Fortfarande tekniska problem...

...men jag skriver några rader ändå!

Jag satt och funderade över det vi fick lära oss på förra veckomötet, om att följa Jesus exempel i att visa empati. Vad jag träffat på under de senaste 24 timmarna när jag började fundera:

- en trevlig kvinna i 50-års åldern som är analfabet. Inte helt ovanligt och inte ohjälpligt, jag och en annan syster ska försöka ta oss an uppgiften att lära henne att läsa. Men lite tragiskt är det ju.

- mitt studium Brendaly vars första dotter blir ett år på fredag och nr 2 var på väg ut (förlossningen gick bra och både hon och babyn mår bra) och hennes situation med sambon/pappan till barnen är bara elände!

- ett återbesök som var nere pga hennes sons drogproblem

- ett annat åb som berättade att hon en dryg månad tidigare fått cancerbesked. Läkarna menade att cancern berodde på de övergrepp hon utsattes för när hon var 7 år. Hon hade helt seriöst övervägt självmord...

- ett fd studium vars mysiga hankatt blivit stulen av en granne som sålt den till en haitier som åt upp den! 

- sen var det elarbetaren som vid ett arbete i Javillar fick en kyss av högspänningen, kastades ner från flera meters höjd och bröt båda benen på flera ställen (till saken hör att här är de urusla på att få till benbrott..!)

- och så en syster i min ålder (vi kände henne inte men hon var från Pto Pta) som dog pga en läkarmiss vid en operation...

Jag blev bara plötsligt påmind om hur mycket tragiskt som händer i vår omgivning här, och hur utmattande det kan vara att bry sig om och visa empati hela tiden, ibland i rent fruktansvärda situationer. Samtidigt är det en påminnelse om hur viktigt vårt arbete med att sprida goda nyheter är, och vilket privilegium det är att få förmedla verklig tröst och ett hopp om en lösning på alla problem. 

Sen möter vi givetvis mycket positivt i tjänsten också...

De nya små liven i skaparveket 😍

Det är trevligt att få se hur Jehova drar människor till sin organisation...

Här tillsammans med Arcadia på hennes studium i en banca.

Och ibland får vi positiv distraktion tillsammans med vännerna:

Game night hos fam. Mazarelli

Och en enkel måltid hos oss efter lördagsmötet.

Dessa var bilderna som råkade laddas upp, vi får ta det som det blev den här gången 😜 

Dags att göra oss i ordning för mötet! 

En ny säsong tar sin början

Det här blir ett tråkigt inlägg för jag kan inte lägga upp några foton, sorry about that! Senare får det bli nåt inlägg med bara bilder för att kompensera. Och innan vi kör igång med livet här i DR tänkte jag avsluta kapitlet gällande sommaren i Finland.

När jag skrev senast hade vi fortfarande en veckas jobb kvar. Vi firade jobbasvlutningen med övernattning på Fläschisnabban med Henke o Elina; god mat och dryck, bastu, brasa i öppna spisen, mysbrunch och film i regnvädret. Supernice! Sen tog vi sammankomsten på det, och så fyra dagar på bygget. Där fick vi vara med i olika team och bland annat lägga panel, spackla, och montera gipsskivor på innertaket. Riktigt trevliga dagar när vi fick lära känna nya vänner och bli uppassade med god mat och gott fika 😉 Sen var det dags för den obligatoriska stadsdagen för att köpa det sista, packa och stöka, få resväskorna att väga en acceptabel vikt... och på måndagsmorgon var det väckning 3:30 😵 (sov inte särskilt mycket innan heller kan tilläggas).

Resan gick bra igen en gång, och ca 24h efter att vi lämnat Munsala fick vi äntligen ta en dusch och lägga oss i en skön hotellsäng i Santo Domingo 😴 Denna gång hade vi faktiskt ett syfte med att flyga till huvudstaden: vi behövde passa på att förnya våra dominikanska id-kort. Det gick förvånansvärt smidigt och vi kunde ta 11-bussen mot Puerto Plata. Hyresvärden Arnaud och Ingrid (som skött om Ciro) hämtade oss på busstationen och ca 15:30 kom vi till lägenheten. En syster i församlingen hade erbjudit sig att städa innan vår ankomst, och det underlättade verkligen! Nog finns det här att göra ändå, men åtminstone var golv och ytor torkade. Vi pysslade litegrann, Joel gjorde snabbt en tonfiskpasta till middag, och jet lag:en till trots for vi på mötet kl 19. Det var det alla gånger värt, att få träffa vännerna och bli peppad av deras välkomnanden och leende ansikten. ❤️

Det var i tisdags, så nu har det gått en vecka av den här säsongen. Vi har varit ut i tjänsten och haft fina samtal med många redan, jag har fått följa med Arcadia på två av hennes studier... 😌 Vi har varit hem till fam. Mazarelli (som är tillbaka här med oss igen) tillsammans med Wes o Alexis som flyttat över till Javillar för att hjälpa till. Wes lärde vi känna redan första gången vi kom till ön, men Alexis är en ny bekantskap för oss. Den där vintern -08 träffade vi också José och Jolibeth, som senare gifte sig (Joel tog bröllopsfotona) och som numera också hjälper till i vår församling. José är äldste, båda är pionjärer, och det känns som att det är upplagt för en riktigt bra säsong! 😄

Redan ikväll ska Joel vara ordförande och jag har 1a återbesöket, så det är bara att kavla upp ärmarna och hugga i! Välkomna att följa vår vardag framöver här på bloggen! 🤓

Så var det ju Ciro också, för alla kattmänniskor som undrar. Jo, han verkar ha haft en bra sommar med Ingrid, han behövde bara avmaskning men annars var han i ordning. Men mammig så vansinnigt! De första dagarna krävde han ”odelad hängivenhet”, bara gick efter mig och gnällde så jag fick lägga mig bredvid honom på sängen och ”söva” honom som nån annan baby för att få nånting gjort här hemma. När jag gick i duschen stod han på andra sidan duschdraperiet och jamade. När jag gick på toa mitt i natten och han vaknade och inte såg mig i sängen kom han jamande efter mig in i badrummet och väntade tills jag var färdig, sen gick vi la oss igen... Lite bättre börjar det bli, men han e helst bara inne med oss både dag o natt om han får välja. Knaskisse! 😼 Heter det inte att katter är självständiga..?! 😜