Crazy cat lady

Jag kan ju avslöja redan från början att detta inlägg bara kommer att handla om katter, så den som vill läsa om annat får vänta till nästa inlägg 😜

I och med tomrummet efter Ciro började jag engagera mig mer i vissa kattindivider på vårt distrikt, och har nu en liten rutt med återbesök kan man säga. Vi hade hur som helst kattmat över, så jag delar ut lite här och där till hungriga magar. 

Den första vi träffar på morgonen bor bara runt hörnet och heter Tomi.

Han kommer rusande så fort han hör att vi närmar oss och slinker graciöst under porten ut mot gatan. Vi måste försöka få det på film nån dag! Till en början var det bara för att få gosa lite, men numera är det nog maten som lockar mest. 

När vi kommer ner till Javillar brukar vi träffa på nästa favorit.

Först lite mys, och sen lite frukost 😸 Det är så intressant att se hur man kan lyckas vinna förtroendet hos en katt som aldrig blivit klappad tidigare, som är helt främmande för mänsklig beröring men som ganska snart inser dess värde. Då sitter vi där nöjda båda två.

Den här har gillat kroppskontakt från dag ett. Älskar att få vara i famnen. Han har dykt upp vid Arcadias colmado, och är väl den jag helst skulle ta med mig hem om jag vore ute efter en ny katt. Men han verkar rätt nöjd med livet vid colmadon trots allt, och jag vill inte ha nån ny katt. Så vi håller oss till våra små mysstunder när jag hälsar på några gånger i veckan. 

Den här kattmamman har jag alltid tyckt är så vacker, alldeles sandbeige. Och plötsligt en dag hade hon en liten skrotfia vid sin sida. När jag satte mig på huk hoppade lillan rakt upp i famnen på mig och la sig tillrätta och spann. När jag satte ner henne hoppade hon direkt upp igen. Hon tänkte adoptera mig, men jag var inte inne på den linjen. Little did I know...

Förra veckan hörde Rosa av sig. Hon hade gått sin vanliga morgonpromenad och träffat på en kattunge som någon ”kastat bort”, som de uttrycker det här. Katten hade skrikit så förtvivlat att Rosa tagit med henne hem och gett henne mat. Nu behövde hon snabbt hitta ett hem åt henne. Jag kände genast igen kattfröken på fotot som Rosa skickade - det var ju lillan från 

Javillar! Jag frågade Ingrid, hyresvärdens fru, om hon visste nån som vill ha en katt som blivit övergiven och som är väldigt gosig. ”Jag kan ta henne” sa Ingrid. 

Rosa kom hit med henne men vi stötte på problem. Katten är sjuk, har förmodligen nån skabbvariant, och behöver bad och medicinering m.m. Ingrid är nyopererad och klarar inte av att hantera allt det just nu. Så ni kan ju gissa var den lilla bor för tillfället... 🙄

Ser inte särskilt tilltalande ut när hon är nybadad, men har tack och lov redan repat sig ganska bra. Men hon får inte vara i sovrummet, och vi måste alltid tvätta händerna noggrant när vi rört henne. Så gällde det att få henne att gå på lådan, vänja sig vid att vara ute... ja det är mycket bök. Tur att vi haft lediga dagar! 

Så här skulle hon helst tillbringa all tid om hon fick välja. Men hon är nöjd med att sova själv i vardagsrummet hela natten, vi stänger dörren till sovrummet och hon håller sig lugn till morgonen. Det ska bli skönt att lämna över henne till Ingrid så snart som möjligt, som för övrigt tyckte hon skulle heta Sira 😛

I och med att hon kommer att bo i samma hus lär vi ju inte bli av med henne helt, men jag föredrar nog dessa ”lösa förbindelser” med tanke på hur vår situation är. Läste ett ordspråk häromdagen: ”Turen är alltid med dig om du vet hur man blir vän med främmande katter”. 

Ja om det då vore så väl...