I riskzonen

Under de senaste veckorna har ön fått känna av jordskalv titt som tätt, ända upp till 5.4 på Richter-skalan. Amerikanska forskare varnar nu för en omskakning av rejälare magnitud inom de närmaste veckorna. Enligt deras bedömningar av jordskorpa och kontinentalplattor är en större jordbävning oundviklig, men det går inte att avgöra om epicentrum kommer att ligga i Dominikanska eller Haiti, i södra eller norra delen av ön, men det verkar förståndigt att vara förberedd.

Genna har följt de rekommendationer som funnits i vår litteratur och gjort i ordning ett "nöd-kit" (se bilden), och vi ska försöka få ihop något liknade (men av mindre proportioner). Det gäller att ha en väska redo som man kan rycka med sig på väg ut, om det ges tillfälle att ta sig ut det vill säga. Sen kan det så klart hända att man befinner sig någon helt annanstans än hemma när (och om) det börjar skaka, men det är säkert en fördel att ha förberett sig mentalt åtminstone; vad man ska göra och vad man ska undvika.

Huset vi bor i borde klara ganska stora påfrestningar, de snålade inte med armeringen när det byggdes. Skulle det däremot komma en tsunami ligger vi lite sämre till, så nära havet. Känns overkligt att tänka att en naturkatastrof verkligen skulle inträffa där man bor, men för varje litet skalv kommer tanken lite närmare.

Borde kanske plocka ihop det viktigaste. Fåse... läppglans, mascara, högklackat... Ha! Trodde du verkligen..!? :P

Kretsmötesbilder

Nydöpt Wilber

Leti & Tito på sin första sammankomst

Wendy med sin lilla 3 månaders "köttbulle", som hon själv brukar säga

Kretsmöte

...för tredje gången. Nu har vi hört programmet både på svenska, engelska och spanska, så nåt måste ju ha fastnat! I och för sig var det rätt bra att vi haft andra tillfällen att koncentrera oss på innehållet, för idag fick vi fokusera på att ta hand om studier. Vi for med Genna och Erick i två separata bilar för att få med oss alla. 13 pers från distriktet hämtade vi upp (inkluderar barn till studierna också, men ändå...)

Sen mötte vi upp med våra studier från San Marcos som åkt ner med församlingen; Daniel, Miguelina och Diurka + barn. Diurka hade dessutom med sig sitt studium + barn, (lite udda är det att följa med sitt studium på hennes studium...) så de bidrog till statistiken. Trist nog kunde vi inte sitta tillsammans med våra studier för det var smockat med folk, vilket så klart är ett trevligt u-landsproblem. 2.516 närvarande räknade de till. På kretsmöte!

Bland de 18 som blev döpta fanns "våran" lilla Wilber. Han har tjatat länge om att få döpa sig, och sken ikapp med solen idag. Vi ska försöka lägga upp några bilder också, men vi kom hem senare än det var tänkt och jag längtar till sängen, så det får bli en annan dag!

Natti natti!

Första mötet

Nu är den klar, vår förstorade Rikets sal i Javillar!

Ni ser den gamla lilla delen med dörr till vänster, det blev en rätt märkbar skillnad va?!

Den 14/1 i och med besöksveckan fick vi ha vårt första möte här, kretstillsyningsmannens föredrag och Vakttornsstudiet. Eftersom förkunnarantalet i Javillar ligger någonstans kring blygsamma 30 pers så ville man inte sätta ribban för högt när det gällde förväntade mötesbesökare denna första lördag. 70 pers tyckte kretstillsyningsmannen var ett lämpligt mål. Vi gav honom 2 för 1; vi hade 143 närvarande! Visst, några kom från andra församlingar, sådana som hjälpt till vid bygget. Men de var bara 14, så majoriteten kom från vårt distrikt. Det startas bibelstudier i galen fart nu!

Till något helt annat... Genna & Erick firar 12-årig bröllopsdag idag, och vi ville göra något speciellt. Det är svårt att "uppvakta" såna som redan har allt och lite till, och som dessutom har rest runt halva jorden. Men smörgåstårta var för dem en ny upplevelse. Och den blev inte så tokig, trots att det var svårt att få tag på de ingredienser jag ville ha. Den bit som blev över gick till Papa-Brandon, och han lovordade den, vad mer kan man begära?! ;)

På tal om bröllopsdag så har min morbror Greger och Lotta 30 år som gifta imorgon, den 16/1. Stort grattis till dem! Det är lätt för mig att komma ihåg, för själv fullbordar jag ännu ett varv runt solen samma datum. Mitt räkneverk stannade dock på 25... :P

Begravning

Känns som att vi har mycket elände runt oss just nu, inte bara i form av målarfärg på skorna och blåsor i händerna. Det mesta har drabbat Genna o Erick, men det är ju inte utan att vi påverkas. Dessutom har myndigheterna infört en ny lag vid årsskiftet som gör att vi inte kan fortsätta att vara här på visum längre. De krånglar till det rejält, och för oss kommer det att innebära att en massa pengar, tid o energi ska läggas på att få uppehållstillstånd.

Men allt sånt förbleknade idag när jag var på min första dominikanska begravning. Genna har studerat med en f.d. granne till oss, Leticia, och jag tog hand om studiet i Gennas frånvaro. Leti och hennes dotter Yoviana följde ofta med oss till mötena i San Marcos. För nån månad sen var Letis man med om en rejäl olycka, och är ännu inte helt återställd. Men igårkväll var det Joviana som behövde läkarvård. Hon började kräkas, och imorse dog hon. Orsaken kommer vi aldrig att få veta.

Här händer allt väldigt snabbt när någon har dött. När vi kom till deras hus vid lunchtid låg lilla 4-åriga Joviana mitt i vardagsrummet i en liten kista, iförd en vacker vit klänning, med blommor vid fotändan, lika söt som alltid. Endast färgen på läpparna avslöjade att hon inte bara sov. Hennes pappa skrek ut sin sorg och förtvivlan över att ha mist sin enda dotter, och Leti ömsom grät, ömsom försvann in i någon slags sömnliknande dvala. Besökare i en ändlös rad kom för att beklaga sorgen.

Det går förstås inte att göra någonting för att döva smärtan en förälder känner i det läget. Men tack vare sitt studium av Bibeln vet Leti att Yoviana inte plågas någonstans, hon sover en djup drömlös sömn. Leti vet också att det inte är Gud som har "tagit hennes lilla barn till sig, för att göra henne till en ängel i himlen", hon vet vad som orsakat allt mänskligt lidande. Och bäst av allt, hon vet att det finns ett hopp, att hon kan få tillbaka sin lilla tös i uppståndelsen. Hon orkar förmodligen inte tänka i de banorna just nu, men så småningom kan det hjälpa henne att orka vidare.

Tänk vilket privilegium vi har som kan få hjälpa människor att få svar på sina frågor och ett hopp för framtiden!