Livstecken

Det var ett tag sen jag skrev. Inte bara för att vi varit galet upptagna, utan även för att det inte egentligen har hänt något värt att nämna. Livet bara rusar på i största allmänhet.

April månad regnade bort, och forfarande hänger ett envist lågtryck kvar över ön. Stranddagarna är lätträknade i år. Joel var på en veckas äldstekurs, och så har det ju varit dramaträning... Vi träffas hela gruppen 3 gånger per vecka, och övar 3 timmar varje gång. Däremellan ska vi öva hemma. Vi har varit tvungna att dra ner på tiden vi använder i tjänsten, men det känns ändå som att vi bara rusar på utan att egentligen åstadkomma någonting. Och varje gång jag tänker på att det bara är 3 veckor kvar till sammankomsten, och sen 2 veckor till innan vi åker härifrån, så får jag hjärtklappning. Vart tog den här säsongen vägen?!

Dock har vi ju två små antistress-bollar i vårt liv just nu :) Det är omöjligt att inte varva ner när man har en varm och go, spinnande kattunge i sin famn. Kanske därav känslan att inte få nånting gjort..? De är ofta rätt underhållande också, när de busar och brottas, eller leker med något prassligt papper. Tyvärr börjar det bli dags att hitta ett nytt hem åt dem, förhoppningsvis någon som skämmer bort dem lika mycket som vi har gjort.

Vi ser fram emot sommaren i Skellefteå, det blir ett välkommet miljöombyte och vi längtar efter våra vänner! När jobbet är avklarat blir det lite semester i Munsala också, med familj och släkt, innan det är dags för nästa säsong. Men så långt fram orkar jag inte tänka just nu!