Ken och hans sköldpadda 2012
Innan det ens gått 3 månader sedan Ericks (Gennas makes) död så var det dags för Ken (Gennas pappa) att somna in. Det hände fredagen den 13 och han var inlagd på sjukhus i Santiago dagarna innan. Familjen har vetat om att detta skulle bli utgången nästan ett helt år redan, så de har kunnat förbereda sig mentalt. Genna grät visserligen när hon ringde mig och meddelade att han dött, men när hon ringde om något praktiskt några timmar senare var det samma vanliga "go" igen.
Dagen efter ordnades en "visning", eller vad man nu lämpligast ska kalla det, vid en begravningsbyrå här i Puerto Plata. Alla som ville, hundratals i det här fallet, kunde komma för att se den döde i en öppen kista (dominikansk tradition), träffa familjen och få sig lite lättare förtäring. I normala fall skulle det ha inbegripit gråt och veklagan, men familjen tog emot med leenden och lungande ord vilket avdramatiserade hela situationen. Imorgon hålls en minnesstund i sammankomsthallen i Villa Gonzalez vilket kommer att ge ett fint vittnesbörd till alla icke-vittnen som lyssnar.
Sedan Erick dog har deras yngsta dotter, Tayla 4 år, så klart haft många funderingar kring döden och var pappa är. Genna har förklarat att Jehova gör en ny frisk kropp till pappa. Eftersom Tayla vet att ett barn blir till i mammas mage drog hon slutsatsen att Erick nu befinner sig i Jehovas mage. Inte helt korrekt, men det får duga som förklaring tills vidare. Resten av de närmaste anhöriga känner sig trygga i vetskapen om att varken Erick eller Ken behöver lida längre, de är på den tryggaste platsen man kan befinna sig - i Jehovas minne, och vi kommer snart, mycket snart att träffa dem igen!
Övriga händelser den senaste tiden; i söndags hade vi Campo-dag, eller lanttjänst, med församlingen...
Upp i bergens stillhet, bort från stadens turbulens...
...först och främst för att nå de människor som bor där med de goda nyheterna...
...men vi passade också på att njuta av lugnet och Jehovas skaparverk!
Dessa blev föremål för mycket fotande. Förhoppningsvis är de tillräckligt små för att överleva julen...
Vi fick låna några bänkar utanför ett kök när det blev dags att äta vår medhavda lunch. Ja, det här är köket, ett typiskt kök ute på landet. Inte direkt heminredningstidningarnas beskrivning av "lantligt kök", men...
Det här gänget är vår support nu till början av februari; familjen Ruiz (delar av) och paret Copeland. Även seniorerna Ruiz, föräldrar till Esteban R. och Susy C.
Vi hoppas få hit dem igen för en längre vistelse nästa säsong!
Ja, förresten, NU har det blivit pålyst att Maimon är en församling! :)
Tack igen för underbara bilder! Både djur och människor som ger äran till Jehova:)
SvaraRaderaHärligt att ni har fina vänner som omger er,Jehova vet att det bär oss framåt<3
Kramar från oss!