Ny säsong, nytt boende!

Innan vi lägger sommaren i Finland bakom oss vill vi passa på att tacka alla våra nära och kära för all omtanke och kärlek som visats oss! Först och främst förstås mor o far som ännu en gång haft oss inneboende, med allt vad det innebär. No details. ;) Sen ett stort tack till alla vänner för de generösa bidrag vi fått, gåvor, blivit hembjudna, fått skjuts i tjänsten, uppmuntran m.m. Listan skulle kunna göras lång! Men poängen är; vi känner oss oerhört tacksamma!

Fammos Grålli <3

Så bar det iväg igen en gång då, via Helsingfors till Paris...

Lyxiga butiker, för en gångs skull hann vi strosa runt lite.

...och äta varsin macaroon :)

På nästa flyg fick vi rom på middagsbrickan, en försmak av Karibien.

Passerade Isla Saona på väg mot huvudstaden.

En övernattning på hotel, och en bussresa senare så mötte vår nya hyresvärd oss på busstationen i Puerto Plata. När vi kom till huset blev vi uppbjudna på varsitt glas vitt vin som en välkomstgest.

Deras utsikt. De ville även bjuda oss på middag senare på kvällen, räknade med att vi inte skulle vilja börja koka själva. Och det tackade vi inte nej till!

 Celinne o Benito kom och hjälpte oss med bärande och skurande också, så allt gick smidigt. :)

Jag tog några bilder innan vi började bära in alla grejer:

Köket/vardagsrummet. (Arnaud hade burit in en av våra tavlor som han var rädd skulle vara utsatt under orkanen Irmas framfart)

Sovrummet.

Badrummet.

Allt har blivit målat, kranarna är utbytta och fläktarna likaså. Som nytt! Dessutom har vi vattenblandare på alla kranar, och tillgång till varmvatten även för disk och klädtvätt. Det finns inget med boendet som avslöjar att vi är i ett u-land! Det är lugnt och fridfullt, inte ens fläktarna hörs.

Vi vaknar av att solen börjar titta upp över havet, och kan höra vågorna nere vid stranden... Det känns helt overkligt, som att vara på nån resort! Vi blir såå bortskämda..!!

I lördags var vi på vårt första möte, och det var härligt att träffa vännerna igen.

Antonio o Lupe, som varit i Italien sen december och kom hit en dag före oss. 

Igår (söndag) for vi ut i tjänsten med Javillar-gruppen, och det var varmt och intensivt men ack så trevligt! Jag och Melanea höll oss till temat i Vakttornet om änglar, och alla ville konversera och hade sina funderingar. De blir dessutom glada över att få lära sig mer om temat från Bibeln. Man får ingen chans att vila hjärnan mellan besöken. Bara lite andhämtning medan man antecknar de man ska göra återbesök hos ;)

Nu till det som alla kattvänner funderat över - hur har det gått för Ciro?!

Vi köpte en flyttbur hos veterinären, tog med den och kattmat och knallade till gamla huset. De som haft hand om honom i vinter var borta, och det visste vi redan, så vi lockade på Ciro i hopp om att få ut honom på gatan. Han svarade genast, men väntade först att vi skulle komma innanför grindarna som vi brukat. Men sen kom han, högljutt pratande, och jag fick klappa honom. I min iver tänkte jag ta tillfället i akt och stoppa in honom i buren, men det gick han inte med på. Han fick panik, bet mig ordentligt i handen och for undan. Joel lugnade ner katten medan jag for till vattenslangen och spolade min blodiga hand. Ciro fick mat och stämningen blev bättre. Men han hade ett fult sår på ena örat, var mager och skorvig och hade en (ursäkta alla känsliga) bred mask hängandes ut där bak. Så vi bestämde oss för att låta honom hållas där "hemma" ett tag än, fara förbi med avmaskning och anti-loppmedel och mera go' mat under några dagar för att sen kanske göra ett nytt försök att ta hit honom.

Han blev riktigt kelsjuk när flyttburen var på behörigt avstånd.

Jag drog nytta av att vi har Dr Roger till närmaste granne och bad honom kolla på mitt sår. Så det har fått ordentlig omvårdnad och jag hoppas slippa en infektion. Nu kan jag så klart inte göra så mycket utan bara sitta och dirigera Joel... ;P Just kidding!

Igårkväll kom ett riktigt störtregn med muller och blixtar, men nu skiner solen från en klarblå himmel igen. Vi ser havet från alla fönster, men ska även gå ner och se på stranden på nära håll i eftermiddag har vi tänkt. Den lär vara rätt ommöblerad efter Irma, och det ligger träd och grenar lite här och där längs hela norra kusten. På berget har skogen fått ordentligt med stryk. Och nu är tydligen Maria på väg hitåt... Vi får se hur det går.

Vi hoppas kunna köra igång säsongen på allvar fr.o.m. imorgon, med förmiddagstjänst och eftermiddagsstudier. Vi hörs!