Begravning

Känns som att vi har mycket elände runt oss just nu, inte bara i form av målarfärg på skorna och blåsor i händerna. Det mesta har drabbat Genna o Erick, men det är ju inte utan att vi påverkas. Dessutom har myndigheterna infört en ny lag vid årsskiftet som gör att vi inte kan fortsätta att vara här på visum längre. De krånglar till det rejält, och för oss kommer det att innebära att en massa pengar, tid o energi ska läggas på att få uppehållstillstånd.

Men allt sånt förbleknade idag när jag var på min första dominikanska begravning. Genna har studerat med en f.d. granne till oss, Leticia, och jag tog hand om studiet i Gennas frånvaro. Leti och hennes dotter Yoviana följde ofta med oss till mötena i San Marcos. För nån månad sen var Letis man med om en rejäl olycka, och är ännu inte helt återställd. Men igårkväll var det Joviana som behövde läkarvård. Hon började kräkas, och imorse dog hon. Orsaken kommer vi aldrig att få veta.

Här händer allt väldigt snabbt när någon har dött. När vi kom till deras hus vid lunchtid låg lilla 4-åriga Joviana mitt i vardagsrummet i en liten kista, iförd en vacker vit klänning, med blommor vid fotändan, lika söt som alltid. Endast färgen på läpparna avslöjade att hon inte bara sov. Hennes pappa skrek ut sin sorg och förtvivlan över att ha mist sin enda dotter, och Leti ömsom grät, ömsom försvann in i någon slags sömnliknande dvala. Besökare i en ändlös rad kom för att beklaga sorgen.

Det går förstås inte att göra någonting för att döva smärtan en förälder känner i det läget. Men tack vare sitt studium av Bibeln vet Leti att Yoviana inte plågas någonstans, hon sover en djup drömlös sömn. Leti vet också att det inte är Gud som har "tagit hennes lilla barn till sig, för att göra henne till en ängel i himlen", hon vet vad som orsakat allt mänskligt lidande. Och bäst av allt, hon vet att det finns ett hopp, att hon kan få tillbaka sin lilla tös i uppståndelsen. Hon orkar förmodligen inte tänka i de banorna just nu, men så småningom kan det hjälpa henne att orka vidare.

Tänk vilket privilegium vi har som kan få hjälpa människor att få svar på sina frågor och ett hopp för framtiden!