min paus från bloggandet likaså. Här kommer bilder från de senaste månadernas finare stunder:

En härlig dag på Laxösand när Elina & Henke hade bröllopsdag. Sol, bad och SUP som avslutades med en lite finare middag.

Suring!! 😋

En stadsdag med mamma när vi köpte med lunch till Gamla Hamn

Pappa har fixat fönstren på huset

En riktig adrenalin-tur på vattenskoter med Markus

Lugnare färd över samma fjärd med Henkes båt

En kväll for vi ända till Stubben

Det är ju ändå nåt speciellt med att få vara vid havet...

... och ljusa sommarkvällar vid havet 😍

Åkrarna kan vara vackra de också

Ovädren har sin tjusning

Den efterlängtade arbetsbilen dök äntligen upp! Vi har ju nog arbetat hela sommaren, trots att man kan få en annan uppfattning av bilderna 😅

Så hade vi bröllopsdag...

Då blev det utflykt till Ähtäri Zoo, med medhavt lyxfika på vägen dit

Några av de skönheter vi såg; Fjälluggla

Panda

Lo

Favoriten snöleopard

Vår egna minileopard 😊

En sista båttur och en sista simtur för denna sommar vid Bockön.

Några av alla de bär som vi haft tillgång till på tomten, förutom körsbär, hallon, krusbär och havtorn. Nu mognar vindruvorna också.

Äpplen och plommon faller till marken i mängder varje dag. Om vi ändå hade kunnat skicka till vännerna i Javillar!

Svampplockardag när jag hittade en kantarell, annars plockade vi soppar.

En eftermiddag i Söderbackan när vi satte in ved i ladan och grillade korv och fikade. Nytta med nöje!

En härlig sommar har det varit, både vad gäller vädret och annat. Sen blev det plötsligt väldigt höstlikt på en gång, och våra planer på att åka tillbaka till DR fortskrider. Mer om det i nästa inlägg! 😘