På besök i Cuesta Hermosa

Tidig onsdagmorgon tog vi en carro público (klämde in oss med 5 andra i en gammal Corolla) för att ta oss till infarten till San Marcos. När vi klev ur kom flera moto-taxi-killar springandes emot oss med igenkännande leenden på läpparna. "Var har ni hållit hus?" var frågan. Åren har gått men de har inte glömt oss. Eftersom vi hade gott om tid valde vi ändå att promenera in mot Cuesta Hermosa.

Vägen innan Cuesta Hermosa, var tvungna att stanna upp och ta ett foto...

Möte för tjänst hos ingen mindre än Diurka. Hon visste att vi skulle komma, de andra blev glatt överraskade.

Glatt överraskade blev även vi, av Daniels fina kommentarer och erfarenheter. Framstegen märks tydligare när man inte träffas så ofta.

Joel samarbetade med Daniel...

...och jag med Diurka. Framstegen märktes på flera områden; nästan hela de båda gatorna i Cuesta Hermosa har blivit asfalterade!

Där uppe bodde vi tidigare. Knasigt!

När ringklockan sitter på insidan, där det även finns en ilsken hund, då får man vara lite påhittig ;)

Här vid infarten studerade Joel med Daniel då när det begav sig. En bit längre upp studerade jag med både Diurka och Miguelina, och nu har de alla 3 varit döpta i över ett år och har gjort fina framsteg. Diurka leder flera studier här i vårt gamla grannskap, och hennes son har blivit odöpt förkunnare. Det var inget vi räknade med när vi flyttade in här för drygt 4 år sen...

Bättre flyt :)

Nu ska jag kompensera för mitt sur-inlägg tidigare. Solen skiner från en blå himmel vareviga dag, den senaste veckan har vi knappt sett ett moln, vilket är högst ovanligt för denna årstid. Studierna har revanscherat sig också:

Ramona; är väldigt regelbunden i sitt studie och brukar sitta och vänta på oss varje onsdag eftermiddag. Nu har hon (givetvis!) fått jobb... Först blev jag lite besviken. Sen kom jag på att det nog betyder att hon är värd att satsa på, för motståndarlaget tyckte att hon var värd att distrahera med ett heltidsjobb. Förra veckan förvånade hon mig; hon hade bett sin man tala med hennes överordnade (som han känner lite bättre) och begära att få vara ledig på onsdagarna "för att hon får undervisning i Bibeln då". Inte ett dåligt sätt att starta sin anställning i ett land med superhög arbetslöshet!!

Yirelis; träffade henne från hus till hus i torsdags, hon kände en jämnårig syster i Maimon där hon bott tidigare och hade studerat och gått några gånger på mötena men för ett tag sen. Jag frågade om hon ville återuppta studiet, och det ville hon. Jag frågade om hon ville komma på mötet i Javillar på lördag, och det ville hon. Hon tog även med sig en väninna, och båda svarade på vakttornsstudiet. På torsdag ska vi börja studera.

 Random bild...

Mario; en av portvakterna i Costambar. Joel började studera med honom idag, och det gick jättebra. Jag borde kanske upplysa honom om hur det gick med portvakten där vi bodde tidigare, Daniel, som Joel började studera med och som varit döpt i över ett år nu... ;)

Diurka; inte längre mitt studium men min kära andliga syster sen ett drygt år tillbaka. Jag pratade med henne på telefon nyss. Hon berättade att hon studerar med sin man regelbundet, att hon slutat på sitt jobb för att få mer tid för tjänsten, att hon hoppas kunna leda fler studier framöver, om hur hon ska lägga upp schemat för att hinna med personligt studium... Sen frågade hon mittiallt: "Trodde du att du någonsin skulle ha en sådan här konversation med mig!?" Den välsignelsen är faktiskt värd att stanna upp och reflektera över då och då!

Bolivar, ett annat av Joels studier framför huset som han bor i .

Sen har vi också Israel, 64 år, som studerar med en annan broder och är regelbunden på mötena sen en tid tillbaka. Han bor ensam med sin handikappade son i ett litet plåtskjul med stampat jordgolv. Ni skulle ha sett hans leende idag när han såg oss i tjänsten och berättade att han på söndag också ska få följa med ut i tjänsten..! En ny odöpt förkunnare alltså. :)

Så jo, glädjeämnen finns runt omkring oss och Jehova fortsätter av välsigna arbetet med att göra lärjungar!

 Dessa mötte oss när vi var på väg till möte för tjänst häromdagen, lilla sötnosen sist i ledet <3 Snart ska jag ha en egen..! ;)

Imorgon bär det iväg för "söstra mi" och hennes man till Malawi där de ska vara på ett byggprojekt ute i buschen i tre månader, Remote Translation Office. Hoppas att allt ska gå bra och att de ska trivas. OCH att de kommer att ha tillgång till internet så att vi kan prata varje vecka!!

Rio San Juan 12-13/1

Så var det dags för ett litet miljöombyte, och när vi vill ha avkoppling brukar Rio San Juan vara alternativet! Vi stannade till i Cabarete för frukost, denna gång på ett för oss nytt ställe; Belgium Bakery.

Detta var en liten del av displayen, inte riktigt min grej men det fanns annat också. Inget dumt ställe!

Här har vi en lånad bild på nästan hela gänget; Copelands, Ruiz', Coopers, och Ian som var i Atlantica för flera år sen. Dessutom följde ett nytt brittiskt par med, Jess o Luke. Efter en stunds konversation insåg vi att min syster och Jess' syster träffades i Kongo när de var där och byggde - liten värld!

Efter en härlig dag på Playa Grande var det dags att checka in på favorithotellet (näst efter Malmia alltså ;P) Bahía Blanca! Vi kom lagom till solnedgången, och när det blivit mörkt promenerade vi till den italienska pizzerian för middag! En Diavola med ett glas rött är det stående... Sen sov vi gott till vågornas skvalpande...

När morgonljuset väckte oss tog jag mig ett dopp i det blå - också en liten tradition. Det 25-gradiga vattnet var ganska uppiggande. Frukost åt vi på hotellet, den utsikten är svår att slå!

Efter ihoppackning och utcheck drog vi till Playa Caletón där vi fick några timmar med sol och bad.

Seb o Tam, numera i Cabarete-församlingen. De mörka molnen fick oss att börja röra på oss, mot just Cabarete...

Vädret var inte bättre där, trots regnbågen. Men vi tog en fika på bageriet igen, och segade på stranden med varsin bok. På kvällen valde vi en av de många restaurangerna, tog 2 for 1 Mojitos och åt Quesadillas. En värdig avslutning på en jättetrevlig helg med både gamla och nya vänner!!

Sur-surr

Jag blev på lite dåligt humör efter tjänsten i eftermiddags, när man gör alla tänkbara ansträngningar för sina studier och så behagar de inte ens vara på plats när man kommer... Så jag tror det lutar åt ett surt inlägg idag... Dags att skriva om Elisabet!

Det är inte Elisabet jag är sur på förresten; hon är en rar ensamstående mor i 25-årsåldern som jag studerar med. Men hennes jobbsituation ger mig utslag över hela kroppen!! (inte rent bokstavligt då men...) Hon jobbar på en restaurang/bar i stan, börjar kl 15 och slutar sällan före 2 eller 3 på natten. Hon har EN ledig dag per vecka, så enligt vårt sätt att räkna jobbar hon mer än heltid. Hur mycket tror ni att hon tjänar på det..? 3000 pesos (60€) per månad!! Av de pengarna går 100 pesos per dag bara i att ta sig till och från jobbet! Har hon tur lyckas hon skrapa ihop lite smått i dricks, men det ska delas mellan alla som jobbar där och alla är nog inte helt ärliga med vad de fått in i dricks heller...

Lagstadgad lön i detta land är 8000 pesos för en vanlig heltid, vilket uppenbarligen inte är något att skryta med men ska ge anställda en viss rättighet. Men när ingen bryr sig om att följa lagen, vad hjälper det!? Det finns en instans man kan vända sig till för att få hjälp, men i det här fallet är chefen/restaurangägaren en advokat... Lycka till med det klagomålet!

I början av december förklarade Elisabet att hon inte skulle kunna studera på 4 veckor, för chefen krävde att alla skulle avstå från sin (lagstadgade) lediga dag per vecka och dessutom jobba längre dagar mellan 15 dec och 15 jan. För det skulle han betala, hör och häpna, 200 pesos (4€) extra! Wohooo! Det räcker inte ens till de extra arbetsresorna. Får man känna sig lite desperat!? Och så svårt är det att få ett arbete här, att om Elisabet blir lite krånglig och vill att lagen ska tillämpas så är det bara att kicka henne och ta nästa i kön, som mer än gärna ställer upp för futtiga 3000/ månad...

Tänk så lätt det är att ta för givet att det finns fackavtal och att man får en avtalsenlig lön, och att den lönen faktiskt går att leva på. Och blir man orättvist behandlad finns det instanser att vända sig till för att få hjälp. Men tyvärr är det bara en utopi för de flesta världsinvånarna. Än så länge! "Låt ditt kungarike komma..!!!"

Det är väl samtidigt inte så förvånande att det är människorna här som är mottagliga för de goda nyheterna om en ny världsregering - de inser verkligen behovet av den, på alla områden i livet. Förutom vissa dagar då, när de har något annat för sig när de borde studera Bibeln..!! :P

Joel är förkyld och jag är gnällig. Låter som att vi skulle behöva ett litet avbrott i vardagen... (ler finurligt)...Jo, vi har planer för helgen. Nästa inlägg blir nog gladare, hoppas jag! Försökte åtminstone lätta upp texten med vackra blommor ;P Ska avsluta med några tjänstebilder för ett positivare intryck: