Sista månaden

Jo, nu börjar stressen komma krypande. Det är mycket som behöver göras innan vi ska åka mot Finland igen. Och som om inte allt det vanliga räckte så ska det ju till något som komplicerar livet ytterligare också. Men det tar vi sen. 

Vi kan börja med att Joel höll föredrag i vår förra församling San Marcos och vi fick möjlighet att träffa många av vännerna där. 

Joel med sina ”söner”. Omar o Tatiana ställer alltid upp och skjutsar när Joel ska ha föredrag nånstans; senast idag var Omar och han iväg till Altamira. 

Adamilka med familjens nyaste tillskott. De andra flickorna är typ 18 och 10, bra spridning 😅😉

Dagen efter var det dags för bröllop!

Här väntade brudföljet.

Tärnorna.

Jelfry & Sarah

Vi hann ta några foton medan vi väntade in bruden 😬

På festen fick vi sitta bredvid Yondra o René, vilket förgyllde tillfället lite extra. De var i vår församling ett tag, men nuförtiden ses vi alldeles för sällan. Abdias, deras lille son med cancer, har precis avslutat vad som förhoppningsvis var den sista cellgiftsbehandlingen. 

Så till det som komplicerat livet: 

Det började med ett förtvivlat jamande nattetid, som jag försökte ignorera men det förstörde min nattsömn. En dag när jag hängde tvätten ute så började det igen, alldeles intill vår tomt men på andra sidan, på en ödetomt. Det jag trodde var EN jamande kattunge visade sig vara TRE! 

Joel kröp in i buskaget och hämtade de hungriga små liven. De får hålla till på vår veranda och vi ger dem mat. Så numera är de tysta på nätterna.

Jag tänkte att jag bara skulle kontakta en förening för hemlösa fyrbeningar här i Costambar och så skulle problemet vara löst. 

Vad jag inte visste var att föreningen upphört... 🙀

Så nu sitter vi här, med tre kattungar som ingen vill ta ansvar för, och nedräkningen för vår resa till Finland har börjat... 🙈🤷🏼‍♀️