Jag visste från början att vi inte skulle kunna behålla dem, vi åker ju snart härifrån och allt, men nu lyckades de små liven ta ganska stor plats i våra hjärtan trots mina försök att undvika det. Och idag var det dags för dem att flytta till sitt nya hem, till en syster i vår församling och hennes familj. De kommer att få det bra där, förhållandevis, och vi kommer att kunna hälsa på närhelst vi vill, men det är ju inte samma sak...
 |
Nu är det ingen som sitter i fönstret och väntar på oss när vi kommer hem...
|
 |
...ingen som hänger över axeln under studiet...
|
 |
| ...ingen som tar plats på kudden... |
...men det måste gå ändå. De flesta skulle så klart inte haka upp sitt liv på två kattungar, det finns betydligt större sorger och problem i denna värld. Men kanske har de då inte heller fått uppleva hur det är att ha en relation till en katt, speciellt inte det band som knyts när den tagits från/övergivits av sin mor alldeles för tidigt. Det är i så fall deras förlust. Låt mig nu få sörja över min, åtminstone ett tag till.
Vi förstår precis vad du menar!Katten är Jehovas present till människan,så måste det va'.Älska katter,älska människor,det hör ihop.Kärlek utan förbehåll..att ni sörjer och saknar dem visar vilket stort hjärta ni har!Vi är ledsna med er..
SvaraRaderakram från oss
... kramarna var från Kokkola:)-Ingvar,Stina,Isabelle o Linus (6 år i torsdags)ses snart!
SvaraRaderaVoi osliheitin! Sörjer här också,för att ni sörjer och för att vi vet hur stor plats småkissor (och sen större)tar av ens hjärta! Skönt ändå att ni kan hälsa på dem ofta och att de får ett bra hem!
SvaraRaderaStyrkekramar från oss!!