Efter en lång och helt fantastisk sommar i Norden var det så dags att packa väskorna och flyga söderut igen. Måste bara inflika att vi verkligen är tacksamma för allt ni vänner gjort för oss under de gångna månaderna, vi har med oss många goa minnen i bagaget! Minnena väger ingenting, men bagaget blev tungt ändå... De var mer observanta på Arlanda än vi trott, men vi kom undan med våra 6kg extra i alla fall. :)
I Frankfurt var de också flitiga, där skulle handbagaget vägas. Vi visste att gränsen gick vid 6kg, och min vägde 7,3kg. "Perfect!" sa hon bakom disken, och så var det avklarat. Sen hörde vi vårt efternamn i högtalarna. Man blir ju lite nervös innan man vet vad det gäller, men vi fick en positiv överraskning; de hade uppgraderat oss till Premium Class. Vi hade räknat med en ganska obekväm och tråkig resa med tanke på det vi betalat för biljetterna, men satt med gott om benutrymme och fick en helt annan meny och service. Det var nästan omöjligt att få i sig allt de kom springande med stup i kvarten. (Ett annat svenskt par hade frågat om det fanns platser kvar med mera benutrymme, och det skulle ha kostat dem 16.000kr extra! Per person!!!)
Tre filmer senare landade vi i Puerto Plata, och Jose-Luis o Ada hämtade oss. De körde oss till Brandon-huset i Costambar, och där var det tomt... Vi hade ju inte lyckats få tag på dem innan vi åkte, men informerat via Genna vilket datum vi skulle komma. När vi inget hörde antog vi att allt var i sin ordning, men alla 3 familjerna var kvar i Kanada visade det sig. Turligt nog har Jose-Luis ett stort hus, och gästfriheten är det inget fel på, så nu bor vi i deras gästrum. Rätt behändigt egentligen, i stället för att börja pyssla med boendet har vi kommit igång med tjänsten.
Redan på onsdag kväll fick vi träffa vännerna på mötet, och genast kändes det som att vi knappt varit borta. Igår var vi tillbaka till studierna med Diurka och Daniel, och nu rullar det på nästan som vanligt. Idag fick vi ordnat med internet, så nu har vi även kontakt med omvärlden. Ken (vår blivande hyresvärd) ringde också, och förklarade att han inte kunnat nå oss på våra svenska nummer. Han vill att vi ska flytta in i deras gästrum tills vidare, för att ha någon i huset, och både han o Deb och Genna o Erick kommer på söndag nästa vecka. Det ska bli skönt! Våran lilla lya är inte riktigt klar än, men rummet vi ska bo i under tiden är jättemysigt så det går nog ingen nöd på oss.
Måste ju även nämna nåt om det för en nordbo klassiska samtalsämnet vädret. Har du någon gång tagit en lång, varm dusch i ett ganska litet badrum, så att när du torkat dig känt ett trängande behov av att öppna dörren för att få in lite frisk luft så att du inte börjar svettas igen? Den känslan beskriver klimatet här just nu rätt bra. Tyvärr hjälper det dock inte att öppna dörren...
Imorgon blir det Campo-dag, tjänst ute på landet, men på söndag flyttar vi till Mangogatan!
PS: Våra nya mobilnummer: Joel +1829-870-4668 och Erica +1829-870-4672.
Härligt att höra att resan gick bra, att ni nästan kommit iordning och att ni kommit igång! Kram!!
SvaraRaderaHola! Roligt höra från er. Tänk att allt löser sig alltid plus lite till. :) Jehova är den bäste uppgraderaren!! :) jag hostar och hostar hostar fortfarande men börjar bli bättre, jag är helt säker på att det är tack vare whiskeyn jag köpte !! Saknar värmen ni beskriver..;) sköt om er!! P. S mamma tyckte det kändes såå tomt när ni flyttat ut.. D.s kram!! Sanna
SvaraRadera