Ett u-lands för- och nackdelar

Internet har praktiskt taget legat nere i nästan en vecka, och elen är värre än någonsin. Men här kommer en liten rapport gällande den senaste tiden.

I oktober skrev jag om en kvinna vi studerade med och hennes misär, och det väckte en del känslor. I förra veckan när vi gick i tjänst där hon bor bad jag Joel ta den här bilden...

Så här bor hon och familjen nämligen nuförtiden, ett rejält kliv uppåt får man nog säga. Anledningen är att en religiös organisation tagit sig an hennes fall och byggt det här huset åt henne. Motprestationen som krävdes var att hon slutade studera Bibeln med vittnena. Fint va'!? Nu finns det anledning att gråta på riktigt..!

Men vi har börjat studera med ett nytt tragiskt fall, ett som t.o.m. fick mina modersinstinkter att gå igång (vilket inte vill säga lite, för de trodde vi inte fanns!) En ung kvinna med en 22 dagars flickbaby... Vi satt i det lilla rummet de hyr, mellan sängen och spisen. Det var smutsigt överallt, men mest ingrott kring spisen. Mygg och flugor är otrevligt i sig, men så började jag lägga märke till mössen som pilade längs väggarna... och uppför väggarna... tittade fram bakom gardinstången. Mamman var helt obrydd, de var som husdjur för henne. Babyn höll hon på ett underligt sätt, så när hon kräktes upp lite av sitt senaste födointag kom något genom näsan. Det blev panik i lägret och de var beredda att fara med henne till läkaren, varpå jag tog över hanteringen av barnet och lugnade modern. Allt väl. När babyn var hungrig igen åkte flaskan med pulvermjölk fram. Barnläkaren hade tydligen sagt att det var "bra att variera". Dessutom skulle hon ges fruktkompott blandad med vatten och te. En 22 dagars bäbis!! Så då gav jag en spontan föreläsning i fördelarna med och behovet av endast bröstmjölk. Det är ju ett under att ungarna här överlever sitt första år!!

Kampanjen för att inbjuda till Åminnelsen är i full gång, och så här ser det ut när Niklas är i farten.

I lördags hade Joel föredrag i Cabarete, en av de nyaste församlingarna i kretsen. Allt kom igång där i somras när specialpinjärerna Dalwin o Jasmin...

...blev förordnade till Cabarete direkt efter skolan för par som de gick ut i maj ifjol. De håller mötena i en hyrd lokal i väntan på att få en egen Rikets sal, och det var tämligen fullsatt. Måste ha varit närmare hundra närvarande. Inte illa för en nybildad församling ;)

Kusin-Linda är i Cabarete-församlingen för närvarande, så vi tog vara på tillfället och träffades innan mötet. Öfverströms följde med oss, och även Marigny, en ung förkunnare från Javillar. Hon hade aldrig varit längre än till flygplatsen tidigare, så det var nog en upplevelse i sig.

I söndags drog Joel på sig en förkylning, och för min del är det nog bara en tidsfråga. Men vi försöker hålla igång så gott det går. Lycka till med kampanjen överallt!

Nytt projekt i Pto Pta

För någon vecka sen drog bröder i den engelska församlingen igång en liten kampanj i skolorna här i stan. I torsdags fick jag vara med; på förmiddagen för att lära upp mig och på eftermiddagen för att hålla egna presentationer. Såhär gör vi:

Vi ställer i ordning ett klassrum och tar in grupperna klassvis. Den som håller i presentationen förklarar kort vilka vi är och att vi kommer att visa några videos som vi sen ställer frågor om. Sen visar vi två filmer om Kevin (från www.jw.org), den tecknade om hur man hanterar mobbing och till sist intervjun om sexuella trakasserier. Efter varje film ställer vi frågor om vad man sett och lärt. Jag har lånat en bild...

De flesta har tyckt mycket om det de fått se. Efteråt förklarar vi att man kan se dessa filmer och många fler helt gratis på vår hemsida, och så får de även möjlighet att skriva upp sitt namn på en lista om de vill beställa litteratur, t.ex. "bibliska berättelser","den store läraren", och båda banden av "ungdomar frågar". Det finns även traktater för dem som vill få med sig någonting på en gång. Flera skolor har gåtts igenom, men många återstår!



I söndags var vi på kretsmöte, underbar boost! Drygt 2000 närvarande och 13 döpta varav 5 var från Javillar :) Bland dem var Antonio, som frugan Guadelupe har väntat på i 40 år(!) och lilla Winnifer som kämpade mot en hjärntumör i fjol. Strålningsbehandlingen har lämnat en kal fläck efter sig...

Här kommer några bilder från senaste Campo-dagen...

En skönsjungande näktergal, här kallad Ruí Señor

De starkt doftande blommorna från Ylang Ylang-trädet som används vid parfymtillverkning

...och den smygande fotografen som ligger bakom alla bilderna.

Själv har jag inte tid att ta foton för alla katter som det måste gosas med mellan besöken i tjänsten!

Igår landade förstärkning från Sverige - Niklas och Solveig Öfverström som ska svettas med oss ända till början av maj! Välkomna! :)

Kära återseenden

För första gången på över 5 år var vi tillbaka i Muñoz häromveckan för Joel höll föredrag i Costa Dorada-församlingen. De månader vi var i Atlantica i tidernas begynnelse gick vi varje vecka i tjänst i Muñoz, och en hel del har hunnit hända under dessa år! De som då var i tio-års åldern hade ju ändrat en del... Det var i alla fall roligt att äntligen få se alla igen!

Jag har också äntligen fått se Miguelina igen, och det var minsann på tiden! Hon har ett så galet jobbschema att det inte blivit av förrän nu, men vi fick en förmiddag tillsammans i tjänsten och en hel del snack under lunchen hemma hos oss.

Resten är ungefär vanliga vardagsrutiner utan särskilt spännande inslag. Förutom att världen har blivit ännu konstigare än den redan var... Men två små positiva saker ska jag ändå berätta om.

Eftersom vi går mycket av och an i tjänsten känner folk igen oss och hälsar ofta glatt. En eftermiddag blev Joel stannad av en av dem som vi ofta möter och hälsar på. José heter han. Han undrade om vi är Jehovas vittnen. Javisst. Då ville han veta vår syn på Jesus; är han Gud eller Guds son? Joel förklarade helt kort vår ståndpunkt i frågan och José var nöjd. Någon hade tydligen sagt att vi tror att Jesus är Gud. Med det avklarat sa José att han sett Joel studera med någon i grannskapet. "Du får gärna komma och studera Bibeln med mig också, jag behöver förändra mitt liv" konstaterade han. Enklare än så kan det knappast bli!

En annan trevlig konversation utspelade sig på gymmet. Tränaren som varit där den senaste tiden skulle flytta och var sin sista dag på jobbet. När vi sa hej då till honom sa han: "Fortsätt med..." Jag väntade mig nån uppmaning om att hålla igång med träningen. I stället kom det "...det fina arbete ni gör för Gud!" Jag tror att det måste vara det bästa råd man kan få från en PT! ;)

Till helgen har vi kretsmöte och nästa vecka kommer Sverige-gäster! :) Det borde väl avhjälpa skrivartorkan! ;)