måndag 18 maj 2015

Säsongens avskedsfest

Det har blivit till en tradition att församlingen anordnar en fest "för oss" innan vi åker. Obegripligt nog var detta den fjärde gången redan! Förutom det vanliga - mat och merengue - fanns även möjligheten att bada i poolen, en möjlighet som de yngre inte försatt!


Antonios och Lupes dotter, som bor i Italien, har ett hus här i Costambar som blev använt för festligheterna. Det är förresten hyresledigt om någon är intresserad; 5 sovrum + 4 badrum på övervåningen!

Några systrar använde förmiddagen till att laga mat...

De är duktiga på att kocka för stora grupper!

Hoppa hopprep är ju också en oskyldig aktivitet som fungerar bra vid sån här tillfällen.

Men det är helt ok att bara sitta och ta igen sig också!

Många av vännerna hade skrivit små kort till oss som de läste upp inför alla. Det är såna gånger man kan få svårt att hålla tårarna tillbaka, speciellt när man är labil redan innan! 10-åriga Alaya läste: "Jag kommer att sakna att ni sitter framför mig på mötena som alltid och att höra era fina kommentarer. Men jag vet att ni snart kommer tillbaka för att fortsätta hjälpa oss som ni alltid gör..."

Efter en hjärtevärmande avslutning på förra veckan var det så dags att använda vår "lediga" måndag till att flänga runt på stan och få våra papper i ordning. Det var saker som gick snett, och ett tag var jag på vippen att ge upp. Den som aldrig har behövt ha kontakt med myndigheter och instanser i ett u-land kan knappast ens föreställa sig...! Men innan dagen var över lyckades vi lämna in alla efterfrågade dokument med sina respektive auktoriseringsstämplar och diverse, och nu slipper vi förhoppningsvis tänka mer på det där!!! Ett vigselbevis extra fick vi på köpet :P

På tal om det. När hon som tog emot och gick igenom våra papper fick höra hur vi för dyra pengar fått hitskickat ett till vigselbevis som inte ens kom till användning konstaterade hon: "Kanske Gud vet att ni kommer att behöva det till nånting". Tror inte de sa något om det på Magistraten i Jakobstad ;P

Nu vill vi i lugn och ro fokusera på tjänsten och våra studier ett par dagar, och till helgen blir det att städa och tvätta och packa. Det är den här veckan varje år som får en att fundera över varför vi håller på som vi gör. Men de flesta andra av årets veckor svarar på det. Och idag ringde Daniel från San Marcos och berättade att han blivit antagen som tillfällig byggare i det regionala byggteamet. "Att jag kommit så här långt är till stor del tack vare att du studerade Bibeln med mig" sa han till Joel. Så kanske är det värt att satsa på en ny säsong här till hösten..? ;)

3 kommentarer:

  1. Just denhär världens byråkrati och annat humörssänkande tär på krafterna:( skönt att Jehova ger "kraft över det normala", så ni orkar ge ut er för vännerna och de intresserade där. Trötta men lyckliga<3:)

    SvaraRadera
  2. Så härligt att ni blir uppskattade och att vännerna också vågar uttrycka vad de känner! Ganska oösterbottniskt!
    Å vad roligt för Daniel, hans liv har nog förändrats mycket tack vara sanningen!

    Inte ens en vecka kvar nu- vart har den här våren farit!!
    Kram, ses snart!!

    SvaraRadera
  3. I feel you honey! Den ologiska byrokratidjungel i bananstater är det mest blodtryckshöjande medel som uppfunnits!!! Men nu är ni hemma och får bara njuuuuta av.... öööö.... den finska "sommaren"?

    SvaraRadera