Jag har också äntligen fått se Miguelina igen, och det var minsann på tiden! Hon har ett så galet jobbschema att det inte blivit av förrän nu, men vi fick en förmiddag tillsammans i tjänsten och en hel del snack under lunchen hemma hos oss.
Resten är ungefär vanliga vardagsrutiner utan särskilt spännande inslag. Förutom att världen har blivit ännu konstigare än den redan var... Men två små positiva saker ska jag ändå berätta om.
Eftersom vi går mycket av och an i tjänsten känner folk igen oss och hälsar ofta glatt. En eftermiddag blev Joel stannad av en av dem som vi ofta möter och hälsar på. José heter han. Han undrade om vi är Jehovas vittnen. Javisst. Då ville han veta vår syn på Jesus; är han Gud eller Guds son? Joel förklarade helt kort vår ståndpunkt i frågan och José var nöjd. Någon hade tydligen sagt att vi tror att Jesus är Gud. Med det avklarat sa José att han sett Joel studera med någon i grannskapet. "Du får gärna komma och studera Bibeln med mig också, jag behöver förändra mitt liv" konstaterade han. Enklare än så kan det knappast bli!
En annan trevlig konversation utspelade sig på gymmet. Tränaren som varit där den senaste tiden skulle flytta och var sin sista dag på jobbet. När vi sa hej då till honom sa han: "Fortsätt med..." Jag väntade mig nån uppmaning om att hålla igång med träningen. I stället kom det "...det fina arbete ni gör för Gud!" Jag tror att det måste vara det bästa råd man kan få från en PT! ;)
Till helgen har vi kretsmöte och nästa vecka kommer Sverige-gäster! :) Det borde väl avhjälpa skrivartorkan! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar