Veckans höjdpunkter

Joselin, en ung mor som jag studerade med när vi bodde i Cuesta Hermosa, hörde av sig nu en sisådär 7 år efter att de flyttat in till stan. Hon och hennes man Juan ville bjuda hem oss. Det kändes väldigt oväntat och även rätt omotiverat, men vi for dit efter förmiddagstjänsten i onsdags och det blev riktigt trevligt. De hade flyttat runt en hel del den senste tiden visade det sig, och har bara bott två månader där de är nu. Joselin ville komma igång med att studera igen men hade tappat kontakten med de olika systrarna som besökt henne de senaste åren. Eftesom vi haft både pionjärmöte och sammankomst i helgas var det lätt för mig att förmedla kontakten till ett pionjärpar som har hand om distriktet i fråga. Nu är det bara att hoppas att de ska synka!

En kul grej som hände när Heléne var här: vi var på stan och såg ut som vilka turister som helst, jag skulle göra ett snabbt ärende och Joel o Heléne tog sig nåt läskande på en restaurang under tiden. Servitören som tog upp beställningen frågade om de är Jehovas vittnen. Helt "out of the blue", vad som avslöjade dem har jag ingen aning om. En kul grej i sig, men roligare blev det när vi förstod vem han var...

Raulin, en som studerar Bibeln, vars fru heter Mabel. Vi återkommer till henne ;)

För före sammankomsten hade vi ju pionjärmöte!

Några av våra glada pionjärer i Javillar. Totalt är vi ca 200 i kretsen.

Jag log för mig själv när kretstillsyningsmannen talade om de områden för förbättring som vi har att jobba på. Han nämnde att närvaron på mitt-i-veckan-mötet är 106% och på helgmötet 123%. De siffrorna skulle kunna höjas. Och 77% av förkunnarna leder bibelstudier, den siffran skulle också behöva bli högre. Ja, då har vi nåt att jobba på då! För vi måste givetvis se till förhållandena här, inte jämföra med andra delar av världen. Allt är relativt... ;)

Sen var det sammankomst!

Några av de 1735 glada åhörarna!

Arcadia och Abriana var också där :)

Joel höll sitt allra första spanska sammankomsttal, även sammankomstens första tal..! Det gick riktigt bra, "gracias a Jehová" och mycket övande.

Tillbaka till Mabel...

Det var en mycket speciell dag för henne, för hon var bland de 8 som blev döpta.

Speciellt var det även för...

...Diurka, som är den som studerat med Mabel!

Vilket gör det speciellt för mig som blev "andlig mormor" ;)

Här har vi också en nydöpt syster närmast i bild, vars mamma Claire Eboni har studerat med. De är haitier, men ute i Maimon finns bara möten på spanska, så det har gått det också.

Två dagar fullspäckade med undervisning och andliga höjdpunkter, helt underbart! Samtidigt känner jag mig alltid lite nere efter sammankomster, för jag har så mycket jag skulle behöva jobba på och förbättra... Under vissa tal skulle jag vilja krypa ihop i ett hörn och gråta en skvätt, men inget skulle ju bli bättre av det. Så det är bara att ta tag i saken och jobba vidare på alla ofullkomliga drag. Som Eboni kärleksfullt påminde: det är ju inte meningen att vi ska klara av det till 100% ännu. Och tur är väl det!

Grannens bougainvillea är dock väldigt nära 100%! ;P

Vård av sjuk katt

Det är tur att man inga barn har, när ens cirklar rubbas så här pass av en sjuk katt! Först höll han på att kräkas titt som tätt, och minsta lilla rörelse under natten väckte mig. Han var så försvagad att han inte ens orkade stå på benen, men matte höll upp honom så att han slapp kräkas på bädden där han låg. Sen var det att torka upp och försöka sova en stund tills nästa omgång...

När det äntligen stabiliserade sig var det kisseriet som inte funkade. Ciro vankade av och an mellan bädden och kattlådan, inget kom ut. Till sist orkade han väl inte gå fram och tillbaka, utan löste det så här:

Jämförbart med när en magsjuk ligger på badrumsgolvet antar jag...

Varje morgon skulle det injiceras antibiotika, och efter ett par dagar började Ciro äntligen bli bättre. Efter en vecka med injektioner har vi idag fått övergå till tablettform, men han är inte lättlurad när man försöker begrava piller i maten! Och vi har två veckors behandling framför oss, två gånger per dag, så vi får hoppas att vi hittar ett behändigt sätt att lösa det hela på.

Det var såå skönt att äntligen se honom må bättre!!

Tror nog att han förbrukat några av sina extra liv i processen..! Men när han kommer och spinnande trycker sin nos mot min näsa som för att uppskattande säga "Tack matte", då vet jag att det varit mödan värd. <3

I fredags blev vi utbjudna på lyxig restaurang av Rosa o Bruce.

Joel åt en seafood pasta...

...men chokladmoussen var nog pricken över i:et

Så ena dagen sitter man där på en fancy restaurang och smaskar, och nästa knallar man runt i Javillar och påminns om den krassa verkligheten för de flesta människor i denna orättvisa värld. En av dem är Águeda som jag studerar Bibeln med och som jag skrivit lite om tidigare. Hon som jobbade för 1€/h. Nu har hon inte ens det jobbet längre. Så för att kunna sätta fram mat på bordet åt sina tre barn åtminstone en gång per dag har hon minimerat kostnaderna. I stället för att betala motsvarande 70€/mån i hyra för ett rätt drägligt hus har hon byggt sitt eget. Jag vet, det låter inte logiskt för oss västerlänningar. Men det egna huset ser ut så här:

Hon fick ta virke gratis från ett hus som revs, och har slagit upp vad som mest påminner om barnens träkojor hemma. Fast lite större.

Det här sovrummet ska hon dela med sin 16-åriga son och två yngre döttrar. Öppningen i bakväggen är till badrummet. Hon har fått till ett gjutet golv, vissa får nöja sig med stampat jordgolv. Och nu slipper hon betala hyra, så hon är nöjd och glad. Initiativrik och hårt arbetande. Tar itu med livets utmaningar med ett leende på läpparna. Om jag lyckas ta mig igenom den stora vedermödan med hälften av hennes optimism är jag mer än nöjd!!

 

I lördags fick jag en trevlig pratstund på stranden tillsammans med Yohanny, min väninna från tiden i San Marcos. Sen kom hon till oss på middag och följde även med på vårt möte i Javillar.

 Idag fick jag besök av Diurka och Wilka.

Wilka plaskade runt i poolen medans vi "tanter" babblade och drack kaffe. På söndag får vi träffas igen när det är dags för sammankomst! :)

Variation i vardagen

Halva februari har redan gått, men vi har varit för upptagna för att skriva. Här kommer en resumé av de senaste två veckorna:

Heléne kom och bjöd på lite justering av veckorutinerna. Mycket välbehövligt ska tilläggas.

Fast egentligen blev hon mest införlivad med befintliga rutiner...

...som fick lite guldkant!

Guldkantandet kan nog fortsätta ett bra tag framöver också <3

Heléne kom hit sjukskriven för sin axel, som läkarna hemma menade att behövde opereras. Hon kunde knappt lyfta armen, och så hade det varit i 2,5 månad. Vi var ju tvungna att få veta vad Dr Roger ansåg om det hela, och som befarat sa han "Nej, nej! Ingen operation! Problemet sitter inte ens i axeln utan i ryggraden" Och efter bara en behandling kunde hon lyfta armen igen!! Ska bli intressant att höra vad hennes läkare och sjukgymnast har att säga...

Vi smet iväg på skolavslutning förra söndagen; Michael o Eboni med sina diplom och de förordnades tillbaka till La Isabela som reguljära pionjärer. Vi är glada att få ha kvar dem i kretsen!

Det här var ett av de nöjen jag mer än gärna avstod ifrån; linbanan upp till...

 

...toppen av Isabela-berget. Utsikten är trevlig, för dem som inte har höjdskräck!

 

Innan Helénes vistelse tog slut ville vi hinna med lite semester också. 

Vi involverade Paul o Michelle och drog iväg mot Rio San Juan. Första stoppet blev det belgiska caféet i Cabarete.

Sen blev det en solig eftermiddag på Playa Caletón. Vattnet var 29 grader, om ni undrar ;P

Givetvis: Bahia Blanca. Utsikten vi aldrig tröttnar på.

Nästa dag kollade vi in Playa Preciosa.

 

Sandstrand med lutande palm; check!

Sen gick vi över till Playa Grande. Rätt uthärdlig tillvaro.

Lördagen var regnig, men vi tog oss till Cabarete och en chocolateria som piggade upp.

Avkopplande dagar!

Det var det slut på när vi kom hem till Ciro som knappt kunde stå på benen. Redan på lördag eftermiddag tog vi honom till veterinären första svängen, och nu idag igen en gång för blodprov och diagnos. De symtom han har kan bl.a. uppkomma av förgiftning, och ironiskt nog dog huskatten Kajsa (eg Mimi) den 1 feb av liknande symptom... Tillfällighet, eller är våra onda grannar i farten igen?!? Vi hoppas att han fått behandlingen i tid, för förra natten trodde vi skulle bli hans sista...

 

 Lill-beibi <3