Tålamod är en dygd...

...och jag håller på att öva på den som bäst..! Vår internet-uppkoppling är dyrare och långsammare än någonsin, ingen rolig kombination! Så tanken är att vi ska byta till ett annat bolag, närmare slutet av denna månad som vi redan har betalat för. Jag kan ju inte börja sitta en hel eftermiddag framför datorn för att lägga upp ett stackars blogginlägg.

Nu över till något trevligare! Till exempel de här:

5 förkunnare som kommit över till vår församling. :)

Två par och lilla pionjärsyster Perla i mitten. Välkommet tillskott.

Sen har jag även detta glädjeämne:

Doña Arcadia! Nu kommer hon regelbundet på alla lördagsmöten tillsammans med sin dotterdotter. Hon slipper arbeta så mycket i colmadon, och kan även få sitta i lugn o ro när vi studerar, vilket underlättar massor. Dora, som höll i studiet när jag var i Finland, berättade att Arcadia ibland började gråta under studiet. Jag trodde det hade att göra med hennes problem, men nej. Hon blev bara så rörd av att få lära sig nya sanningar från Bibeln. <3

Imorse kom hon för första gången med oss till Rikets sal för att kolla månadsprogrammet för oktober. Vartefter som skriftställen nämndes eller lästes så satt Arcadia och antecknade dem, för att sen kunna meditera över dem hemma. Hon längtar efter att få gå ut med oss i tjänsten, men förstår att hon behöver mera kunskap först. Det är nu ett år sen jag började studera med henne, i och med kretstillsyningsmannens besök, och nu till veckan är det besöksvecka igen!

När det gäller mina personliga glädjeämnen och min stresshanterare...

 

...så kan jag inte förbise Ciro! Katten i vårt liv. Står för morgonmys och kvällsgos. Hälsar oss jamande välkomna hem från tjänsten. Alla dagar. Och blir ordentligt bortskämd i sin tur, men det är väl inte mer än rätt!? <3

Säsongens glädjeämne; mango!! 

Nu har jag stoppat in flera påsar i frysen för att kunna dra ut på den njutningen lite längre ;)

För att återgå till temat tålamod... Vi har länge pratat om att byta boende, och denna säsong skulle vi definitivt skrida till verket tänkte vi. Det här med möglet var ju en anledning.

Väggen där det hela började...

...undersidan av en kökslåda dit det tagit sig. Bland annat.

Men nu har vi skurat och målat och fått läget under kontroll. Dessutom insåg vi att mycket av det som gnagt på vårt tålamod med detta boende under åren faktiskt har löst sig själv. T ex vakthundarna som alltid bråkade med varann precis utanför oss - en av dem dog innan vi kom tillbaka och nu har den som är kvar ingen att bråka med = lugn och ro!

Så när vi vägt in för- och nackdelar, och funderat över vilka förändringar vi kan göra för att trivas lite bättre, så har vi kommit fram till att försöka stanna där vi är. Har vi klarat kaoset under tidigare säsonger borde det ju rimligtvis gå bättre nu när allt lugnat ner sig. Plus att vi vet vad vi har men inte vad vi får. Och bara lättare blir det att lämna hemmet bakom sig i den stora vedermödan om man inte trivs alltför bra! ;)

Ja, jag ska väl passa på att nämna orkanen Matthew också. Här uppe på norrsidan av ön är vi så förskonade, för längs mitten av ön sträcker sig en bergskedja med Karibiens högsta toppar och det är sällan en orkan tar sig över dem. I stället drar den västerut och svänger upp över Haiti, och det var precis vad som hände nu igen. Så vi fick lite blåst och regn i ett par dagar men i Haiti blev förödelsen stor. Resten har ni sett på nyheterna. Vi har ännu ingen närmare info om hur det har gått för vännerna och deras hem och rikets salar.

Som sagt, nu blir det kretsvecka och sen har vi sammankomst veckan efter det. Och förhoppningsvis kan jag ta mig in på bloggen och skriva några rader innan dess..!