Övning i tålamod

Efter bara 3 timmars sömn var det dags att stiga upp och stoppa ner det sista i resväskan. Det dröjde 26 timmar innan vi låg i en säng igen... Men trots en del strul kom både vi och vårt bagage fram till rätt destination, till sist. Piloterna på Air France var i strejk, så resan gick inte helt planenligt. "Plan"enligt, hö hö.

Vi hade ordnat med att en syster skulle städa upp vår lägenhet innan vi kom, trodde vi. Men det blev aldrig av och lägenheten var ingen trevlig syn. Den såg ut att ha varit obebodd i ett decennium minst! Döda kackerlackor överallt, kackerlacks-bajs verkligen överallt! T.o.m. i toaletten, fast så där snyggt draperat längs insidan :P Dessutom var vår lägenhet utan el, så jag började sopa ihop det värsta utan lampa och utan fläkt. "33 grader, känns som 42" säger en väder-app. Gissa om man svettas!?

Efter en stund fick vi ordning på både el och vatten, och det viktigaste uppstädat. Det allra äckligaste är trots allt inte alla döda kackerlackor, utan det antal levande man kan anta att finns kvar... Men nu får de inte härja fritt längre i alla fall!

Genna har fixat en inneboende till oss, en liten kattflicka som vi får ansvara över tills hon kan börja vara ute och jaga råttor. Dessa strykarkatter som fått en så tragisk början på livet är så tacksamma när nån tar hand om dem - det blir liksom ingen ände på gosandet. Och det är ju trevligt för båda parter :)

Förutom kattfröken har det också kommit två nya valpar till huset - en schäfer och en siberian husky. De ska så småningom ingå i vaktstyrkan. För ca. en vecka sen var det ett inbrottsförsök här, nån försökte bryta upp låset på baksidan av huset. Genna hörde det dock och ringde till vakterna som var rätt snabbt på plats. Två skott avfyrades nära huset, följt av 16 till allt längre och längre bort. "Han for mot stranden och kastade sig i vattnet" var den officiella förklaringen. Kan vara dominikanska för "vi sköt ihjäl honom", men vem vet... Åtminstone har vi anledning att tro att inte just den tjuven kommer tillbaka!

Brottsligheten blir allt högre. Häromveckan hade en 22-årig motorcyklist tydligen tutat på en bil varpå ett medelålders par kliver ur och mannen skjuter killen med ett skott i huvudet och 4 i bröstet, kliver in i bilen och kör iväg som om ingenting hänt, mitt i trafiken på stadens huvudgata. Förutom brottsligheten har vi den "nya dengue:n" att akta oss för; chikungunya heter den. Massor av folk har insjuknat, många får dras med sviter av den länge efteråt, så det gäller att se upp för myggbetten!

Nu till nåt trevligare; igårkväll var vi på vårt första möte och alla var så glada att se oss igen. När brodern skulle pålysa hälsningar från Munsala hann han bara säga att "familjen Nurmilampi är tillbaka.." varpå alla började applådera, så han fick aldrig riktigt fram hälsningarna... Ett av mina studier kom också till mötet, och en dotter till ett annat studie :)

Idag var vi ute i tjänsten för första gången. Innan möte för tjänst pratade vi med samordnaren som förklarade att pga av det nya skolsystemet - ungarna går heldagar i skolan, inte bara 3 timmar per dag som tidigare - kan inga barn vara med i tjänsten på morgnarna. I stället för att se fördelen med att de får mer skolundervisning tyckte han att det är tragiskt att de bara kan gå i tjänsten på helgerna... Vi sa att situationen är sådan för barnen i de flesta länderna, det kan bli folk av dem ändå ;)

Mycket text och inga bilder; det får bli ett roligare inlägg nästa gång!