Dagen efter mitt senaste inlägg fick jag ett meddelande från en kvinna som hjälper till i organisationen DCDR (Dogs and Cats of the Dom. Rep.) De hade hittat ett hem åt de tre kattungarna på andra sidan stan, och hon kom och hämtade dem samma morgon. Lite blandade känslor förstås, men den bästa tänkbara lösningen.
Nu får de busa vidare i Muñoz. 😻
Jag har varit i kontakt med deras nya matte och vi är välkomna att hälsa på när vi vill.
När det problemet löst sig kunde vi med frid i sinnet ta några semesterdagar med Paul och Michelle. Vi hade planerat för det sen i januari, men det kom hela tiden något i vägen. Till sist bar det äntligen iväg mot vårt favoritställe Bahia Blanca!
Första stoppet blev Belgium Bakery i Cabarete för brunch 😋
Under eftermiddagen höll vi till på stranden vid hotellet.
Nästa dag blev det Playa Caletón.
Tyvärr blev Paul rejält förkyld redan när vi for hemifrån, så den andra kvällen kunde han inte ens följa med ut och äta. Riktigt dålig tajming!
Vyn man aldrig blir less på 🤩 Helt klart värd 25€/natt 😉
Det blev ett kort och välkommet avbrott i vardagen för att sen ta tag i de sista två veckorna av denna säsong.
Här var vi på lunch hos Sonia o Mariano i San Marcos, något vi haft på ”att göra”-listan i flera år. Vi var grannar med dem under vår tid i SM, numera bor de nära nya Rikets salen. Duktiga kämpar och gästfria vänner 🥰
Dags för bröllop igen, Andrenis o Mike
Festlokalen var nära oss i Costambar...
...så när regnet överraskade efter vigseln kunde vi fara hem och byta om och Joel tog dessutom med sig den välanvända golvskrapan som var en nymodighet för de flesta.
De blir våra grannar nu 😊
De tjusiga damerna
Mangosäsongen är igång, och vi stoppar i oss så många vi bara orkar 😋
Nu har vi stånkat uppför backen i solnedgången efter en avslutad tjänstedag för sista gången denna säsong. De progressiva studierna tas om hand av andra under de kommande månaderna. Om en stund ska vi gå på det sista mötet, imorgon ska vi göra klart packandet och städningen. Och så börjar vi nästa vecka med att resa norrut igen...
Säsongen 2018-19 har varit positiv på många sätt, bl.a. genom att vi fått Poloneys och Jabs till församlingen. Vi har njutit av vårt underbara boende, och haft fina och uppmuntrande stunder med både vänner och studier. Det är nog den allra första säsongen som vi inte haft några besökare hemifrån, så chokladlagret räckte inte riktigt hela vägen. 😛 Och säsongens största sorg var (och är) att anpassa sig till ett liv utan Ciro 😭💔 Men livet går vidare, och nya utmaningar och välsignelser väntar. Kommer vi att klara nästa säsong ekonomiskt på bara 10 veckors lön? Vi får väl se 😉
